Fru talman! Antingen jag eller Isa Halvarsson har
ett problem. Isa Halvarsson började med att
förklara för mig att jag inte förstår, och hon tyckte
att bockfoten tittade fram. Jag kan konstatera att
det är möjligt. Det påminner om det argument jag
har mött i diskussioner med frireligiösa. De säger:
Eftersom du inte är frälst förstår du inte.
Det är möjligt att jag inte har begripit det, eftersom
jag inte har samma frälsning som Isa Halvarsson.
Men jag tycker att det är ett ovärdigt argument.
Hon talar också om omedvetna värderingar. Men
det framskymtar som en röd tråd i hennes
anförande att Isa Halvarsson är upplyst, hon vet. På
det sättet är hon en värdig representant för den
förmyndarmentalitet som tyvärr folkpartister i viss
utsträckning gör sig till tolk för.
Min fråga är: Hur skall man klara att skapa
jämställdhet om man inte ens en gång klarar av att
respektera oliktänkande här i kammaren? Jag
lyssnar gärna på Isa Halvarsson, men jag ber henne
respektera även oss icke-frälsta och, som hon
uppfattar det, oupplysta.
Jag skall avslöja en hemlighet för Isa Halvarsson.
Jag har varit icke-jämställd under flera år av mitt
liv. Jag var nämligen ekonomiskt fullständigt
beroende av min kära hustru som försörjde oss. Jag
kan försäkra Isa Halvarsson att det inte var ett
problem för vare sig mig eller min hustru. Vi tyckte
inte att det var ojämställt. Jag förstår att det är ett
stort problem för Isa Halvarsson. Är det möjligen
så att Isa Halvarsson tycker att man också skall vara
känslomässigt oberoende för att vara jämställd?
En av de ytterst få möjligheterna att förändra
attityder är att ge utbildning och kunskap. Politiska
pekpinnar förändrar inga attityder, det kan jag
försäkra Isa Halvarsson. Jag tycker dessutom att
sådana är ovärdiga i en upplyst demokrati som
Sverige. Respektera människor, mammor och
pappor och ge dem tilltro till att de själva kan ta
ansvar för sina liv, göra de bedömningar och fatta
de beslut som de vill skall prägla deras liv. Isa
Halvarsson får fatta sina beslut om sitt liv, om vad
hon vill göra.
Män och kvinnor måste inte dela på hemarbetet.
Nej, mammor och pappor kanske vill köpa tjänster;
de kanske vill anställa en piga eller en dräng, en
butler, en trädgårdsmästare, en fönsterputsare, en
tvätterska osv. På det sättet ger de massor av jobb
och minskar arbetslösheten. Naturligtvis betalar de
lön. Jag tycker att det är en utmärkt lösning.
Avslutningsvis: JämO är en myndighet, inte en
kvinna.