Fru talman! Låt mig först och främst slå fast tre
saker.
1. EU-medlemskapet har urholkat demokratin. Vi
har steg för steg sett hur makten över vår vardag
har flyttats till Bryssel.
2. De farhågor som vi EU-kritiker och EU-
motståndare framförde inför folkomröstningen har
i växande omfattning besannats. Det gäller från
hur knark och alkohol väller in över gränserna till
hur vi har fått allt svårare att sanera bland kemi-
kalier och gifter.
3. Vi ser hur medlemsavgiften på långt mer än 20
miljarder kronor årligen urgröper våra möjligheter
att göra goda och offensiva satsningar på miljön,
skolan och vården.
Det vi i Miljöpartiet nu kräver är för det första
folkomröstning om EMU. Vi kan inte acceptera att
regeringen av taktiska skäl inte tar i frågan. Vi kräver
ett datum för omröstningen. Oavsett om man är för
eller emot EMU handlar det om politisk hederlighet.
Miljöpartiet har föreslagit valdagen men är öppet
också för andra alternativ. Jag riktar mig direkt till
utrikesministern, men också till andra partier.
För det andra måste det bli slut på hyckleriet kring
alliansfriheten. Regeringen kan inte låtsas skydda
alliansfriheten samtidigt som Sverige glider in i EU:s
system för det försvarspolitiska samarbetet med
t.o.m. militära styrkor. Murarna runt unionen växer.
För det tredje måste vi ha en plan, fru talman, för
att minska EU:s befogenheter. Det är ett allvarligt hot
mot demokratin att alltfler frågor sugs in i Brysselby-
råkratin. Bara ett fåtal frågor, t.ex. att fastställa lägsta
krav för miljön och ha miljöskatter, bör vara föremål
för EU:s beslut på överstatlig nivå. Det talas mycket
om närhetsprincipen, men vi har inte sett en enda
fråga som har flyttats från Bryssel till de nationella
parlamenten. Inte en enda fråga har flyttats närmare
människorna. Inte i en enda fråga har demokratin och
närheten ökat. Det är tvärtom hela vägen. EU har
blivit ett elitprojekt för politiker och byråkrater långt
från folket.
Fru talman! När jag har sagt detta kan jag också
konstatera att en bred riksdagsdebatt om europeiska
unionens framtid och utveckling är mycket viktig.
Den måste handla om mycket mer än de fyra snabbe-
handlade frågorna i betänkandet. Det är en viktig
debatt just för att murarna växer, och den övergripan-
de utvecklingen går mot en federation - ett Europas
förenta stater.
Opininionsundersökningarna har ju visat alltmer
hur den svenska majoriteten vänder sig mot EU. Än-
då fortsätter utvecklingen faktiskt åt fel håll. Debatten
måste ut till folket.
Varför, Anna Lindh, har vi ingen folkomröstning
om Nicefördraget? Inget kunde vara mer naturligt.
Folkomröstningen 1994 gällde ju ett svenskt medlem-
skap i EU enligt Maastrichtfördraget. Varken Ams-
terdamfördraget eller Nicefördraget kan därför sägas
ha en verklig folklig förankring i Sverige - tvärtom.
På Irland, t.ex., kommer man att genomföra en folk-
omröstning den 7 juni. Det vore på sin plats, Anna
Lindh, att här och nu i alla fall motivera varför Sveri-
ge ska godkänna och ratificera fördraget utan att höra
folkviljan först.
Miljöpartiet är mycket kritiskt till Nicefördraget
både vad det gäller innehåll och det sätt på vilket
fördraget förhandlades fram. Fördraget är ett resultat
av kompromisser utformade av den franska regering-
en helt utan medborgarnas insyn eller inflytande. Inte
ens medlemsländernas förhandlare har haft tid eller
möjlighet att sätta sig in i detaljerna. Det är oaccepta-
belt. EU:s utveckling ska inte dikteras från slutna
rum. Europas utveckling måste styras av medborgar-
nas önskan.
Vi har hört flera nämna innehållet i fördraget, så
jag tar inte upp tid med det här utan kan bara konsta-
tera att de stora länderna faktiskt får ökat inflytande
på de små ländernas bekostnad. Så är det. Tillsätt-
ningen av kommissionärerna förändras om EU kom-
mer att omfatta 27 eller fler länder. Vem visste detta
vid folkomröstningen?
Redan vid Amsterdamfördraget togs vetorätten
bort inom många områden. Nu, med Nicefördraget,
försvinner vetorätten inom ytterligare ett drygt tret-
tiotal områden. Därmed fortsätter marschen, fru tal-
man, mot Europas förenta stater utan att man frågar
folket.
Offentlighetsprincipen är en omistlig del av den
svenska demokratin - något som vi måste vara väl-
digt stolta över och aldrig tumma på. Det är fler som
står upp för den tanken, tror jag. I Sverige finns en
lång tradition av öppenhet. Den svenska offentlighe-
ten garanterar alla medborgare insyn i alla myndig-
heter, så länge inte särskilda beslut finns om sekre-
tess.
Risken med den nyligen gjorda kompromissen i
öppenhetsfrågorna är att de begravs och inte kan
påverkas på länge och att vi därmed ryckt undan
möjligheterna till en verklig förbättring inom EU
samtidigt som vi skapat försämringar för oss själva.
Offentlighet och insyn är inte bara en demokratisk
rättighet utan också det kanske främsta vapnet i kam-
pen mot den omfattande korruptionen inom EU.
Miljöpartiets krav är att Sverige inte ska nöja sig
med denna överenskommelse utan genast inleda ar-
betet för att ytterligare begränsa sekretessen och öka
öppenheten i EU, men också aktivt arbeta för att
införa meddelarskydd inom EU:s institutioner. Jag
yrkar bifall till reservation 1.
Nicefördraget innebär inte att EU är färdigt. Ut-
vecklingen fortsätter, som i ett politiskt laboratorium,
steg för steg mot Europas förenta stater. Det gäller
inte minst försvaret, stora delar av rättsområdet,
Schengensamarbetet med höga murar, ökad kontroll
osv.
Utvidgningen innebär centralisering av makten
och ökad makt till de större länderna i stället för att
handla om solidaritet och respekt - solidaritet i den
meningen att vi alla måste skapa förutsättningar för
länderna i östblocket att komma till rätta med fattig-
dom och mänsklig misär och respekt i den meningen
att länderna i EU måste respektera de värden och
förutsättningar ansökarländerna har.
Miljöpartiet anser att Sveriges ambitioner borde
vara att kraftigt verka för att omvandla EU till att i
allt högre grad kunna vara ett mellanstatligt samar-
bete, bl.a. genom att avskaffa EU-kommissionens
ensamrätt när det gäller att lägga fram förslag till
förmån för förslagsrätt från både de nationella parla-
menten och EU-parlamentet. Överstatligheten bör
koncentreras till gränsöverskridande miljöförorening-
ar och skydd för hotade arter och biotoper. EU går åt
fel håll. Jag yrkar bifall till reservation 2.
Fru talman! Det här betänkandet hade varit värt en
annan och mer seriös hantering, enligt min mening.
Jag beklagar att just Europadagen bestämde vår tidta-
bell. Men nu är vi här. Låt mig avsluta med två di-
rekta frågor till utrikesministern.
Varför får vi ingen folkomröstning om Niceför-
draget, Anna Lindh? När är regeringen beredd att
börja prata om ett datum för EMU-omröstningen?
Kan jag få ett svar på det vore jag tacksam.