Fru talman! Vi närmar oss slutet på
mandatperioden. Framför oss ligger ett nytt val och
en ny fyraårig mandatperiod. Därför är det
naturligt att en dag som denna summera och
utvärdera, men också att blicka framåt.
Inför 1991 års val spådde Allan Larsson att
vändpunkten stod för dörren. Han hade fel. Svensk
ekonomi var på väg utför i en brant utförsbacke
som en följd av lättsinnets ekonomiska politik
under 1980-talet.
Problemen på arbetsmarknaden började växa.
Varslen duggade tätt. I början av 1991 varslades
närmare 50 000 människor om uppsägning från sina
arbeten. Företag efter företag gick i konkurs.
Svenskt näringsliv präglades av svag
konkurrenskraft, låg produktivitet och minskade
investeringar.
Det finansiella systemet stod inför en kollaps.
Inflations- och kasinoekonomin hade satt djupa
spår. Flyttlasspolitiken under 1980-talet hade
skapat ökade regionala obalanser.
Småföretagen överbeskattades. Nyetablering av
företag försvårades, likaså generationsskiften.
Svenskägda företag satsade hellre utomlands än här
hemma i Sverige.
Kjell-Olof Feldt skriver i sin bok Rädda
välfärdsstaten om socialdemokratins syn på
företagande. Han varnar för att återfalla till gamla
vanor. Jag ber att få citera några rader ur boken: ''--
-- -- höga skatter driver duktiga företagare att bli
rentierer. Denna uppmaning måste särskilt riktas
till mina partivänner. Vi socialdemokrater har inte
utan fog beskyllts för att önska oss det omöjliga:
rika företag men fattiga företagare och
företagsägare.''
Fru talman! Inför 1991 års val begärde Centern,
Folkpartiet, Moderaterna och kds väljarnas
förtroende för en radikalt annorlunda utformad
ekonomisk politik som skulle främja företagande,
investeringar och sparande. Centern gick till val
med en reformpolitik; en politik för att bygga nytt
och bättre.
Vi krävde åtgärder för att modernisera Sverige --
årliga investeringar i vägar och järnvägar på minst
10 miljarder kronor.
Vi föreslog reformerad företagsbeskattning och
arbetsrätt. Vi presenterade en näringspolitik med
svängrum i stället för svångrem för företagen.
Vi föreslog reformerade socialförsäkringssystem,
valfrihet och rättvisa i familjepolitiken med
vårdnadsbidraget som grund.
Vi föreslog kraftfulla satsningar på högre
utbildning, forskning och utveckling. Vi föreslog
åtgärder för miljön och betonade sambandet
mellan ekonomi och ekologi.
Vi föreslog sänkt moms på mat, turism och
persontransporter.
Vi föreslog åtgärder för att göra Sverige starkare
för att kunna möta den ökade
internationaliseringen.
Fru talman! Valet 1991 gav Sverige en ny regering
och därmed en ny politik. Förslagen från 1991 års
valrörelse har genomförts i en strid ström enligt de
planer vi hade.
Fyrklöverregeringens mål har varit och är att bryta
den ekonomiska stagnationen som vi ärvde från
1980-talets socialdemokratiska Sverige, att skapa
tillväxt i näringslivet och göra Sverige till en
företagarnation igen. Välfärdssystemen har
försvarats och förnyats. En valfrihetsrevolution har
påbörjats. Den ekonomiska politiken har utformats
med hänsyn till miljön för att bli långsiktigt hållbar.
Utifrån de förutsättningar som gällde efter
socialdemokraternas 1980-talspolitik är resultatet
på område efter område mycket positivt, men
mycket återstår fortfarande.
I början på 1990-talet hade Sverige en inflation i
storleksordningen 10 %. 1994 beräknas den till
1,9 %.
Många gånger har socialdemokraterna ifrågasatt
inflationsbekämpningen. Det är därför en form av
tillnyktring när vi i dag hörde att Göran Persson
betonade vikten av inflationsbekämpning. Så har vi
inte hört förut.
BNP var 1991 negativ, --1,7 %. 1994 väntas
tillväxten bli 2,4 %.
1991 minskade industriproduktionen med 4,7%.
