Fru talman! Den här debatten har disponerats på
det sättet att olika frågor i detta betänkande ska bely-
sas från olika håll. Det som jag ska ta upp ryms under
rubriken Inför regeringskonferensen. Jag är rädd för
att det kommer att bli en del återupprepningar av
sådant som tidigare har sagts.
Jag vill först och främst påminna om att Niceför-
draget, som här har nämnts, ännu inte har ratificerats.
Det är kanske lite märkligt att man precis när man är
klar med en regeringskonferens bestämmer sig för att
utlysa en ny regeringskonferens, som ska komma
med nya förslag om ett antal år, men nu är det så.
Nicefördraget kommer för svensk del att ratificeras
under hösten, och vi får då återkomma till en debatt
om de här frågorna.
I samband med det vill åtminstone jag framhålla
att jag tycker att den kritik som riktas emot Niceför-
draget är mycket orättvis. Vi har hört något av den
kritiken i dag, och jag tycker att den är orättvis efter-
som förhandlingarna inför Nicemötet gällde att ta
hand om de knäckfrågor som var olösta i samband
med Amsterdamförhandlingarna. Det var svåra
knäckfrågor, eftersom det handlade om renodlade
maktförhållanden, dvs. fördelningen av röster i mi-
nisterrådet och platser i parlamentet. Vi känner själva
från svenska förhållanden till hur svårt det är att klara
ut sådana saker.
Nu blev de här frågorna lösta i Nice, och det ska
vi vara tacksamma för. Nu ligger faktiskt vägen öp-
pen för unionens utvidgning, och vi har möjlighet att
genomföra den historiskt viktiga uppgiften att förena
Öst- och Centraleuropa med Västeuropa. Det är där-
för också viktigt att Nicefördraget kan ratificeras
väldigt snabbt.
Jag vill också påpeka något som ofta glöms bort
när man nu vitt och brett talar om att förhandlingspo-
sitionerna för Sveriges del var väl förankrade. Det var
faktiskt Sveriges riksdag som hade lagt fast de svens-
ka förhandlingsståndpunkterna. Det gjordes i ett sär-
skilt betänkande, som behandlades här i kammaren
före Amsterdamförhandlingarna. Därefter har riksda-
gen varit involverad i processen fram till Niceför-
handlingarna. Vi har diskuterat den öppet i kamma-
ren, och vi har haft möjlighet att i EU-nämnden nära
följa förhandlingarna inför Nicemötet.
Det var inte så, som en del försökte framställa det,
att ett antal stats- och regeringschefer plötsligt satt
och förhandlade en natt i Nice och kom fram till det
ena och det andra. För svensk del var förhandlingspo-
sitionerna genomarbetade. Det fanns ett brett samför-
stånd omkring dem, och vi hade från riksdagens EU-
nämnd möjlighet att på plats i Stockholm följa för-
handlingarna och kunde under dagarnas lopp pricka
av de olika ståndpunkterna. Detta innebär att Göran
Persson hade ett klart riksdagsmandat att luta sig
emot.
Det är så vi arbetar i Sverige, och på det sättet ar-
betar också några andra medlemsstater. Jag tycker att
det är viktigt att framhålla att den svenska riksdagen
faktiskt är med i EU-arbetet, i nära samråd med rege-
ringen.
Inför nästa regeringskonferens behövs det natur-
ligtvis både bredd och djup i debatten. I det samman-
hanget har idéer om ett konvent lanserats. Det är en
idé som väldigt mycket omhuldas av EU-parlamentet
och kanske också av kommissionen och andra organ i
Bryssel. Vi ska vara medvetna om att det är en gans-
ka snäv syn som de institutionerna predikar. Vad det
handlar om är att de vill få större inflytande över
debatten om det nya fördraget.
Jag vill upprepa att EU inte främst är synonymt
med kommissionen och Europaparlamentet. Europe-
iska unionen är så mycket mer. Den består av med-
borgarna, de nationella parlamenten, de lokala sam-
manslutningarna och regionerna. Därför måste den
här debatten vara mycket bredare än så. Vi ska också
ha klart för oss att det är medlemsstaterna som är
fördragets herrar. Det framgår också med all tydlighet
av dagens betänkande.
I betänkandet framförs också synpunkten att vi
ska utnyttja de organisationer som redan finns och
som är mer eller mindre fördragsfästa. Bakom det
märkliga namnet COSAC döljer sig sammanslutning-
en av motsvarigheter till EU-nämnden. Inom COSAC
pågår ett samarbete mellan medlemsstaternas natio-
nella parlament. Det är ett utmärkt organ att använda
under åren inför den nya regeringskonferensen.
I COSAC ingår representativa delegationer från
varje medlemsstat. Det finns också med delegationer
från kandidatländerna, och även EU-parlamentet är
representerat. Eftersom COSAC skiftar med ordfö-
randelandet finns det alltså möjlighet att få in olika
nationella synpunkter. Regeringschefer och utrikes-
ministrar inbjuds regelbundet att vara med på CO-
SAC. Då kan man få en ganska bra bild av det enskil-
da landets synpunkter, som därmed kan berika de-
batten inför nästa regeringskonferens. Det är också
därför som utskottet rekommenderar att ett konvent
med fördel bör baseras på COSAC-modellen. Det är
glädjande att utrikesministern här i dag har deklarerat
att hon delar den uppfattningen och att regeringen är
beredd att driva denna fråga inför mötet i Göteborg.
Men det här räcker naturligtvis inte för en fram-
tidsdebatt. Debatten måste föras brett inte bara i Sve-
rige utan också utanför Sverige. Det är viktigt att de
nätverk som Viola Furubjelke pekade på i sitt anfö-
rande också kommer att utnyttjas för denna viktiga
framtidsdebatt. Vi i riksdagen har naturligtvis ett
ansvar för att den debatten förs djupt i Sverige. Rege-
ringen har nyligen tillsatt en parlamentarisk kommitté
som ska stimulera den svenska debatten. Det är bra.
Vi hoppas naturligtvis att den ska leda till att vi får
den här fördjupade debatten i Sverige, men vi får inte
dra oss undan vårt ansvar här i riksdagen. Det är
viktigt att också utskotten och EU-nämnden under
åren framöver arrangerar olika former av offentliga
utfrågningar och ser till att debatten stimuleras.
Jag nämnde, fru talman, att medlemsstaterna är
fördragens herrar. Så är det i Europeiska unionen och
så ska det naturligtvis förbli i fortsättningen. Därför
är det också väldigt viktigt att vi inför nästa rege-
ringskonferens kan göra på samma sätt som inför
Amsterdam, dvs. se till att regeringen levererar en
skrivelse till riksdagen med förslag till svenska för-
handlingsståndpunkter som kan debatteras och läggas
fast i riksdagen. Därför innehåller också detta betän-
kande ett förslag till tillkännagivande från riksdagen
på denna punkt.