Herr talman! Jag lyssnade med ett visst intresse på
det senaste replikskiftet om marginaleffekterna.
Det finns möjligen en fråga som man skulle kunna
ställa till Berit Andnor och be henne svara på.
Anser Berit Andnor att marginaleffekterna är
störst med vårdnadsbidraget eller med
föräldraförsäkringen?
Om Berit Andnor ägnar de minuter som jag skall
tala åt att räkna litet på saken kommer hon att finna
att föräldraförsäkringen har större
marginaleffekter än vårdnadsbidraget.
Herr talman! Låt mig bekänna att jag tillhör dem
som under en ganska lång tid, från 60-talet och en
bit in på 80-talet, trodde att det när alla formella
skillnader mellan kvinnor och män i samhället hade
avskaffats skulle bli en utveckling mot en verklig
jämställdhet. I dag är jag övertygad om att jag hade
fel på den punkten.
Förhållandet mellan kvinnor och män handlar om
makt. Vi behöver bara se oss om i samhället för att
konstatera att det finns flest män där makten finns.
Vi män använder ibland medvetna, men kanske
oftare omedvetna, metoder för att behålla makten.
Det gör vi i näringslivet, i universitetsvärlden -- som
det nyss talades om -- och på många andra områden
i samhället.
Jag tror att nästan alla har en känsla av att det är
manliga värderingar och kontaktnät som dominerar
vid bedömningen av människor och meriter. Det
leder till en snedrekrytering, men vi kommer inte
ifrån att också arbets- och ansvarsfördelningen i
hemmen har en avgörande betydelse. Det finns
många som tycker att vi politiker inte skall lägga oss
i detta. Det skall var och en få sköta själv hemma
vid köksbordet. Det är principiellt en tilltalande
tanke, men det råder inget tvivel om att ansvars-
och arbetsfördelningen i hemmen får
återverkningar ute i samhället. Därför är detta inte
bara en privatsak, även om det självfallet är
någonting som i huvudsak måste lösas helt privat.
Jag menar att det krävs en mycket medveten
strategi från vår sida för att påverka denna sneda
maktfördelning i samhället. Man kan ha några
rimliga utgångspunkter för en sådan strategi. En är
att den intelligens och förmåga som vi har nytta av
i samhället är jämt fördelad mellan kvinnor och
män, och alla organisationer mår bra av att det
finns både kvinnor och män i dem.
Jag tror också att det på ett individuellt plan är
nyttigt för oss att ha ett helhetsperspektiv på
tillvaron, dvs. att vi arbetar med både produktiva
och reproduktiva frågor. Den traditionella
arbetsfördelningen har inneburit att männen har
sysslat med produktionen, dvs. med arbetslivet,
medan kvinnorna har haft ansvaret för
reproduktionen. De har i hög grad fortfarande
ansvaret för familjen, omvårdnaden och
omhändertagandet av unga och gamla.
Om man har den utgångspunkt som jag har är det
självklart att vi skall eftersträva en lika fördelning
av makt och ansvar överallt i samhället. Det finns
många som säger att jämställdhet handlar om
attityder. Det är naturligtvis alldeles riktigt, men
det handlar inte bara om det utan också om
kunskap. Det är viktigt att vi lär oss mer om hur
män, som jag sade förut, ofta omedvetet behåller
sina maktpositioner, om vad som händer i familjen
i samband med familjebildningen och om hur det
går till i organisationerna.
En ung kvinna, Carin Holmberg, presenterade för
något år sedan en avhandling vid universitetet i
Göteborg. Hon har just försökt studera hur
relationer mellan unga män och kvinnor utvecklas.
Hon har tittat på unga par innan de har fått barn.
Det har varit par som av sig själva och av omvärlden
betraktas som jämställda. Hon har ställt sig frågan
hur attitydbildningen sker, hur arbetet fördelas och
hur samarbetet och ansvarsfördelningen fungar hos
dessa unga par. Hon visar hur män har en förmåga
att skaffa sig en frihetssfär, ett utrymme för sitt eget
liv, på bekostnad av sina fästmör eller unga fruar.
Det är oerhört nyttigt med den här typen av
kunskaper och att vi håller upp spegeln framför oss
och visar hur samhället faktiskt ser ut. Jag tror att
vi är många män som kan känna igen oss i denna
jämställdhetsspegel, t.ex. i att vi ofta har utnyttjat
situationen till att skaffa oss friheter på våra fruars
bekostnad.
