Fru talman! Som någon viskade till mig: Inte bara
finansutskottet består utan även jag själv.
Observera då att om jag är politiskt slut är det i
bemärkelsen partipolitiskt slut. Jag kommer att
hålla tummen på ögat på er alla.
I sakfrågan skulle jag vilja säga att de åtgärdsplaner
som regeringen har framställt, och som Ny
demokrati har stött, inte räcker någonstans.
Nathalieplanen räcker inte ens halvvägs. Det är det
som är den bistra sanningen. Det krävs mycket
tuffare tag än detta.
Jag vill upprepa att alternativet till det jag sade
förut, när jag talade om alla de poster som vi inte
har råd med, är skattehöjningar. Det finns de vars
namn man inte får nämna när man tar replik på herr
Eriksson som kör den vägen. Låt mig då upplysa
om att om man med det alternativet skall få ihop
172 miljarder får man höja momsen till 62 % eller
höja arbetsgivaravgiften till 77 %. Det var väl något
att bita i?
För övrigt ber jag att få tacka herr ordföranden för
de vänliga orden, de som han sade och de som han
tänkte.