Fru talman! Denna debatt och det omfattande be-
tänkande om EU som vi nu behandlar är exempel på
hur Europasamarbetet och EU-frågorna får en allt
större betydelse för oss som enskild nation. Det som
händer i EU påverkar alltfler av oss och påverkar oss
alltmer. Det finns en tendens till att ett samarbete som
startar blir ganska vildvuxet. En del vill ha in mer och
mer av frågor att arbeta med, medan andra vill ha in
andra frågor som är angelägna. En del vill vidga sam-
arbetet till fler och fler länder, medan andra vill be-
gränsa det.
Jag tror att det är viktigt att säga att EU aldrig får
tillåtas bli ett självändamål. För oss i Centerpartiet är
EU inte ett självändamål som man behöver konstrue-
ra uppgifter för. Vi vill använda EU till vad det är bra
för, inte till någonting annat. Vi vill t.ex. utveckla EU
för att möta Europas stora framtidsfrågor. EU ska
inriktas på att bygga och främja fred, demokrati,
frihandel, miljö och hållbar utveckling samt på att
bekämpa den organiserade brottsligheten, främja
ekonomisk utveckling och välståndsutveckling -
särskilt i de fattigaste delarna av Europa och tredje
världen - och öka öppenheten inom EU och omvärl-
den.
På de här områdena ska EU vara ett offensivt ar-
betsforum. På andra områden däremot ska uppgifter-
na finnas nationellt. Det finns en rad sådana uppgifter
som man kan peka på. Hit hör utbildningsfrågorna,
forskningspolitiken, kulturpolitiken, socialpolitiken
och arbetsmarknadspolitiken, liksom delar av skatte-
politiken t.ex. För att klara ut denna uppgiftsfördel-
ning behöver vi en kompetenskatalog som talar om
var de olika uppgifterna hör hemma. En sådan kom-
petenskatalog blir då helt enkelt en del i ett konstitu-
tionellt arbete i EU. Det är ju demokrati- och fram-
tidsfrågorna efter Nice som den här delen av debatten
ska handla om.
En fortsatt utveckling med ett lappande och la-
gande och med tillägg av uppgifter och länder håller
dock inte i längden. Nicefördraget kom ju t.ex. till för
att möjliggöra den närmast förestående utvidgningen
av EU:s medlemsstater. Så har fördrag på fördrag
staplats. En förenkling av fördragen är ju en av de
framtidsfrågor som nu ska diskuteras efter Nice och
det är bra. Vi i Centerpartiet har pekat på vikten av
detta. Helt klart behövs det ett nytt fördrag. Kanske är
det dags att skapa en helt egen konstitution för EU
där makten byggs underifrån och utkrävandet av
ansvar och fastläggande av politikerområden blir
tydligare.
Det är viktigt att EU har en folklig förankring,
vilket har sagts tidigare i debatten. Det är viktigt att
demokratin utvecklas och att beslutsvägar, ansvar och
ansvarsområden blir tydligare. Därför måste makten,
som jag nyss sade, byggas underifrån. I ett sådant
resonemang kan man inte heller skilja de nationella
konstitutionella frågorna, grundlagsfrågorna, från de
europeiska, för då är risken stor att man går vilse. Ska
det i framtiden vara regeringarna som, likt principen i
utrikespolitiken i övrigt, är nationernas ombud i ett
indirekt samarbete av den modell som EU utgör, eller
ska det vara en mer direkt modell? Det är en fråga
som är intressant i ett fortsatt demokratiskt perspektiv
och som några varit inne på i debatten här.
En viktig fråga när det gäller öppenheten och
stärkandet av demokratin är frågan om kommissio-
nens ställning. Det sticker naturligtvis i ögat på varje
förtroendevald och på varje engagerad medborgare att
tjänstemännen har ensamrätt när det gäller att komma
med förslag och dessutom har möjlighet att vägra att
släppa igenom frågor där både regeringarna i minis-
terrådet och de folkvalda i parlamentet är överens.
Detta är problematiskt, inte minst därför att det
omöjliggör en institutionell reform. Om kommissio-
nen handlade om ett tjugotal kommissionärer skulle
det kanske ha gått att hantera men det är fråga om så
mycket mer. Det är en enorm institution med egna
intressen, egna spelregler och egna konflikter. Sådant
påverkar naturligtvis arbetet som helhet och, som jag
ser det, försvårar processen framåt.
Kommissionens ställning och förslagsmonopol
måste vara en del i den kommande diskussionen om
EU:s framtid. Det fanns en tid då EU byggdes upp på
ruinerna efter andra världskriget. Då var det motiverat
med en stark, centraliserande, kraft. Kommissionen
har för det mesta skött det med den äran. Men nu
handlar EU om att ta sig an nya utmaningar, om att
vinna medborgarnas hjärtan och om att övergå till ett
brett alleuropeiskt samarbete. Då måste vi också våga
pröva och ompröva gamla institutioner. En sådan
institution är just kommissionen. Det finns alla skäl
att fundera över var tyngdpunkten i det europeiska
samarbetet ska ligga - hos de folkvalda med ett par-
lament som driver integrationsprocessen framåt och
ett ministerråd som värnar medlemsstaternas intres-
sen eller i en kommission med begränsad insyn och
som vägrar att ta direktiv från alla de miljoner männi-
skor i Europa som de ska företräda.
Fru talman! Vad EU:s medborgare vill, behöver
och förväntar sig av EU kan bara de själva uttrycka.
Det är rent förkastligt att behandla EU-frågorna som
om de vore traditionell utrikespolitik med begränsad
medborgerlig insyn och delaktighet. EU behöver
tvärtom finnas med i inrikespolitiken så långt det över
huvud taget är möjligt.
Ytterligare en fråga är just de nationella parla-
mentens roll. Vilket inflytande ska de ha, och kan det
ges? De förslag som har kommit fram ur Riksdags-
kommitténs arbete om riksdagens arbete med EU-
frågorna har inneburit en breddning och fördjupning
av EU-frågorna i riksdagen. Det är en utveckling som
vi i Centerpartiet har bejakat och som vi bejakar.
Mer går säkert att göra för att fler ska bli engage-
rade i EU-frågorna. De bör naturligtvis ha en förank-
ring i varje sakutskott som har EU-frågor på agendan.
Det tillkännagivande om de nationella parlamentens
roll som det sammansatta utskottet föreslår är viktigt
och understryker färdriktningen vidare mot ökade
möjligheter till påverkan. Det står Centerpartiet bak-
om.
Men hur vi än breddar och fördjupar riksdagen
kan vi inte få något direktinflytande på EU, hur vi än
bär oss åt, med nuvarande konstruktion och författ-
ning. En sådan fråga ligger också i framtiden att fun-
dera över. Det är en intressant fråga, och inte minst vi
i Centerpartiet ska redovisa ett arbete om öppenhet,
som här har sagts i debatten.