Herr talman! Göran Persson är återigen orolig för
finansieringen av vårdnadsbidraget. Han har varit
orolig för det under lång tid. Svaret är detsamma
som förut. Om en regering har en långsiktig
utvecklingsstrategi, lägger man ut ramarna för
budgetarbetet. Sedan minskar man de ramarna för
att kunna inrymma också vårdnadsbidraget. I den
meningen är det finansierat i budgetarbetet.
Man kan tycka att vi inte har råd med en sådan
utgift när vi har ett budgetunderskott. Nej, men då
kan man säga samma sak om höjt u-landsbistånd,
handikappreform eller andra saker. Det skulle vara
intressant att veta vilka andra saker i budgeten som
Socialdemokraterna skulle säga nej till som de
nyligen i alla väsentliga delar har röstat igenom i
kammaren när det gäller det som jag räknade upp.
Jag nämnde inte de dynamiska effekter som jag tror
att vårdnadsbidraget kan skapa. Jag tror att det blir
en positiv sak i efterhand. Jag vill alltså inte
använda begrepp som dynamiska effekter i mitt
räkneexempel, som Socialdemokraterna gör i sin
ekonomiska motion. De tror t.o.m. att ökade
utgifter har en positiv effekt för statsfinanserna.
Jag vill ge ett exempel på en sak som vi inte är klara
över om vi ställer upp på, och det är ökade
egenavgifter i pensionssystemet, utöver vad vi har
kommit överens om i pensionsuppgörelsen. Men vi
inser också, som Lars Leijonborg var inne på, att
pensionssystemet är underfinansierat och att vi
måste göra någonting åt det. Det inser säkert
Socialdemokraterna också, men de vågar inte
erkänna detta.
Frågan är återigen: Skall vi anordna en tävling,
Göran Persson? Socialdemokraterna får presentera
sina preciseringar utifrån Wibbles DN-artikel, och
kds och de andra regeringspartierna får också göra
det, exempelvis före den 20 augusti 1994. Kan vi ta
varandra i hand på det så skall jag ställa upp i den
tävlingen. Men orkar Socialdemokraterna? Jag är
rädd för att de inte gör det. Men det vore
välkommet, inte minst för att ge väljarna raka
besked före valet. Men då kanske en och annan
väljare upptäcker att Socialdemokraterna inte har
någon bättre medicin för att lösa Sveriges problem
än regeringspartierna har, dvs. tuffa och svåra
beslut, som långsiktigt leder till en sund ekonomi,
nya jobb och bättre välfärd för oss alla.
Man måste faktiskt jobba för att få någonting i
framtiden. Nu är vi inne i en arbetsam process, och
vi måste ta ansvaret. Vi skall inte bara tro att det
finns gottpåsar att dela ut till höger och vänster,
som Socialdemokraterna säkert kommer att
försöka ge sken av på gator och torg. Men i sina
skrifter undviker de att precisera, och godkänner
snarare indirekt de tuffa och smärtsamma beslut
som riksdagsmajoriteten har tvingats fatta.
Det är beklagligt att det skall vara så här, men
tydligen är detta något slags väl beprövad taktik
från Socialdemokraternas sida, därför att de har
lärt sig att man vinner val genom att köra med
falska förespeglingar. Kjell-Olof Feldts bok är ett
vittnesbörd om detta. Tydligen försöker de
använda den medicinen igen. Det är beklagligt.
Göran Persson är inget undantag från tidigare
socialdemokratiska finansministerkandidater.