Fru talman! När vi socialdemokrater är tydliga i vår
politik och från talarstolen säger hur saker och ting
egentligen förhåller sig vill man uppenbarligen
alltid avfärda det med: Nu är de ute och
förstamajtalar igen. Det är mycket möjligt.
Samtidigt handlar det om att beskriva den
verklighet som vi faktiskt lever i. Ni får gärna kalla
det för förstamajtal om ni vill, men ni skall inte
försöka att avfärda det på det sätt som ni gör.
Isa Halvarsson säger att jag har en lättsinnig
inställning till frågan om lönediskriminering. Det
har jag inte alls. Jag har bara i mitt anförande velat
visa att det inte räcker med näringslivsakademi och
chefsutbildning för kvinnor. Det räcker inte med
ändringar i jämställdhetslagen. Det handlar också
om vilken politik regeringen i övrigt för. Det är det
som är viktigt för kvinnors liv.
I dag är kvinnors internationellt sett starka ställning
i det svenska samhället allvarligt hotad genom den
höga arbetslösheten, genom de stora nedskärningar
som sker inom det gemensamma, genom
förändringarna i anställningsskyddet, genom de
sänkta ersättningsnivåerna, genom de höjda
avgifterna på dagis -- allt det som är en
förutsättning för kvinnors fria och oberoende
ställning i samhället. Det är det som är viktigt, Isa
Halvarsson. Jag tycker också att det är viktigt att
göra förändringar i jämställdhetslagen, men man
måste se de förslagen mot bakgrund av regeringens
politik i övrigt. Det får man inte glömma bort.
Isa Halvarsson försöker sig på att med klyschor
hämtade från Carl Bildts inlägg i den ekonomiska
debatten avfärda, ställa sig utanför, inte ta ansvar
för de tre år som de borgerliga partierna har försökt
sig på att regera detta land.
Den ekonomiska politik som regeringen började
föra hösten 1991 har förvärrat den lågkonjunktur
som Sverige var på väg in i. Man måste kunna ta
ansar för de beslut man har fattat de här tre åren.
Det går inte att komma undan dem, Isa Halvarsson.
De besluten har icke befrämjat jämställdheten
mellan könen.