Herr talman! Jag skall försöka utveckla den
socialliberala politiken. Det jag inte hinner med på
tre minuter kommer min partivän Anne Wibble att
fortsätta med i sina inlägg senare i debatten.
Göran Persson kanske har tagit del av den
fördelningspolitiska bilaga som är fogad till
kompletteringspropositionen. Den visar tydligt att
fördelningspolitiken har varit framgångsrik under
dessa år. De rikaste har faktiskt blivit fattigare eller
i varje fall mindre rika, och de allra fattigaste har
blivit mindre fattiga. Det finns ingen grund för
påståendet att regeringen har fört en orättfärdig
fördelningspolitik.
Allt det vi gör ingår i en plan för att rädda
välfärden. Det allra viktigaste vi kan göra för
välfärden är att rädda jobben. Varje förslag kan
analyseras utifrån det perspektivet.
Vi har en stark historia på detta område. Trots den
ekonomiska kris som ni tillsammans med
världskonjunkturen hade försatt oss i när denna
regering trädde till, har vi genomfört en rad
förbättringar av välfärden: en stor
handikappreform, vårdköer som är avbetade,
utbyggnad av barnomsorgen, förbättrad
familjepolitik och mycket annat. Vi skäms inte för
fördelningspolitiken.
Det är helt riktigt att det inte finns något nytt i
Anne Wibbles artikel i Dagens Nyheter i dag. Det
intressanta med pensionsfrågan är att
Socialdemokraterna är med på vagnen. Ni delar
uppfattningen att det är ett bekymmer att vi har ett
underskott i pensionssystemet. Ni har skrivit på att
det kan komma att kräva åtgärder. Skillnaden
mellan oss är möjligen att vi tycker att det i en
demokrati är naturligt att stora, viktiga
samhällsfrågor diskuteras före valet. Ni tycks
föredra att de diskuteras efter valet.
Detta är en viktig fråga. Då är det rimligt att också
redovisa vilka alternativ som står till buds, om man
skall ta itu med problemet.