Fru talman! Först blev jag rörd för jag trodde att
Göran Persson skulle tacka mig -- han sade ju att
det hörde till god ton. Men sedan var
översteprästen där igen, denna gång i form av den
verkliga farisén som talade om vilka fel alla andra
hade gjort.
Jag vill upplysa herr Persson och andra som skall
köra tåget vidare om att det Ny demokrati som jag
ansvarade för fungerade mycket bra och agerade
mycket ansvarsfullt. Man kommer nog med tiden
att inse det på många håll. De frågor som vi tog
upp -- det är ändå det som är det viktiga -- var de
riktiga frågorna. Det var frågor som ni andra inte
vågade peta i. Det jag talade om i talarstolen, herr
Persson, handlade om Sverige, inte
socialdemokraterna. Jag talade om det som det är
viktigt för Sverige att nu göra någonting åt.
Låt mig få slippa tarvligheterna om partikassan.
Vad har jag med partikassan att göra, herr Persson?
Om ni har dåligt samvete för era ungdomsförbund
i dag, skall ni fortsätta att ha det tills ni har rensat i
soppan. Organisationsbidragen är ett stort och
allvarligt problem.
Jag förstår inte varför man skall behöva ha den
grötmyndiga stilen och tala om ett förfärligt
misslyckande och skam. Jag tycker att Göran
Persson kunde ha arbetat i finansutskottet i stället
för att åka till Katrineholm eller någon annanstans.
Varför kom Ny demokrati in i riksdagen? Det kan
jag tala om för er. Det hade ingenting med
pajaskonster att göra. Det hade att göra med att ni
andra hade skött det så dåligt, att det var hur lätt
som helst att ta sig in. Kommer Göran Persson att
ingå i regeringen och fortsätta med det gamla köret,
så passa er, vi kanske kommer tillbaka, i alla fall
jag.