Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

EU:s framtidsfrågor

AGNE HANSSON (c), 2001-05-09 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Fru talman! Denna debatt och det omfattande be-

tänkande om EU som vi nu behandlar är exempel på

hur Europasamarbetet och EU-frågorna får en allt

större betydelse för oss som enskild nation. Det som

händer i EU påverkar alltfler av oss och påverkar oss

alltmer. Det finns en tendens till att ett samarbete som

startar blir ganska vildvuxet. En del vill ha in mer och

mer av frågor att arbeta med, medan andra vill ha in

andra frågor som är angelägna. En del vill vidga sam-

arbetet till fler och fler länder, medan andra vill be-

gränsa det.

Jag tror att det är viktigt att säga att EU aldrig får

tillåtas bli ett självändamål. För oss i Centerpartiet är

EU inte ett självändamål som man behöver konstrue-

ra uppgifter för. Vi vill använda EU till vad det är bra

för, inte till någonting annat. Vi vill t.ex. utveckla EU

för att möta Europas stora framtidsfrågor. EU ska

inriktas på att bygga och främja fred, demokrati,

frihandel, miljö och hållbar utveckling samt på att

bekämpa den organiserade brottsligheten, främja

ekonomisk utveckling och välståndsutveckling -

särskilt i de fattigaste delarna av Europa och tredje

världen - och öka öppenheten inom EU och omvärl-

den.

På de här områdena ska EU vara ett offensivt ar-

betsforum. På andra områden däremot ska uppgifter-

na finnas nationellt. Det finns en rad sådana uppgifter

som man kan peka på. Hit hör utbildningsfrågorna,

forskningspolitiken, kulturpolitiken, socialpolitiken

och arbetsmarknadspolitiken, liksom delar av skatte-

politiken t.ex. För att klara ut denna uppgiftsfördel-

ning behöver vi en kompetenskatalog som talar om

var de olika uppgifterna hör hemma. En sådan kom-

petenskatalog blir då helt enkelt en del i ett konstitu-

tionellt arbete i EU. Det är ju demokrati- och fram-

tidsfrågorna efter Nice som den här delen av debatten

ska handla om.

En fortsatt utveckling med ett lappande och la-

gande och med tillägg av uppgifter och länder håller

dock inte i längden. Nicefördraget kom ju t.ex. till för

att möjliggöra den närmast förestående utvidgningen

av EU:s medlemsstater. Så har fördrag på fördrag

staplats. En förenkling av fördragen är ju en av de

framtidsfrågor som nu ska diskuteras efter Nice och

det är bra. Vi i Centerpartiet har pekat på vikten av

detta. Helt klart behövs det ett nytt fördrag. Kanske är

det dags att skapa en helt egen konstitution för EU

där makten byggs underifrån och utkrävandet av

ansvar och fastläggande av politikerområden blir

tydligare.

Det är viktigt att EU har en folklig förankring,

vilket har sagts tidigare i debatten. Det är viktigt att

demokratin utvecklas och att beslutsvägar, ansvar och

ansvarsområden blir tydligare. Därför måste makten,

som jag nyss sade, byggas underifrån. I ett sådant

resonemang kan man inte heller skilja de nationella

konstitutionella frågorna, grundlagsfrågorna, från de

europeiska, för då är risken stor att man går vilse. Ska

det i framtiden vara regeringarna som, likt principen i

utrikespolitiken i övrigt, är nationernas ombud i ett

indirekt samarbete av den modell som EU utgör, eller

ska det vara en mer direkt modell? Det är en fråga

som är intressant i ett fortsatt demokratiskt perspektiv

och som några varit inne på i debatten här.

En viktig fråga när det gäller öppenheten och

stärkandet av demokratin är frågan om kommissio-

nens ställning. Det sticker naturligtvis i ögat på varje

förtroendevald och på varje engagerad medborgare att

tjänstemännen har ensamrätt när det gäller att komma

med förslag och dessutom har möjlighet att vägra att

släppa igenom frågor där både regeringarna i minis-

terrådet och de folkvalda i parlamentet är överens.

Detta är problematiskt, inte minst därför att det

omöjliggör en institutionell reform. Om kommissio-

nen handlade om ett tjugotal kommissionärer skulle

det kanske ha gått att hantera men det är fråga om så

mycket mer. Det är en enorm institution med egna

intressen, egna spelregler och egna konflikter. Sådant

påverkar naturligtvis arbetet som helhet och, som jag

ser det, försvårar processen framåt.

Kommissionens ställning och förslagsmonopol

måste vara en del i den kommande diskussionen om

EU:s framtid. Det fanns en tid då EU byggdes upp på

ruinerna efter andra världskriget. Då var det motiverat

med en stark, centraliserande, kraft. Kommissionen

har för det mesta skött det med den äran. Men nu

handlar EU om att ta sig an nya utmaningar, om att

vinna medborgarnas hjärtan och om att övergå till ett

brett alleuropeiskt samarbete. Då måste vi också våga

pröva och ompröva gamla institutioner. En sådan

institution är just kommissionen. Det finns alla skäl

att fundera över var tyngdpunkten i det europeiska

samarbetet ska ligga - hos de folkvalda med ett par-

lament som driver integrationsprocessen framåt och

ett ministerråd som värnar medlemsstaternas intres-

sen eller i en kommission med begränsad insyn och

som vägrar att ta direktiv från alla de miljoner männi-

skor i Europa som de ska företräda.

Fru talman! Vad EU:s medborgare vill, behöver

och förväntar sig av EU kan bara de själva uttrycka.

Det är rent förkastligt att behandla EU-frågorna som

om de vore traditionell utrikespolitik med begränsad

medborgerlig insyn och delaktighet. EU behöver

tvärtom finnas med i inrikespolitiken så långt det över

huvud taget är möjligt.

Ytterligare en fråga är just de nationella parla-

mentens roll. Vilket inflytande ska de ha, och kan det

ges? De förslag som har kommit fram ur Riksdags-

kommitténs arbete om riksdagens arbete med EU-

frågorna har inneburit en breddning och fördjupning

av EU-frågorna i riksdagen. Det är en utveckling som

vi i Centerpartiet har bejakat och som vi bejakar.

Mer går säkert att göra för att fler ska bli engage-

rade i EU-frågorna. De bör naturligtvis ha en förank-

ring i varje sakutskott som har EU-frågor på agendan.

Det tillkännagivande om de nationella parlamentens

roll som det sammansatta utskottet föreslår är viktigt

och understryker färdriktningen vidare mot ökade

möjligheter till påverkan. Det står Centerpartiet bak-

om.

Men hur vi än breddar och fördjupar riksdagen

kan vi inte få något direktinflytande på EU, hur vi än

bär oss åt, med nuvarande konstruktion och författ-

ning. En sådan fråga ligger också i framtiden att fun-

dera över. Det är en intressant fråga, och inte minst vi

i Centerpartiet ska redovisa ett arbete om öppenhet,

som här har sagts i debatten.

Debatten

Hämtad sida: 50

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

AGNE HANSSON (c): EU:s framtidsfrågor (2001-05-09) — PRESS0