Herr talman! Kds:arna i Göteborg säger nej till
besparingarna inom vården, och så beter sig
kds:are runt om i kommuner och landsting. Det är
ett dubbelspel: Kommunalpolitiskt uttrycker man
en uppfattning, men här i riksdagens uttrycker
kds:arna regeringens linje, vilket är att 100 000
anställda i kommuner och landsting skall avskedas
under 90-talet.
Vårdnadsbidraget är ingen ekonomisk hjälp för
kommunerna -- tvärtom belastar det
statsfinanserna och höjer räntorna. Det innebär
därmed också ökande problem för kommunerna.
Det finns ingen kvinna som frivilligt går från sitt
jobb eller lämnar sin barnomsorg för att få dessa
pengar i vårdnadsbidrag. De räcker inte till det!
Stefan Attefall tyckte att jag skulle närma mig
honom och kds. Det är nog ganska svårt, det. Han
talade om etik och moral; det gör ju kds:arna gärna
och mycket. Jag kom att tänka på ett bibelcitat om
att mannen skall vara sin kvinnas huvud eller
någonting sådant. Det är flera inslag i just den etik
och moral som kds och Stefan Attefall står för som
är mig djupt främmande. Det är t.ex. sådant som
uttrycks genom vårdnadsbidraget och det som
uttrycktes i debatten om partnerskap häromdagen
där man ville hindra homosexuella människor att få
sina rimliga mänskliga rättigheter.
Detta gör att jag aldrig kommer att kunna närma
mig ett parti som kds. När det gäller många av de
ekonomiskpolitiska frågorna och även andra frågor
kan det nog vara ett ganska litet avstånd mellan mig
och Stefan Attefall. Men de djupa moralfrågorna --
det som handlar om människans frihet och framför
allt kvinnans rätt till frigörelse -- gör att jag aldrig
kommer att kunna närma mig det partiet.