Herr talman! Detta år står Sverige inför två vägval.
Den 18 september står valet mellan en framtidens
politik som fångar chanserna till framtidsjobb i
framtidsbranscher och en gårdagens
återställarpolitik som med skatter och regleringar
förstör möjligheterna till nya jobb.
Den 13 november står valet mellan en öppenhetens
politik, där Sverige är med och formar framtiden i
Europa, och en maktlöshetens politik, där Sverige
isolerar sig.
Båda dessa val är avgörande för Sveriges framtid.
Det gäller jobben. Vi måste få fram en halv miljon
nya jobb under 90-talet. Det kräver mycket goda
villkor för företagande och investeringar i Sverige.
Det gäller välfärden. Våra barn och barnbarn skall
inte tvingas betala allt högre skatter för en allt
sämre välfärd. Att stoppa ökningen av statsskulden
och skapa balans i de offentliga finanserna kräver
kraftfulla åtgärder -- som måste vidtas.
Socialdemokraterna lämnade efter sig en ekonomi
i fritt fall. Det var en arbetslöshetsbomb, en
finanskris och ett budgetunderskott. Därefter har
all kraft inriktats på att angripa problemen och på
att ge Sverige en ny chans. Mycket har uträttats.
Två viktiga steg har tagits för Sveriges deltagande i
det europeiska samarbetet. EES-avtalet har trätt i
kraft, och förhandlingarna om ett svenskt EU-
medlemskap har slutförts med ett gott resultat.
Omfattande åtgärder har beslutats för att komma
till rätta med krisen i de offentliga finanserna.
Riksdagen har fattat beslut om 95 miljarder kronor
i förstärkningar, och en långsiktig plan för att
sanera de offentliga finanserna har lagts fram.
Socialförsäkringarna har lagts om för att stoppa
kostnadsexplosionen, som skapades under
Socialdemokraternas tid, och för att få fram
hållbara regler som uppmuntrar arbete och
sparande.
Villkoren för att starta och driva småföretag har
förbättrats radikalt. Skatten på företagens
arbetande kapital -- deras byggnader och
maskiner -- har tagits bort. Den dubbla skatten på
risksparande, sparande i företag, har tagits bort.
Arbetsrätten har gjorts om, så att småföretagen
skall våga nyanställa.
Att röja upp efter 80-talets ekonomiska haveri har
tagit tid. Men vi ser nu allt fler glädjande tecken på
att en utveckling mot ett ekonomiskt starkt Sverige
finns inom räckhåll. Politiken ger resultat.
Förbättringarna för småföretagandet, t.ex., har lett
till en kraftigt ökad framtidstro bland företagare.
Det har tidigare talats om en aktuell enkät som har
gått ut till europeiska småföretagare. Den visar att
de svenska småföretagarna numera är de mest
optimistiska i hela Västeuropa.
Denna optimism ger jobb. Det kom nya siffror från
SCB härförleden som visar att det har skett en
mycket stor ökning av sysselsättningen just i de
mindre företagen. Under det första kvartalet i år
ökade antalet anställda i de allra minsta företagen
med 9 000 personer. Det är nästan en dubbelt så
stor ökning som den i de allra största företagen.
Sammantaget fick drygt 25 000 personer under
denna period nya jobb i de privata företagen. De
mindre och medelstora arbetsställena svarade för
ungefär 20 000 av dessa nya jobb. Tre fjärdedelar
av nyanställningarna skedde alltså i de mindre
företagen.
Jag tycker att detta är mycket bra. Göran Persson
tycker tydligen att det är dåligt med nya jobb i
småföretag. Han vill nämligen återgå till de gamla
reglerna, med höjda skatter för företagandet och
stela arbetsrättsregler. Vi vet av erfarenhet att en
sådan återställarpolitik leder fel.
Göran Persson! Jag och många med mig, tror jag,
skulle vilja veta vad det är för fel på en politik som
ger fler jobb i företagen. Göran Persson har fått
flera frågor om detta i dag. Hur kan högre skatter
för företagen ge fler jobb? Han har inte kunnat
svara. Det finns inget svar. Det blir färre jobb.
De många ljuspunkter som finns i ekonomin ger oss
faktiskt ett ganska stort hopp, men det finns
naturligtvis också orosmoln. Den senaste tidens
ränteutveckling är ett av dem. Den talar ett mycket
tydligt språk. Arbetet med att få ekonomin i balans
måste fortsätta. Sverige är ju en liten öppen
ekonomi som sammanflätas alltmer med
omvärlden. Med den nya elektroniken kan kapital
flyttas sekundsnabbt över gränserna. Sverige har
ögonen på sig. Varje misstanke, Göran Persson, om
avsteg från en politik för budgetsanering, förbättrat
företagsklimat och prisstabilitet ger direkt utslag i
högre räntor.
