Fru talman! I dag firas Europadagen runtom i Eu-
ropa. Den minner oss om ambitioner att bygga ett
fritt, fredligt och dynamiskt Europa men den minner
också om hur Europa såg ut då samarbetet försköts
till förmån för konflikten. Då slets länder sönder av
kriget. Människor dog för sitt ursprungs skull. Barba-
riet tilläts dominera där klokskap och mänsklighet
skulle ha regerat.
Den europeiska unionen bildades för att detta ald-
rig någonsin skulle kunna hända igen. Denna dag som
andra Europadagar minns vi och lär av erfarenheter-
na. Men framför allt ser vi framåt, reflekterar över
vilken väg Europa nu ska följa.
Vad är det Europa ska vara? Hur ska det europe-
iska samarbetet utvecklas? Hur ska alla människors
inflytande i den europeiska unionen kunna säkras?
Kring dessa frågor vill Sveriges riksdag i dag in-
bjuda till debatt. Vi gör det i den anda som den euro-
peiska unionen vid sitt senaste stats- och regerings-
chefsmöte i Nice angav. Där slogs det fast att hela EU
och alla dess medborgare behöver engageras i en
diskussion om unionens framtid, inte minst i ljuset av
att många nya medlemmar är att vänta under de
kommande åren. Det var ett viktigt uttalande som EU
gjorde i Nice. Det vittnade om insikten om att samar-
bete mellan länder och folk inte kan byggas på rege-
ringar och politik enbart. Samarbetet kräver förank-
ring i vanliga människors vardag, i deras engagemang
och i deras stöd. Här har många EU-länder en lång
väg kvar att vandra och allra längst är faktiskt vägen
för vårt eget Sverige.
Utvidgningen av EU innebär en unik möjlighet att
vidga det europeiska fredsprojektet till hela världs-
delen. Om svenska folket alltjämt tvekar om själva
EU är uppslutningen bakom idén om att EU ska stå
öppet också för nya länder desto större och desto mer
glädjande. EU som en idé för frihet och framtid är
därmed fast förankrat hos Sveriges folk.
Det EU som nu skapas genom att gemenskapen
blir större är samtidigt ett EU som måste ges nya
villkor för att kunna fungera effektivt, öppet och
demokratiskt. Det gör att denna sak brådskar. I Nice
sattes ambitionerna högt. År 2004 ska det nya EU
börja ta form på allvar. Ungefär samtidigt ska de
första nya medlemmarna kunna hälsas välkomna i
unionen. Det är viktigt inte bara att det nuvarande
EU:s länder och folk tar del i detta samtal utan också
att de nya medlemmarnas folk ges möjlighet att läm-
na sitt bidrag till det EU som i lika hög grad ska vara
deras som vårt.
För att lägga grunden för detta framtidssamtal har
Sverige ett alldeles särskilt ansvar i sin egenskap av
EU:s ordförandeland detta halvår. När stats- och
regeringscheferna möts i Göteborg om drygt en må-
nad ska den svenska regeringen berätta vad den vill
och hur samtalet ska fortsätta.
Till denna berättelse vill Sveriges riksdag i dag ge
ett första bidrag. Vi har utnyttjat grundlagens möjlig-
het att sätta upp ett särskilt utskott, som förberett
dagens debatt. Det sammansatta konstitutions- och
utrikesutskottet överlämnar härmed sitt underlag för
samtal och för kammarens överväganden.
Det är ett enigt utskott som gör detta - enigt över
alla partigränser visavi de stora frågor som nu måste
lösas.
Vad är det EU ska göra? Vad ska läggas till och
vad ska möjligen dras ifrån? Hur ska EU:s fördrag
kunna göras enklare så att alla vet vem det är som
bestämmer om vad och så att man vet av vem det är
man ska utkräva ansvar? Hur ska de grundläggande
mänskliga rättigheterna kunna skyddas inte bara ge-
nom Europarådet utan också genom den europeiska
unionen? Hur kan inflytandet i EU för varje lands
invånare förbättras genom att de nationella parla-
menten får mer inflytande? Och sist men inte minst:
Hur ska det gå till när det nya EU tar form? Vem är
det som ska hålla i taktpinnen?
Diskussionen om vad EU ska göra är den kanske
mest centrala. Det kan naturligtvis inte ges, som ut-
skottet säger, ett för all framtid givet svar. Nya utma-
ningar måste kunna lösas gemensamt när så krävs.
Likväl är det i denna fråga som kärnan i Europade-
batten finns. En utgångspunkt borde vara att EU läg-
ger sitt engagemang på just det som måste vara ge-
mensamt och inte tar sig för på områden där staten,
kommuner eller t.o.m. enskilda människor själva
rimligtvis vet bäst.
