Fru talman! Det är just det som detta betänkande
handlar om, hur man till att börja med skall
synliggöra de löneskillnader som finns. Jag tror att
många, framför allt kvinnor, inte hade en aning om
att löneskillnaderna var så stora. Många företag är
inte heller medvetna om att de lönediskriminerar.
Vi har sett exempel på att när företag har analyserat
och gjort arbetsvärderingar, så har de kommit fram
till att det har funnits en könsdiskriminering som
man är villig att göra någonting åt.
Det är därför som vi vill förändra
jämställdhetslagen och att JämO skall få
överinseende även då det har träffats
kollektivavtal. Det är helt klart att både
arbetsgivare och arbetstagare i en skön förening har
åstadkommit detta med de s.k. mulliga
manstilläggen. Men det pågår ju ett stort arbete,
och det gäller för företag, myndigheter och
politiker att lyfta fram dessa frågor. Debatt är aldrig
någonsin onödig. Om man inte hade någon debatt
skulle dessa frågor över huvud taget inte
diskuteras. Även diskussionerna hemma vid
köksbordet är viktiga.
Jag lyssnade till en manlig förhandlare inom
Landstingsförbundet, som menade att svenska
folket inte var moget för att kvinnan skulle tjäna
mer än mannen. Men jag hoppas att den
inställningen och att det motstånd som denne
förhandlare m.fl. möter skall förändras.
De folkpartistiska landstingsråden i Stockholm läns
landsting utmanar facket att försöka att höja
kvinnolönerna genom att använda det utrymme
som finns. Även om utrymmet för lönehöjningar är
litet, finns det alltid metoder som kan användas för
att höja kvinnolönerna.