Det är naturligt att de internationella investerarna
efter den senaste tidens opinionsmätningar har
riktat sina kritiska blickar mot oppositionens
ekonomiska program. Vad har de funnit? De har
funnit ett nej till regeringens saneringsprogram
utan några alternativ, och de har funnit en lång lista
på näringslivsfientliga åtgärder som förstör chansen
till nya jobb.
Rapporteringen i dagstidningarna och
ekonomitidningarna har givit svart på vitt. En icke
obetydlig del av den ränteuppgång som har skett
beror på en oro för att Socialdemokraterna skall
vinna nästkommande val.
Regeringen har, till skillnad från
Socialdemokraterna, en ekonomisk politik med
konkreta åtgärder som är väl förankrade i
verkligheten. Vi har satt upp ett tydligt mål. På fem
år skall vi halvera arbetslösheten, och få de
offentliga finanserna i balans. Det ställer mycket
hårda krav på den ekonomiska politiken. Men det
är bara så man kan rädda jobben och välfärden
Vår lösning har tre delar. Den första är ett
medlemskap i den europeiska unionen. Den andra
är ett gynnsamt företagarklimat som ger nya jobb i
den privata sektorn. Den tredje delen är ett
budgetsaneringsprogram.
Ett gott företagarklimat betyder att det måste löna
sig att arbeta och satsa på företagande. Här vill,
som jag sade, Socialdemokraterna gå åt rakt
motsatt håll: höjda marginalskatter och dubbel
skatt på just det sparande i företagen --
risksparande -- som dessa behöver för att kunna
växa, investera och ge jobb. Detta är galet!
Herr talman! Den tuffaste uppgift som den
ekonomiska politiken står inför under de närmaste
åren är saneringen av de offentliga finanserna. Det
finns, som det har framgått här under förmiddagen,
två sätt att förhålla sig till detta problem.
Det ena sättet är att föra väljarna bakom ljuset och
låtsas som om problemet inte finns. Det är fegt, och
det är farligt. Så gör Socialdemokraterna!
Det andra sättet är att ge ärliga och raka besked om
de uppoffringar som kommer att krävas under de
kommande åren. Så gör regeringen -- för att rädda
jobben och för att rädda välfärden!
Regeringspartierna har ett saneringsprogram som
omfattar drygt 100 miljarder kronor. Mer än 25
miljarder är redan beslutade. Av de åtgärder som
berör statsbudgeten återstår ca 45 miljarder kronor.
Jag vill något kommentera några av de områden
som kommer att beröras av de återstående delarna
av programmet. Detta är en uppfordran till Göran
Persson. De som lånar ut pengar till Sverige vet
vilken politik regeringen för, men de vet inte vad
Socialdemokraterna vill. Det skapar oro. Upp till
bevis, Göran Persson! Har ni något program, eller
har ni inte det? Om ni inte har det, är det stor fara
å färde.
De delar som kommer att beröras av den
budgetsanering som jag menar är nödvändig är
följande:
För det första gäller det ålderspensionerna. Det
nuvarande pensionssystemet ger ett årligt
underskott på ungefär 20 miljarder -- det blir 15
miljarder efter gårdagens beslut. Så kan det
naturligtvis inte fortsätta. Det här underskottet kan
täckas på i princip tre sätt: sänkt pensionsnivå,
höjda avgifter eller höjd pensionsålder. Min
bedömning är att det kommer att vara nödvändigt
att välja en kombination av dessa åtgärder.
För det andra gäller det förtidspensionerna.
Antalet förtidspensionärer har ökat stadigt under
en mycket lång följd av år. Det är en omänsklig
situation för de människor som är berörda. Det är
också helt oacceptabelt ur statsfinansiella
utgångspunkter. I kompletteringspropositionen,
som behandlas i det betänkande som vi nu
debatterar, föreslås åtgärder för att strama upp
prövningen för beviljande av förtidspension. Det
pågår inom Socialdepartementet ett arbete med
fortsatt översyn av dessa regelsystem. Översynen
omfattar såväl regler och ersättningsnivåer som
rehabiliteringsinsatser.
För det tredje gäller det den offentliga
konsumtionen. En viktig del av programmet för att
få balans i de offentliga finanserna är att den
offentliga konsumtionen skall hållas realt
oförändrad. Det betyder att kravet på
rationaliseringar inom den offentliga sektorn
kommer att fortsätta för att det skall vara möjligt
att tillgodose medborgarnas önskemål om en bra
service. Det statsfinansiella önskemålet och kravet
innebär att det inte kan bli tal om någon ökning av
statsbidragen till kommuner och landsting under
resten av 1990-talet, inte ens i nominella tal.
