Fru talman! Tänk, det tror jag inte alls. Vad hjälper
en barnomsorgslag, som i och för sig är bra och som
vi socialdemokrater naturligtvis stöttar, om
kommunerna samtidigt får mindre pengar att röra
sig med, om antalet dagisplatser skärs ned och
avgifterna höjs så att den ensamstående mamman,
som är i behov av barnomsorg, inte har råd att ha
den kommunala barnomsorgen längre? Vad hjälper
då barnomsorgslagen, Isa Halvarsson?
Isa Halvarsson säger också att det inte handlar om
att man bedriver en politik som trycker ned
kvinnorna. Men det handlar om att man inte har
kvinnoperspektiv med i de beslut och de förslag
som man lägger fram. Jag har i mitt anförande
redovisat vad a-kasseförslaget innebär för
kvinnorna. Det gäller ett omfattande och
genomgripande förslag, men det saknas helt en
analys ur kvinnoperspektiv. Samma sak gäller
vårdnadsbidraget. Var är analysen? Vad är det i det
förslaget som befrämjar jämställdheten mellan
könen, Isa Halvarsson?
Sedan säger Isa Halvarsson att kvinnor har en
bättre situation på arbetsmarknaden än männen.
Ja, det stämmer när vi tittar på arbetslöshetstalen.
Men samtidigt är arbetslösheten oerhört hög även
för kvinnorna. 13--14 % av arbetskraften är
arbetslös. 139 000 kvinnor har faktiskt försvunnit ur
arbetslivet under de här tre åren då den borgerliga
majoriteten har haft ansvaret. 440 000 arbeten har
försvunnit totalt sett på arbetsmarknaden.
Det är dags, tycker jag, att den borgerliga
majoriteten tar sitt ansvar för den politik som har
förts under de här tre åren. Det går inte längre att
skyla sig, att försöka gömma sig bakom och hänvisa
till ett löst prat om spekulation och kasinoekonomi.
De borgerliga partierna hade ingenting, inte några
förslag som på något sätt skulle ha motverkat den
situation som uppstod under slutet av 80-talet. Man
kan göra jämförelser mellan då och nu. Hade jag
bara tid skulle jag kunna ägna mig ganska mycket
åt att jämföra hur det såg ut under de år den
socialdemokratiska regeringen regerade och under
de år de borgerliga partierna har regerat.
När det gäller förändringarna i jämställdhetslagen
är det bara att konstatera att den borgerliga
majoriteten inte går tillräckligt långt. Förslagen är
inte tillräckligt långtgående. Jag tycker att det
kommer väldgit krystade förklaringar till varför
man inte är beredd att ställa upp på de
socialdemokratiska reservationerna i dessa delar.