Fru talman! Jag svarade på de två frågor som jag
fick. Felet med de s.k. pigorna är att det innebär att
samhället skattesubventionerar välbeställda för att
dessa skall få sina privata tjänster utförda hemma.
Detta är orättfärdigt och en felaktig linje. Det är
dessutom en inte särskilt framsynt
arbetsmarknadspolitik.
Det är inte något feministiskt krav att det skall vara
maximalt många kvinnor på daghemmen -- tvärtom
skulle jag tro. Jag är förespråkare för att man aktivt
försöker få en jämställd situation bland personalen
och rekryterar män. Det var detta jag talade om.
Men det kräver en attitydförändring. Inte ens jag
med allt mitt kollektivistiska intresse har särskilt
stor lust att kommendera en bataljon unga pojkar
eller män till daghemmen för att tjänstgöra där. Det
får ske på frivillighetens grund genom
attitydpåverkan.
Om man fick en mer jämställd situation,
bekämpade lönediskrimineringen och
uppvärderade vården av barn och människor i
förhållande till vård av maskiner och avgassystem,
skulle det kanske vara intressantare för män, som
ofta har en mer ekonomistisk syn på sin
verksamhet. Rekrytera män, förändra attityder och
avskaffa lönediskrimineringen mellan olika
branscher, då tror jag att vi kan nå ganska långt.
Men vi kan aldrig ersätta föräldrarna. Jag tror mig
själv vara en mycket kärleksfull förälder, som har
ägnat mycken tid åt mina barn. Men jag är också
tacksam över att ha fått del av samhällets
barnomsorg.