För det fjärde gäller det åtgärder för att hindra fusk
i socialförsäkringssystemen. En aktuell
undersökning från Länsstyrelsen i Stockholm visar
att ungefär 70 % av dem som samtidigt fick statlig
lönegaranti och bidrag från Försäkringskassan
faktiskt fuskade. Det finns också rapporter om att
det finns personer som jobbar svart samtidigt som
de uppbär a-kasseersättning. Sådant fusk måste
naturligtvis stoppas. Det är ett bedrägeri mot
välfärdsstaten. Människor har rätt att kräva att de
skatter de betalar för välfärden skall användas på
ett ärligt sätt. Annars riskerar vi att moralen i hela
samhället undergrävs.
Fusket skall stoppas, och därför håller
Riksrevisionsverket på regeringens uppdrag på att
kartlägga omfattningen av missbruket inom
socialförsäkringssystemet och skall lägga fram
förslag till motåtgärder.
Andra områden som kommer att bli föremål för
besparingar är sjuk- och arbetsskadeförsäkringen,
arbetslöshetsförsäkringen och bostadssektorn.
Inom sjuk- och tandvården blir det nödvändigt att
höja en del avgifter.
Slutligen kommer det att krävas åtgärder för att
förstärka budgetens inkomstsida. Det gäller höjda
miljöskatter, breddad bas för momsen, ett nytt
system för fastighetstaxering och en kraftig ökning
av effektiviteten i skatteindrivningen.
Denna lista är mitt tydliga besked till svenska
folket: På det här viset kan vi få bort
budgetunderskottet. Visst är det tufft! Åtgärderna
kommer att beröra oss alla. Men bördorna kommer
att fördelas rättvist. De välbeställda i samhället
skall bidra med mer än de som har små eller inga
ekonomiska reserver.
Om man säger nej till ett sådant här program,
betyder det att man säger ja till en dold och djupt
orättfärdig fördelningspolitik. Om vi inte får balans
i de offentliga finanserna, kommer växande
räntekostnader att bryta ner välfärden, minska
företagens investeringsvilja och möjligheterna till
fler jobb. Det kommer att permanenta
arbetslösheten och inte minst
långtidsarbetslösheten. Våra barn och barnbarn får
enbart skulder i arv. Det är en väldigt orättvis
politik.
Men Göran Perssons politik, såsom den har
beskrivits i dag och vid tidigare tillfällen i
reservationer och motioner här i riksdagen -- dvs.
ett nej till ett program för att få balans i de
offentliga finanserna --, galopperar statsskulden,
Göran Persson! Tillväxten minskar och jobben blir
färre. På bara några år skulle skulden öka med mer
än 450 miljarder kronor! Bara räntorna på denna
skuldökning, dvs. räntor utöver dem vi har i dag, är
mer än 40 miljarder kronor. Hur skall de pengarna
tas fram? Göran Persson kan inte göra anspråk på
att vara en seriös debattör i den ekonomiska
politiken när han inte har något svar på frågan om
statsskulden.
Herr talman! I dag är det skolavslutning, och
många barn får sina terminsbetyg. Också Sverige
får betyg! Skillnaden är att Sverige betygsätts varje
dag av de placerare som har till uppgift att låna ut
pengar. De vet vad regeringen vill göra åt
statsskulden. De vet att vi klarar av det -- vi har
redan klarat av 95 miljarder. Detta är väl känt. Men
de vet inte vad oppositionen vill göra -- de vet inte
vad Göran Perssons parti vill. Göran Perssons parti
saknar program för att få balans i de offentliga
finanserna. Göran Perssons parti saknar en politik
för att komma till rätta med statsskulden. Det är
naturligt att detta skapar oro. Det går ut över
boendet och de arbetslösa.
Så upp till bevis, Göran Persson! Det har funnits
många tillfällen under dagens debatt att tala om vad
ni skall göra åt statsskulden. Hur skall ni få balans
i de offentliga finanserna?
Herr talman! Regeringens politik är en politik för
framtiden och för rättvisan. Det är en politik som
vågar ta itu med de svåra frågorna. Det är en politik
som ger Sverige nya jobb och som ger våra
medborgare en välfärd som de kan lita på.
Det är en bra politik. Det är viktigt att den får
fortsätta -- för jobbens och för välfärdens skull!
(Applåder)