Fru talman! Även om vi i denna kammare kan ha
helt olika åsikter om EU på många områden är det ett
styrkebesked att det sammansatta utskottet har kunnat
presentera ett så här pass samstämmigt betänkande
om EU:s framtidsfrågor. Endast ett parti har reserve-
rat sig mot delar av betänkandet. I övrigt står riks-
dagspartierna enade i de frågor som vi har behandlat.
Europeiska unionen har många utmaningar fram-
för sig. Vi ska gemensamt ena Europa genom utvidg-
ningen, sätta Europa i arbete genom den gemensam-
ma sysselsättningspolitiken och bygga ett socialt och
ekologiskt hållbart Europa genom en gemensam poli-
tik mot orättvisor, miljöförstöring och social dump-
ning. För att lösa dessa uppgifter måste unionen fun-
gera på ett godtagbart sätt, på ett sätt som är både
demokratiskt och effektivt när gemensamma beslut
för nästan 400 miljoner medborgare ska fattas.
För Sverige har medlemskapet i EU varit omtum-
lande på många sätt. Vi har lärt oss politik på ett nytt
sätt, och genom ordförandeskapet har vi också fått en
stor möjlighet att visa upp vårt sätt att arbeta för övri-
ga medlemsstater.
Statistiken visar tyvärr att EU inte är särskilt po-
pulärt i Sverige. För några veckor sedan presenterade
statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs univer-
sitet boken Europaopinionen. I en av artiklarna kon-
staterar Sören Holmberg att stödet för EU-
medlemskapet tyvärr inte har ökat sedan 70-talet.
Tvärtom har det minskat i vissa medlemsstater. Vad
gäller Sverige är en avsevärd del av befolkningen
motståndare till medlemskapet eller i varje fall mot-
ståndare till en ytterligare fördjupning av medlem-
skapet.
Våren år 2000 sade 34 % av svenskarna att EU-
medlemskapet var bra för Sverige, men 38 % sade att
det var dåligt. Bara Österrike och Storbritannien hade
en mer skeptisk befolkning. Andelen medborgare
som svarade att medlemskapet var dåligt var dess-
utom allra högst i Sverige.
Jag tror att denna osäkerhet inför EU till stor del
beror på att många uppfattar att EU:s institutioner inte
har den demokratiska legitimitet som man kräver och
som vi i Sverige anser självklar. Man talar om ett
demokratiskt underskott i EU, att unionen är ett eli-
tens och inte ett folkens projekt.
Om EU ska kunna lösa de enorma uppgifter vi
står inför måste denna attityd förändras. Om det finns
någon grund för det måste sakfrågan förändras. Ett
EU för folket kan inte byggas utan folket - det kan
aldrig skapas uppifrån. Ett demokratiskt underskott är
i grunden ett hot mot hela Europaprojektet. Att be-
kämpa det demokratiska underskottet och skapa en
legitimitet för EU handlar därför om att ett förtroende
måste byggas upp under en längre tid.
Det är tråkigt att svenska folket tycker att EU är
dåligt. Men det är nog ett större problem om männi-
skor i allmänhet tycker att EU inte angår dem alls,
inte påverkar deras vardag, inte spelar någon roll i
deras liv. Sådana attityder är svårare att förändra,
särskilt på distans från Bryssel och Strasbourg. Om
detta ska kunna ändras tror jag att vi måste utgå från
demokratins traditionella forum, dvs. de nationella
parlamenten.
I riksdagen har det en längre tid pågått ett arbete
med att stärka de nationella parlamentens roll i EU:s
arbete. Det arbetet måste fortsätta. För att kunna på-
verka utvecklingen inom unionen måste vi inte bara
få tidig information från regeringen, utan vi måste
också utveckla andra instrument och använda oss av
andra källor som universitet, organisationer och fö-
retag med erfarenhet av EU.
Det finns i dag inte något som hindrar att riks-
dagsledamöter utöver kontakterna med den egna
regeringen också tar direkta kontakter med EU:s
institutioner, med kolleger i andra medlemsländers
nationella parlament och med EU-parlamentets fac-
kutskott. Det ska vi naturligtvis göra och utnyttja
mera för att utbyta erfarenheter och delge varandra
våra synpunkter. Det är bra för demokratin om käl-
lorna till informationen är flera.
I dag finns det flera forum där de nationella par-
lamenten samarbetar med varandra. Dessa forum
måste stärkas, och även om det nu är för tidigt att låsa
sig i en bestämd form måste de utvecklas. Den svens-
ka EU-nämnden och dess motsvarigheter i EU sam-
arbetar med varandra genom COSAC.
Själv deltar jag sedan länge i ett väl fungerande
nätverkssamarbete med ordförandena i utrikesutskot-
ten i de nationella parlamenten i EU. Det fungerar
väl, och flera andra fackutskott har samma ordning.
Det är viktigt att vi har breda kontaktytor mellan de
olika nationella parlamenten.
Fru talman! Utrikes- och säkerhetspolitiken har
fått ett mycket stort utrymme i EU:s arbete. Det är
bra, och opinionsundersökningar visar dessutom att
den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken är
det politikområde som svenskarna är mest positiva till
av alla EU:s samarbetsområden. 58 % av svenskarna
gav i december i förra årets Europabarometer sitt stöd
till EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.
Samtidigt finns det ett demokratiskt problem på
det här området. EU arbetar med utrikes- och säker-
hetspolitiken genom rådet och kommissionen. Euro-
paparlamentet har rättigheten att bli informerat, men
genom att området är mellanstatligt utövas den par-
lamentariska kontrollen på nationell nivå. De natio-
nella parlamenten kan utkräva ansvar för den egna
regeringens agerande. Men vem granskar helheten?
I dag gör ingen det. Det är ett problem för legiti-
miteten i besluten, och som jag sade tidigare tror jag
att lösningen på underskottet på legitimitet måste vara
ett ökat inflytande för de nationella parlamenten.
Under vårt arbete med betänkandet öppnade vi en
brevlåda på nätet där de som ville kunde skicka in
synpunkter. Vi fick många intressanta och väl ge-
nomtänkta svar. Vi fick synpunkter från t.ex. Agneta
Mattsson i Vilhelmina. Hon skrev att hon oroade sig
för romernas ställning i ett inlägg som jag starkt sym-
patiserade med. Och vi fick ett inlägg från Tove Eng-
vall från Norrtälje som skrev om en Tobinskatt i EU.
Den mångfald av synpunkter som har kommit in
visar att det ändå finns ett slumrande EU-intresse hos
allmänheten som jag tror kan väckas och växa om vi
anstränger oss lite extra i våra kontakter, t.ex. genom
att låta det lovande initiativet med en framtidsdebatt
om EU upprepas med viss regelbundenhet, men kan-
ske framför allt genom att flitigare delta i debatter där
människor finns ute i samhället.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till förslagen i
det sammansatta utskottets betänkande om EU:s
framtidsfrågor och avslag på reservationerna.