Fru talman! Jag har tidigare i dag gett uttryck för att
vi ser mycket allvarligt dels på budgetunderskottet,
dels på statsskuldens utveckling. Den som inte tar
allvarligt på dessa båda saker har inte insett att vi
behöver en politik som radikalt avviker från den
som gällde på 1980-talet.
Det är viktigt att de förslag som vi under den här
mandatperioden har medverkat till och det som
ligger i saneringsprogrammet får fullföljas och
fortsätta att gälla såväl under nästa mandatperiod
som under resten av det här seklet.
Det är helt nödvändigt att så sker, för annars
kommer vi bara att skjuta problemen framför oss.
När budgetar skall läggas fram gäller det att vrida
och vända på stenarna, att ompröva och pröva samt
att omprioritera. Självklart är inget anslag -- kanske
med några få undantag -- heligt i en budget som
måste saneras för att ekonomin skall gå ihop.
Det som finns i saneringsprogrammet och de
preciseringar som är gjorda i årets
kompletteringsproposition bildar en bra grund,
tycker jag, när det gäller att lägga fast en bra politik
för resten av detta sekel -- förutsatt att de partier
som nu bildar regering kan få fortsätta, och det tror
jag, Ian Wachtmeister, att de får. Ian Wachtmeister
kan medverka till det genom att rösta rätt i årets
val. Av allt att döma röstar Ian Wachtmeister
kanske inte på det parti som han en gång startade,
men i så fall finns det ju andra partier att välja
bland.
Till sist: Ian Wachtmeister sade i sitt
inledningsanförande att finansutskottet är slut. I
motsats till vad som gäller Ian Wachtmeisters
politiska karriär -- vilken är slut, som han själv har
sagt -- kan jag dementera att finansutskottet är slut.
Det är möjligen slut på sammanträden för i år. Men
finansutskottet består och kommer i framtiden att
få förstärkta befogenheter, precis på det sätt som
Ian Wachtmeister och många andra har efterlyst.