Det är alltså viktigt med kunskap. Därför är det
också viktigt att göra verkligheten synlig som den
är, inte som vi tror att den är. Om jag går ut och
frågar arbetsgivare i Sverige om de tillämpar
lönediskriminering mellan kvinnor och män
kommer praktiskt taget alla att säga att de inte gör
det. De har exakt rättvisa principer. Men när vi går
in med mer systematiska metoder och analyserar de
skillnader som finns mellan kvinnor och män kan vi
konstatera att det också finns oförklarade och
omotiverade skillnader. Löneskillnadsutredningen
uppskattar att mellan 1 och 8 % av löneskillnaderna
har sin grund i ren könsdiskriminering. Därför är
det viktigt med statistik och analys. Även om
statistik och analys ibland kan låta som trubbiga
instrument i jämställdhetsarbetet är de av mycket
stor betydelse.
Det finns många som säger att vi redan vet allt om
detta. Vi är naturligtvis några stycken som säkert --
eftersom vi har läst mycket statistik och fått
information från olika håll -- har en hel del
kunskaper. Ännu fler har personliga erfarenheter
av detta och anser sig därför ha kunskap om det,
men det finns många som förnekar dessa personliga
erfarenheter och menar att de inte är allmängiltiga.
Därför är det nödvändigt att vi fortsätter att
synliggöra verkligheten sådan som den faktiskt är.
Den här propositionen innehåller flera förslag med
den inriktningen. Viktigast är skärpningen av
jämställdhetslagen. Den ålägger arbetsgivarna att
kartlägga löneskillnader och också att komma med
förslag till vilka åtgärder som skall vidtas för att
man skall komma till rätta med löneskillnaderna
mellan kvinnor och män.
Vi skall i dag inte diskutera likadelningen av
föräldraförsäkringen och det som har kallats
pappa- och mammamånaden i
föräldraförsäkringen. Men låt mig ändå, eftersom
det hör till denna proposition, understryka
betydelsen av detta och uttrycka glädje över att
förslaget nu har fått en bred uppbackning också
från Socialdemokraterna, som från början aktivt
gick ut och sade att detta var en fånig idé.
Detta är viktigt för barnen; barnen har rätt till
bägge sina föräldrar. Det är viktigt för alla de män
som ute på arbetsmarknaden möter motstånd från
chefer och arbetskamrater när de vill utnyttja sin
rätt att använda föräldraförsäkringen, och det är
naturligtvis viktigt för kvinnor.
Det finns massor av unga kvinnor i Sverige som har
sökt jobb och fått frågan om de har planer på att
bilda familj och skaffa barn. Det har kunnat
påverka rekryteringssituationen. Samma fråga
ställs praktiskt taget aldrig till några unga män.
Med pappamånaden kommer vi att få många
arbetsgivare att upptäcka det som vi innerst inne
vet men inte alltid vill erkänna, nämligen att det
inte bara är småbarnsmammor utan också
småbarnspappor som har små barn.
Vi har också byggt ut barnomsorgsgarantin; det har
berörts tidigare. Det är naturligtvis oerhört viktigt
som en trygghet för de män och framför allt de
kvinnor som vill förvärvsarbeta och klara sin egen
försörjning. En barnomsorgsgaranti har diskuterats
i många år, men det är nu under denna regerings tid
som det har hänt någonting. Socialdemokraterna
ägnade sig åt att utreda frågan men kunde aldrig
komma fram till några praktiska resultat.
Jag är mycket glad över att den här propositionen i
allt väsentligt har vunnit gehör.
Socialdemokraterna skrev i sin motion att
propositionen har många förtjänster. Det är
ungefär så mycket beröm man kan få från ett
oppositionsparti. De skriver också att den är alltför
lättviktig. Det är nog vad en stackars opposition
måste dra till med när det inte finns så mycket att
tillägga.
De socialdemokratiska reservationerna i
utskottsbetänkandet tillför i praktiken ingenting.
De handlar om att man på ett antal områden vill
formulera sig annorlunda. Man föreslår också litet
mer pengar på några områden. Det är ju vad
oppositionen ofta gör. Efter Göran Perssons salva
mot regeringen häromdagen om att vi borde spara
mer förstår jag dock att dessa förslag inte längre har
någon större aktualitet.
Den här propositionen löser naturligtvis inte
problemet med den bristande jämställdheten i
samhället. Men jag vågar tro, herr talman, att
denna proposition och de förslag som den
innehåller -- som kommer att vinna kammarens
gillande i dag -- innebär att vi tar goda steg på vägen
mot en verklig jämställdhet i samhället.