Fru talman! Jag ställde en fråga om utrikesminis-
terns vision när det gäller EU. Jag välkomnar den
öppna attityd som utrikesministern visar här. Men jag
tycker att det målas upp ganska många svårigheter.
Jag tog t.ex. upp detta med en kompetenskatalog eller
någon form av konstitution, men då säger utrikesmi-
nistern att en kompetenskatalog måste kunna föränd-
ras. Den kan inte vara statisk. Vem har sagt att den
ska vara det? Man kan naturligtvis ändra även i en
kompetenskatalog framöver. Jag sade tidigare att EU
ofta tar två steg framåt och ett steg tillbaka. Det gäller
även de här frågorna.
Sedan gällde det överstatligheten. Folkpartiet vä-
jer inte för att även i EU-sammanhang tala om någon
form av federation. Jag tycker att man kan ha en
öppen attityd också till detta och diskutera vidare. Nu
förordar regeringen den här mellanstatligheten, men
jag undrar om det inte egentligen i förlängningen
betyder att det är de stora och starka staterna som tar
för sig mer i ett sådant system än i någon form av
federalt system.
Slutligen skulle jag vilja kommentera en sak. Jag
ställde en fråga om antalet medlemmar. När det blir
25-30 medlemmar fordras det någon form av konsti-
tution för att klara detta. Då säger utrikesministern att
företrädare för 28 länder träffades runt ett bord i Ny-
köping, och att det gick alldeles utmärkt. Men det är
ju detta som är problemet för människor utanför. De
står där med sina plakat och undrar vad som egentli-
gen pågår i det där rummet där 28 personer sitter och
pratar. Efter mötet i Nice kom regeringsföreträdarna,
ministrarna och presidenterna, rödögda ut ur rummet
på morgonen och sade att man var överens. Om vad
då? De var t.o.m. lite osäkra på det i det fallet.
Detta ska naturligtvis ske öppet. Därför tror jag att
man måste ha någon form av konstitution som klarar
ut de här sakerna.