Nu har hjulen börjat snurra. Industriproduktionen
ökar och beräknas i år öka med 8,5 %. För 1995
bedöms näringslivets investeringar öka med inte
mindre än 14 %.
Företagen, inte minst de små och medelstora, har
åter börjat nyanställa, och nyetableringen av
företag ökar. Under budgetåret 1990/91 fick 900
personer s.k. starta-eget-bidrag. Under
innevarande år är det 17 000.
Exporten har stigit från minus 2,6 % 1991 till cirka
plus 10 % för innevarande år.
Fru talman! Jag kunde fortsätta uppräkningen,
men redan dessa sifferexempel visar att ekonomin
går åt rätt håll. Vändpunkten kom till sist, och det
är i hög grad fyrklöverregeringens förtjänst.
Men det finns fortfarande problem, inte minst på
arbetsmarknaden. Även om antalet arbetslösa
minskar står alltför många människor, inte minst
ungdomar, utan arbete, med allt vad det innebär av
otrygghet och oro.
Att vända utvecklingen är som att få stopp på en
Finlandsfärja. Den fortsätter framåt även sedan
man slagit till full broms.
Eftersom vi hade ett så svårt arv från
socialdemokratins 1980-tal har det tagit en lång tid
för att vända och få en annan inriktning på
sysselsättningsläget. Men varslen från början av
1990-talet har nu ersatts med nyanställningar.
Många företag går för fullt.
Budgetunderskottet minskar, men det är
fortfarande stort. Det finns anledning att ta mycket
allvarligt på den situationen. Likaså att räntorna på
statsskulden som en tung post i budgeten i
framtiden kommer att öka till följd av statsskuldens
ökning. De kan om några år motsvara en fjärdedel
av statens utgifter. Därför är det nödvändigt att det
sanningsprogram riksdagen beslutat om fullföljs.
Den utökning som föreslås i
kompletteringspropositionen är helt nödvändig.
Besparingsåtgärder och åtstramningar är
visserligen inte populära. Det finns partier, inte
minst Socialdemokraterna, som av populistiska
skäl ofta motsätter sig och ifrågasätter de förslag
som läggs fram. Men de saknar egna konkreta
åtgärder. Dock är det nödvändigt med
besparingsförslag och budgetförstärkningar för att
få hejd på statsskulden och för att Sverige åter skall
kunna spela i ekonomins elitserie.
Räntorna, som tidigare under ett par månaders tid
varit nere på efterkrigstidens lägsta nivå, har vänt
uppåt igen. Vi smittas av ränteutvecklingen i
Europa och världen i övrigt. Osäkerhet inför
utgången av höstens val påverkar säkert också
ränteutvecklingen.
Det behövs hårda tag mot budgetunderskottet och
en bred politisk samling kring åtgärder. Det skapar
trovärdighet. Då kan också räntorna fortsätta att
sjunka.
Krisuppgörelsen hösten 1992 och
pensionsreformen som riksdagen har antagit visar
att det går att få en bred politisk uppslutning i
viktiga frågor -- förutsatt att viljan finns.
Jag vill fråga Göran Persson: Är Göran Persson
beredd att före valet medverka till samtal om
långsiktighet och stabilitet för att varaktigt få ned
räntorna?
Hittills har socialdemokraterna inte kunnat uppvisa
en trovärdig ekonomisk politik.
När kompletteringspropositionen presenterades i
slutet av april möttes den av en ordkaskad av kritik
från Göran Persson. Det var nog många med mig
som såg fram emot hans eget och
socialdemokraternas förslag. När den motionen
kom, jag tror det var den 10 maj, var den ett tunt,
motsägelsefullt och tämligen innehållslöst
dokument. Den gav lika litet svar på de problem
Sverige har som Göran Persson i sitt
inledningsanförande tidigare här i dag.
I motionen talas om nya jobb i privat sektor. Men
de konkreta åtgärderna handlar om jobb i offentlig
sektor.
I motionen talar man om småföretagens betydelse.
Men man föreslog ökade skatter som skulle
innebära att man försämrade småföretagens
villkor.
Socialdemokraterna talar ofta om att deras
regeringerfarenheter gör dem speciellt duktiga att
sköta landets finanser. ''Vi har gjort det förr'',
brukar Göran Persson säga. Men vi vet vad det där
med att ha gjort det förr innebär. Titta på 1980-
talet!
