Herr talman! Relationer skapas i det civila
samhället. Staten har trots allt ett begränsat
inflytande. Attitydbildning grundar sig på en
mängd olika faktorer. Samspelet mellan könen och
relationerna avgörs, som väl är, inte i första hand
genom statliga ingrepp.
Staten är här en aktör bland många.
Attitydbildningen kan givetvis influeras av statens
hållning. Därför stöder vi också detta betänkande,
där staten på olika sätt markerar sin inställning och
försöker bevaka och stimulera till ett jämställt
förhållningssätt.
Målet är att var och en, kvinna som man, fritt skall
kunna forma sitt liv. Men vi skall inte glömma hur
beroende vi är av varandra i olika sammanhang.
Total frihet -- finns det? Frågan är om den ens är
eftersträvansvärd, om det är något slags
narcissistiskt beteende vi har som mål.
Nej, problemet är att åstadkomma så mycken frihet
för den enskilde som vi kan inom den ram av
beroende som samhälle, familj, föräldraskap,
kärleksförhållanden, vänner m.m. utgör. Tillvaron
är inte svart, inte vit, inte enkel. Men den är olika
för oss alla.
Dagens datum, den 4 maj, dagen då
Europaparlamentet röstar om det skall acceptera
Sverige som medlem i den Europeiska unionen, är
en milstolpe i vår senfärdiga resa mot en europeisk
gemenskap. Därmed blir det också ett etappmål på
vägen mot de nya möjligheter på arbetsmarknaden
som kommer att öppna sig för oss, för kvinnor såväl
som för män, möjligheter som kvinnor tar till vara
mycket bättre än män.
Ca 60 % av de studerande i de olika
utbytesprogrammen för studenter -- Erasmus,
Comett osv. -- är kvinnor. Männen kommer här
bara upp till ca 40 %. Vi skall inte gråta blod över
att allt inte är fördelat enligt normen 50/50,
tvärtom! Det finns skäl att inte låsa sig vid 50-
procentsnivån i alla sammanhang och därmed
förhindra för kvinnor att ta tillbaka mark på
områden där de nu kommer med full fart, som när
det gäller att studera och ta jobb över gränser.
Genom att kvinnor bl.a. på det här sättet fångar
möjligheterna kommer de också att kunna ta till
vara de chanser Europa erbjuder och än mer
kommer att erbjuda. Inte minst kan man anta att
det kommer att ske en utveckling inom privat
sektor, något som uppenbarligen även
Socialdemokraterna anar, när de i sina
jämställdhetsmotioner vill få fram fler företagare.
Det är något vi välkomnar efter decennier av
blockeringar i detta avseende.
Därför har Nutek fått resurser att stimulera fram
kvinnligt företagande, men även de nu föreslagna
länsexperterna torde ha möjligheter att bidra till
ökat kvinnligt företagande, vilket sannolikt mer än
många andra åtgärder skulle öka jämställdheten.
Det räcker med att bara gå till Frankrike, så kan
man se vad det kvinnliga företagandet faktiskt
betyder för kvinnans ställning. Därtill tycks
kvinnorna där ha lyckats finna ett något bättre
modus vivendi i dilemmat att förena familj och
jobb, i den mån denna stressfaktor nu påverkar
livslängden. Det lär ju vara så mer än man tidigare
har trott. I varje fall lever de franska kvinnorna
längre än de svenska, vad det nu kan bero på.
Vänstern har däremot ännu inte kommit till samma
insikt som övriga om värdet av kvinnligt
företagande utan tycks fortfarande ha
föreställningen att ett Sverige utanför EU skall
utgöra något slags segregerad arbetsmarknad för
kvinnor i offentlig sektor. Denna modell skulle
sedan vara basen för en stark ekonomi. Hur
finansieringen skall gå till tycks vara mer oklart.
Kopplingen kvinnlig förvärvsfrekvens och offentlig
sektor är dessutom inte korrekt. Det finns starkare
faktorer i fråga om kvinnors förvärvsarbete än om
arbetet sker i offentlig sektor, enligt senare
forskning.
Vänstern skiljer sig påtagligt från bedömningen i
betänkandet ''EG, kvinnorna och välfärden'', EG-
konsekvensutredningen, i ställningstagandet vad
avser jämställdhet. Utredningen ser EU-
medlemskapet som den bästa vägen. Här finns det
anledning påpeka att frågan om
kvinnorepresentation i EU-sammanhang
uppmärksammats av regeringen, som uppdragit åt
departementen att redovisa hur man åstadkommer
jämn fördelning när det gäller Sveriges
representation i berörda EU-organ.
Det är viktigt för Sverige att visa upp kvinnor i EU-
arbetet, så att andra kvinnor känner identifikation
i frågan men också känner att det framtida EU-
samarbetet kommer att få relevans för dem. Det
folkliga förtroendet, som är så viktigt i EU-frågan,
påverkas givetvis av om man ser eller antar att de
frågor man uppfattar som viktiga också finns med
på menyn. Sannolikheten för att en bred känsla
skapas i det avseendet är större om könen finns
någorlunda jämnt representerade.
