Herr talman! Poängen är att det går att konstatera
att när Lars Leijonborg har fått försöka skapa jobb
i privat sektor har resultatet blivit katastrofalt --
minus en halv miljon arbetstillfällen i det privata
näringslivet. Skulden ligger tungt i det borgerliga
knät, och där lär den få ligga kvar.
Lars Leijonborg förstår uppenbarligen inte vad jag
säger. Min poäng i resonemanget är
fördelningspolitisk. Jag frågade Lars Leijonborg,
som jag uppfattar som socialliberal och företrädare
för ett rättviseperspektiv, hur man kan tycka att det
är rimligt att i detta läge lansera en plan som lägger
bördan på dem som är svagast i samhället. Vi
avslutar ju nu ett riksdagsår där man har genomfört
fördelningspolitiska beslut som är till de starkastes
förmån.
Ja, jag säger att vi inte utfärdar några fribrev. När
vi riktar oss till människor som har det knapert
ställt, skall de veta att vi kräver mer av dem som har
det bäst ställt.
Vad Lars Leijonborg representerar är en politik där
man har gett dem som har det bäst ställt stora
förmåner och sedan, på riksmötets näst sista dag,
kommer man och säger: Nu är det de
arbetsskadade, de arbetslösa, de sjuka och
pensionärerna som skall betala krisen.
På första sidan av den Folkpartiet närstående
Expressen står det: ''Nu ska de gamla betala
krisen''. Det finns anledning att fråga hur
Folkpartiet resonerar, som företrädare för ett
rättviseperspektiv.
Upp till bevis, Lars Leijonborg, för att detta är ett
socialliberalt genomtänkt alternativ. Det är vad jag
har krävt i debatten.
Lars Leijonborg sade nyss att det inte stod så
mycket i detta program. Det var ingenting nytt. Det
gör i och för sig inte saken mindre intressant, om
det skulle vara så.
Men det som gäller pensionerna är ett nytt förslag.
Där hade vi en uppgörelse som ni springer ifrån. De
skattehöjningar ni lanserar är nya förslag.
Upp till bevis, Lars Leijonborg. Var finns det
socialliberala rättviseperspektivet i den politik som
Anne Wibble lanserar som Folkpartiets valmanifest
i dagens Dagens Nyheter? Vi väntar.