Fru talman! I dag firar den europeiska unionens
eliter den s.k. Europadagen med högtidliga prokla-
mationer, svulstiga deklarationer och stora ord om
EU:s betydelse. Problemet är att de människor som
befolkar den europeiska unionen inte i alltför hög
utsträckning bryr sig, och det gäller framför allt det
svenska folket.
Det svenska folket är så bångstyrigt att den svens-
ka EU-negativa opinionen t.o.m. har förstärkts under
det svenska ordförandeskapet. Ja, det är så bångsty-
rigt att det inte riktigt tror på de svulstiga deklaratio-
nerna. En majoritet av det svenska folket ifrågasätter
fortfarande den utveckling som den europeiska unio-
nen tar och har tagit. Vi ser också ett mycket stabilt
motstånd mot valutaunionen EMU.
Den politik som Sverige har fått erfara under vårt
nu sexåriga medlemskap i EU har varit en politik som
kan ifrågasättas på många sätt. Den ekonomiska poli-
tiken sätter ramar för nationella beslut. Vi vet att ett
medlemskap i valutaunionen EMU sannolikt skulle
göra det än svårare att företräda en alternativ ekono-
misk politik till den som är förhärskande inom EU.
EU-kommissionen kommer regelmässigt med för-
slag som förstärker kapitalets frihet. Man föreslår
sänkta skatter i nationerna vilket på sikt kan hota
välfärden.
Vi har också sett en utveckling där EU har lagt
under sig alltmer makt och inflytande när det gäller
säkerhetspolitiken. EU är på väg att militariseras. En
snabbinsatsstyrka håller på att byggas upp. 60 000
man ska stå till förfogande för EU:s militära ambitio-
ner 2003. Man talar om konflikthantering, och det är
naturligtvis viktigt. Det är också många gånger posi-
tivt med de civila inslagen i den konflikthanteringen.
Men alltför många tecken tyder på att man här är
på väg att skapa ytterligare en beståndsdel i det stats-
bygge på Europanivå som pågår och har pågått under
en längre tid. Snabbinsatsstyrkan ska ha en opera-
tionsradie på 4 000 km från Bryssel. Den kommer att
kunna sättas in i konflikter som ligger långt utanför
EU:s eget område, ja, t.o.m. långt utanför Europa.
När det gäller flyktingpolitiken ser vi också hur
asylpolitiken har skärpts, hur vi alltmer har anpassat
oss till en majoritetsuppfattning inom EU. Just i da-
garna diskuteras hur Sverige ska ta ansvar för det
beslut om s.k. transportörsansvar som Sverige redan
har varit med om att godkänna. Det innebär att län-
derna förbinder sig att bötfälla dem som inte förhind-
rar att flyktingar med oklara papper tar sig in i ett av
EU:s medlemsländer. Detta är ett brott mot mänskliga
rättigheter. Det är en syn på flyktingpolitiken som
borde ligga långt ifrån den som Sverige har företrätt
och bör företräda i framtiden.
Vi har också sett ett antal exempel på hur offent-
ligheten inom den europeiska unionen har suttit trångt
till. Det gäller hemliga handlingar i säkerhetspolitiskt
samarbete, brist på meddelarfrihet och en kultur som
försvårar för medborgare och deras ombud att ta
ställning till det som pågår genom att information helt
enkelt är så svåråtkomlig.
Alltså: På ett antal områden går EU mot en ut-
veckling som åtminstone inte majoriteten av det
svenska folket omfattar med någon större entusiasm.
Även om vi här i riksdagen bland partierna är
överens om att motarbeta en viss utveckling, att för-
hindra ett dåligt förslag eller att stå för någonting som
vi tycker skulle förbättra EU:s legitimitet och demo-
kratiska funktion, så finns det en inneboende dynamik
i den europeiska unionen som tydligen gör det svårt
för vår regering att stå fast vid de uppfattningar som
vi har varit överens om.
Vi behandlar just nu en fråga som proklamerades
högtidligt i Nice, nämligen en s.k. stadga för grund-
läggande rättigheter. Vi anser att den är ganska onö-
dig, och det är inte bara Vänsterpartiets uppfattning,
utan det är en uppfattning som råder bland så gott
som alla partier i riksdagens EU-nämnd. Från början
var vi emot den här stadgan. Men vi kunde inte riktigt
förhindra att den antogs under högtidliga proklama-
tioner, utan vi flyttade försvarsgränsen och sade att
den inte ska vara juridiskt bindande. Nästa försvars-
gräns blir naturligtvis att ta ytterligare ett steg bakåt.
Då får vi en egen EU-stadga som konkurrerar med
den konvention för mänskliga rättigheter som Euro-
parådet står för och som Sverige har anslutit sig till.
När det gäller synen på Europapartier har man ett
uppifrånperspektiv på bildandet av partier. I stället för
att människor sluter sig samman för att förändra sam-
hället är det någonting som ska proklameras uppifrån.
Det kommer också att fattas beslut av EU-
parlamentet som går vidare till ministerrådet och som
handlar om att dessa Europapartier ska få del av
ganska stora ekonomiska medel genom att de bildas
på EU-nivå.
Det finns inte heller några exempel på att unionen
har utvecklats i mer demokratisk riktning eller i rikt-
ning mot mellanstatlighet. Däremot finns det alltför
många exempel på att överstatligheten har ökat.
Fru talman! Det här betänkandet är i stort sett
enigt. Men det beror på att sakfrågorna om EU:s
framtid inte behandlas i det. Varje yrkande om för-
ändringar har besvarats med hänvisning till att man
anser att det är viktigt att det svenska folket nu dis-
kuterar och debatterar dessa frågor. Så småningom
ska riksdagen komma tillbaka för att fastställa en
svensk position, och det är oerhört viktigt.
Vi får inte överlåta åt regeringen att bara fortsätta
att trampa i de hjulspår som i slutändan leder till en
federal statsbildning i Europa. Vi måste förhindra en
sådan utveckling. Uppgiften framöver är att återeröv-
ra demokratin, att minska EU:s makt och att stärka
medborgarnas möjligheter till makt och inflytande.