Herr talman! Jag noterade att Bengt Westerberg
inte kommenterade den huvudsakliga
invändningen som vi socialdemokrater har haft mot
jämställdhetspropositionen, nämligen att den inte
ser till helheten. Vår kritik har riktats mot
regeringens proposition så till vida att man för en
politik inom samhällets andra politikområden som
direkt motverkar jämställdheten mellan könen.
Det räcker inte att komma med en
näringslivsakademi och med förändringar i
jämställdhetslagen för att man skall åstadkomma
en förbättrad jämställdhet mellan könen. Man
måste också se till politiken i dess helhet. Då
inställer sig frågan, Bengt Westerberg, om man kan
kompromissa om jämställdheten.
Kan man den ena dagen lägga fram förslag som för
jämställdheten mellan könen långt tillbaka i tiden
och sedan den andra dagen lägga fram, i och för sig
bra, förslag till förändringar i jämställdhetslagen
som ändå måste betecknas vara av mindre
omfattning och av mindre genomgripande art? Kan
man kompromissa med jämställdheten, Bengt
Westerberg? Kan man kompromissa så att man
lägger fram förslag om vårdnadsbidrag? Jag tror att
Bengt Westerberg och jag är överens om att det
förslaget direkt motverkar jämställdheten mellan
könen. Det är detta som är intressant.
Som jämställdhetsminister säger Bengt Westerberg
mycket bra och vackra saker. Det är jag den första
att säga. Men när det gäller att gå till handling är
det bara att konstatera att Bengt Westerberg sitter
i en fyrpartiregering som domineras av
Moderaterna. Därav följer en politik som direkt
motverkar många kvinnors förutsättningar att leva
ett jämställt liv. Det gäller rätten till ett arbete,
rätten att ha en lön som man kan leva på, rätten till
god vård och omsorg och rätten till en fungerande
barnomsorg. Det gäller också a-kassan och
anställningstryggheten. Man kan egentligen
fortsätta hur länge som helst med den här
uppräkningen. Det är ett förslag som har sin
yttersta udd riktad mot kvinnorna. Om man ägnar
litet tid åt att diskutera dessa förslag -- t.ex.
förslaget om förändring av a-kassan -- kan man
konstatera att de slår hårdast mot kvinnorna. Kan
man då, Bengt Westerberg, kompromissa med
jämställdheten? Jag kan det inte. Frågan är om
Bengt Westerberg kan det. Tydligen är det så.