Om denna fråga är den bredaste och långsiktigt
mest intressanta, så är det mer närliggande, men må-
hända lite tråkigare, spörsmålet om hur vägen fram
till förnyelsen ska kunna anläggas det för dagen mest
akuta. På denna punkt ger också det sammansatta
utskottet sitt viktigaste och tydligaste bidrag i dagens
debatt: Vi vill se en process där man fullt ut accepte-
rar att många har legitima intressen av att delta - EU-
kommissionen och de nationella regeringarna, Euro-
paparlamentet och de nationella parlamenten samt
många många fler.
Att de nationella parlamenten får en möjlighet att
delta är viktigt, inte minst därför att parlamenten är
den närmaste representanten för de europeiska folken.
De europeiska frågorna måste bokstavligen kunna
påverkas genom vars och ens eget val av sin egen
riksdagsman.
Till Sveriges rapport till Europeiska rådets möte i
Göteborg vill ett enigt utskott skicka med sitt förslag
till hur detta praktiskt borde gå till. Utskottet skriver
så här:
"I det förberedelsearbete som nu förestår behövs
mångas deltagande från alla delar av samhället. Det
gäller Europaparlamentet och kommissionen, de
nationella regeringarna, fristående experter och in-
tresseorganisationer.
För dessa organ kan flera lösningar, såsom en re-
flektionsgrupp, tänkas. Förberedelsearbetet måste inte
minst engagera de nationella parlamenten, som dess-
utom har att särskilt överväga hur parlamenten lång-
siktigt kan spela en mera central roll inom den fram-
tida unionen.
Utskottet anser för sin del att erfarenheterna från
COSAC kan utnyttjas. Ett konvent i huvudsak baserat
på de nationella parlamenten med bred representation
skulle kunna lämna värdefulla bidrag i arbetet med
det nya fördraget. Ett eget kvalificerat - och i förhål-
lande till EU:s institutioner självständigt - sekretariat
måste stå till detta arbetes förfogande."
COSAC - för den som inte alltid ägnar sig åt eu-
ropeiskt samarbete - är den redan existerande formen
för samarbete mellan de nationella parlamenten.
Detta, fru talman, vill vi att regeringen ska föreslå
för hela EU. Det kan bli ett viktigt bidrag från vårt
Sverige på det svenska ordförandeskapets sista stora
möte med de europeiska ledarna.
Sverige har en kort tid bakom sig i EU men en
lång historia av europeiskt och internationellt samar-
bete. I Europarådet tillhör Sverige de tongivande
nationerna.
Kanske är det detta faktum som har gjort det så
självklart för alla svenska politiker att hävda vikten
av att EU som organisation ska anslutas till Europa-
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Det
tycker vi också att regeringen ska säga till EU:s stats-
och regeringschefer i Göteborg i juni. Tveka inte,
trots tvekan från andra! En sådan anslutning skulle
ligga väl i linje med regeringens egna och lovvärda
ambitioner att öppna EU för större insyn.
Fru talman! Dagens betänkande är enigt sånär
som på svaren på Miljöpartiets motioner.
Däremot är partierna naturligtvis inte ense om hur
politiken ska skötas inom den europeiska unionen.
Inom den europeiska unionen är naturligtvis social-
demokrater och moderater alltjämt oense om hur
skatterna ska vara, och om hur annat som delar våra
partier efter ideologiska skiljelinjer ska lösas. Det är
naturligt att det förhåller sig så. Så ska det vara, där-
för att EU inte är en politik i sig utan är en arena
inom vilken politiken kan utövas på den europeiska
nivån.
Det är på detta sätt EU måste ses, just som en are-
na, en tummelplats för de idéer som bryts mot var-
andra, accepteras eller förkastas, allt i enlighet med
vad Europas folk önskar - en tummelplats som ge-
nom sin blotta existens ger det avgörande bidraget till
civiliserade relationer mellan folken.
Själva lösningen på alla frågor människor bär på
ligger däremot alltjämt i de värderingar och idéer som
människor och deras partier själva är bärare av.
Så, fru talman, ska Europa vara. Alternativet har
vi, som sagt, sett tydligt och avskräckande: konflikt,
krig och förstörelse. De senaste 50 åren har Europa
blivit mycket bättre. Det är i denna visshet vi nu har
att ta sats för att skapa ett EU som kan föra detta
vidare, med de nya villkor som nu avtecknar sig.
Med detta vill jag, fru talman, samtidigt säga ett
tack till det utskott som har utarbetat underlaget för
dagens samtal och till Margareta Landerholm, som
har försökt klä detta utskotts tankar om Europas
framtid i ett rimligt språk.