Här finns också anledning för Sverige att ta
marknad. Vi förväntas komma med duktiga
kvinnor som skall flytta fram kvinnors positioner,
och då skall vi göra det. Annars skulle den svenska
jämställdheten verkligen missa ett utmärkt tillfälle
att breda ut sig över större delar av Europas karta.
Samtidigt skall vi använda EU:s lagstiftning till att
flytta fram positionerna i Sverige.
Arbetsmarknadsutskottet vill förhindra att man
med kollektivavtalens hjälp desavouerar
utvecklingen mot ökad jämställdhet. Detta är
enligt vår uppfattning riktigt. Om vi skall ha en
JämO skall hon också ha möjlighet att upprätthålla
tillsynen. Detta är en moderatuppfattning som vi
tidigare har framfört såväl i kommittémotion som i
enskild motion. Den enighet som nu föreligger på
denna punkt finner vi glädjande.
Vi har även tidigare velat föra över resurser för att
ge JämO praktiska möjligheter att utföra sitt arbete
med ökad tillsyn.
Facket har redan bevisat att man inte är bäst på att
bedriva jämställdhet, men även arbetsgivarna har
visat viss senfärdighet. Det är att beklaga och
sannolikt att hänföra till att män ser män. Hade
enskilda duktiga kvinnor fått bättre möjlighet att
avancera hade dessa exempel sannolikt något
dämpat den iver till kollektiv jämställdhet som nu
uppstått på sina håll och som kan få besvärliga
ekonomiska konsekvenser om löneutvecklingen
inte skulle gå hand i hand med
produktivitetsutvecklingen.
Det gäller att inte förfuska instrumentet
arbetsvärdering och skapa stora negativa
ekonomiska effekter. Det skulle leda till lägre lön
för alla -- även kvinnor. Statligt reglerad lönepolitik
är ingenting att stå efter. Arbetsvärdering är inte en
metod att genomföra socialistisk politik som varit
svår att genomföra på andra vägar.
Arbetsgivarna har nu vaknat upp, även på
toppnivå, och är på jakt efter duktiga kvinnor till
företagsstyrelserna. Det är bra. Det behövs
kvinnliga bedömningar även på topposition i
samhället. Lyckas vi inte skapa ett samhälle där
både manliga och kvinnliga värderingar kommer
till uttryck på olika samhällsområden -- i
företagsvärld eller offentlig värld och på olika
nivåer -- kommer vi inte att kunna skapa ett
harmoniskt samhälle. Men det är svårare än så. Det
gäller att uppskatta varandras olikheter och
värdera dem positivt.
Ty om kvinnor skall bli som män för att nå
framgång i yrkeslivet kommer världen knappast att
gå framåt -- inte heller om männen skall bli som
kvinnor. Män är bättre på att vara män och kvinnor
på att vara kvinnor. Låt oss respektera båda könen
och öka kunskaperna om skillnaderna, se
kompetens och fördelar och ta dem till vara!
Vi måste helt enkelt lyckas skapa en värld där alla
har en roll utan att vara lika, där människovärde
och möjligheter är desamma och kan nyttjas efter
individuella önskemål. Vi är inte lika, vare sig de
olika könen eller inom könen. Olika sorters
människor måste känna att de har en plats i vårt
samhälle. Det är nödvändigt att öka vår acceptans
för olika kulturer, för olika sätt att vara och för
olika människor och inse att det är en tillgång för
samhället att alla inte är lika.
Processen att i allt högre grad acceptera, inlemma
och ibland anamma det som är annorlunda går inte
bara ut över skillnaderna mellan könen, utan har
större dimensioner än så. Ett samhälle som inte
accepterar olika sätt att leva, arbeta, ordna
barnomsorg, arbetstider osv. är inte ett alldeles fritt
samhälle. Vi behöver ett samhälle där varje individ
inom de beroenderamar som trots allt finns har
möjlighet att finna det liv som stämmer bäst för den
enskilde.
Till Hans Andersson skulle jag till sist vilja säga att
det mest jämställda förslag som har lagts fram i
pensionssammanhang faktiskt har lagts fram av
denna regering, nämligen förslaget att man skall ha
rätt att dela pensionerna i familjen. Det är ett
förslag som t.o.m. borde tilltala Vänstern. Det kan
faktiskt leda till exakt samma pension för man och
kvinna.
Med dagens jämställdhetsbetänkande ligger vi
långt framme. Det kommer att ge Sverige verktyg
att visa framfötterna i Europasamarbetet, samtidigt
som de jämställdhetsfrågor som aktualiseras i
betänkandet ligger väl i linje med det som sker i
våra nordiska grannländer.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till
hemställan i AU17.