Vilka är då erfarenheterna av de senaste årens
socialdemokratiska politik?
Kjell-Olof Feldt kapitulerade och avgick -- en
reträtt till författarskapet och debattörens värld.
Allan Larsson såg en vändpunkt i syne, vände och
försvann -- en reträtt till den europeiska arenan,
bort från den svenska scenen.
Göran Perssons reträtt återstår, men i reträttens
talekonst har han få övermän. Reträttens retorik
och reträttens politik har blivit
socialdemokraternas signum.
Löften om förbättringar i arbetsrätten för
småföretag, framförda vid en socialdemokratisk
småföretagarriksdag, följdes av arbetsrättsreträtt
på kongressen i Göteborg.
Löften om besparingsprogram följdes av
besparingsreträtt, kompletterade med
skattehöjningar.
Löften om återställande av
arbetslöshetsförsäkringen följdes av procentreträtt
från 90 % till 80 %, en nivå som
socialdemokraterna tidigare så hårt protesterat
emot.
Löften om mer pengar till kommunsektorn och
protester mot tidigare indragningar har förytts i en
statsbidragsreträtt avseende kommunerna.
Hur många av kommunerna i mitt eget hemlän
kommer Göran Persson att plundra på pengar om
han -- vilket jag inte hoppas -- får chansen efter
årets val?
Så här är det, fru talman, på område efter område:
löften och reträtter. Först ett rejält
socialdemokratiskt löfte, sedan snabbt en rejäl
reträtt. Beslutade och påbörjade reformer skall
rivas upp. Är det ett seriöst regeringsalternativ -- en
diversebutik av löften, reträtter och åsikter?
Jag vill fråga Göran Persson: När skall
socialdemokraterna skaffa sig en trovärdig
ekonomisk politik?
Nu stundar en ny mandatperiod. Den kurs som har
lagts fast för den ekonomiska politiken måste
fullföljas. Jag ser ett antal huvuduppgifter för nästa
mandatperiod. De är bl.a. följande.
Fortsatt sanering av statsfinanserna för att
eliminera budgetunderskottet och hejda ökningen
av statsskulden. Det är nädvändigt för Sverige, för
svensk ekonomi och för att vi skall få en uthållig
tillväxt i ekonomin. Det är nödvändigt inte minst
för att våra barn och barnbarn skall få ett bättre
land att leva i.
Vi måste värna om välfärdspolitiken för att sjuka
och gamla skall få en bra vård och för att våra
ungdomar skall få en bra skola. För detta krävs det
en sund ekonomisk politik. Vi måste bekämpa
arbetslösheten med en ökad satsning på småföretag
och på kretsloppssamhället. Miljövänlig teknik och
kretsloppsbaserad produktion skapar framtidens
arbetsplatser. När skall Socialdemokraterna inse
det och lämna betongen? När skall de inse vikten
av kretsloppssamhället som en bas för framtidens
jobb?
Vi behöver fortsatt satsning på utbildning,
forskning och utveckling. Under den här
mandatperioden har det satsats betydande resurser
för att öka just kompetensen och resurserna till
forskning, utveckling och utbildning på såväl
gymnasienivå som på högskolenivå. Målet för nästa
mandatperiod bör vara att vi fortsätter arbetet med
de satsningar som har gjorts under den här
mandatperioden och dessutom skapar nya
universitet i olika delar av landet.
Vi måste få en tillväxt inom näringslivet. Vi måste
fortsätta att främja näringslivet. Nya
arbetstillfällen, minskad arbetslöshet, sanering av
statsfinanserna samt bibehållen och utvecklad
välfärd kan bara åstadkommas med en uthållig
ekonomisk tillväxt.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
betänkande och avslag på samtliga reservationer
och den särskilda meningsyttringen.
I den stundande valrörelsen kommer jag och
Centern att begära väljarnas bifall till vår
ekonomiska politik för arbete, regional utveckling,
grundtrygghet och kretsloppsbaserad hushållning
med resurser. Vi går till val med en politik för
långsiktighet, uthållighet och stabilitet.
(Applåder)