Fru talman! Jag skall inte gengälda Hans
Anderssons lilla ironiska sarkasm utan i stället med
kraft understryka att han är välkommen i debatten.
Jag lyssnar gärna på honom, trots att jag inte delar
hans synpunkter och har mycket avvikande
synpunkter. Men jag lyssnar gärna på alla
synpunkter.
Jag är inte ovillig att diskutera pigdebatten av
principiella skäl. Men jag är inte benägen att gå in
i den s.k. pigdebatten, därför att jag tycker att den
är så ovärdig, framför allt för er som kallar er
arbetets söner. Jag blir beklämd när jag hör hur
man nedvärderar arbetsinsatser bara för att de
utförs inom ett hem. När samma arbetsinsatser
utförs på ett hotell, som städerska eller
lokalvårdare som det heter i vissa kretsar, är det ett
respektabelt yrke. Men när de görs i ett hem är det
fråga om ett pigjobb. Jag skulle skämmas över att
föra fram den typen av argument. Det är den
debatten som jag vägarar att gå in i, Hans
Andersson.
Hans Anderssons grundtema är, inte alldeles
överraskande, kvinnokamp, kvinnomakt och
liknande. Kvinnomakten och kvinnokampen har ju
faktiskt gett resultat så att det visslar om det inom
daghemsvärlden och i grundskolan. Där är det
förvisso kvinnomakt som gäller. Det handlar om
över 90 % kvinnor. Då är min fråga till Hans
Andersson: Är detta ett problem? Hur ser Hans
Andersson på den enorma kvinnodominans som
råder inom kommunala daghem och grundskolan?
Jag har förstått att man inom Vänstern är varm
företrädare för s.k. kollektiv barnomsorg och att
man gärna ser att alla barn omhändertas av det
välvilliga samhället i stället för av kärleksfulla
föräldrar. Om Hans Andersson anser att detta är ett
problem, vad vill han då göra åt resultatet med
kvinnomakt och kvinnokamp?