Herr talman! Jag fick svar på några av mina frågor,
dock inte alla. Låt mig upprepa dem. De gäller
sjukförsäkringen och arbetsskador.
När det gäller LAS uttrycks förhoppningen att den
inte skall vara diskriminerande så till vida att
arbetsgivaren ges makten att undanta två personer.
Frågan skall inte överprövas. Men frågan är svår att
hantera och har för övrigt lett till svåra
tolkningstvister.
Vidare var det frågan om varför inte företag med
färre än tio anställda omfattas av
jämställdhetsplaner. Tydligen är
huvudmotiveringen att sociademokratin tyckte att
tio var en bra idé i samband med att de pratade om
jämställdhetsplaner. Det hela blir väl inte bättre för
att det var en gammal, dålig socialdemokratisk idé.
Jag efterlyser fortfarande sakliga motiv. Det enda
jag kan tänka mig är integritetskravet. Men jag
svårt att förstå att det går en gräns mellan företag
med åtta anställda och företag med 12 anställda.
Tvärtom kan intresset var litet i de mindre
företagen som inte har sin personalpolitik fixerad
på papper när det gäller att utforma lönelägen
mellan män och kvinnor. Det finns ingen anledning
att göra detta undantag. Det finns inte heller någon
anledning att inte göra det vi har krävt, nämligen
tillåta branschjämförelser.
Vad anser Bengt Westerberg att vi skall göra för att
komma framåt när det gäller könsneutral,
systematisk arbetsvärdering? Det kommer att göras
en del försök. Men jag tycker personligen att det är
bara på den grunden som det går att komma långt,
så till vida det över huvud taget blir kvar någon
systematisk lönesättning baserad på kollektivavtal
och förhandlingar och inte baserad på vad SAF
önskar och försöker driva igenom, nämligen en
individuell lönesättning som en relation mellan chef
och en anställd. Då kommer det att gå alldeles åt
pipan.