Fru talman! I dag, på Europadagen, ska vi inte
glömma Europas blodiga historia. Tvärtom ska vi dra
lärdom av historien. Men i dag ligger tyngdpunkten
ändå på framtiden och på EU:s och Europas framtids-
frågor.
EU liksom andra regioner står inför en mängd ut-
maningar, utmaningar som drivs på av globalisering-
en och kunskapsekonomin vilka kräver förändringar.
Andra stora utmaningar är förstås hur vi ska klara
av utvidgningen, den folkliga förankringen, fred,
säkerhet och stabilitet i Europa. Hur ska mänskliga
rättigheter och en fredlig utveckling i hela Europa
kunna säkras? Klarar vi av utvidgningsprocessen?
Hur ska Europa hantera antidemokratiska strömning-
ar i form av högerpopulister, nazister och vänsterex-
tremister? Hur ska den internationella brottsligheten,
handeln med och exploateringen av kvinnor och barn
stoppas? Hur hanterar vi förskjutningen av ålderspy-
ramiden i Europa? Hur ska Europa hantera miljöfrå-
gorna och arbetet med regional balans? Hur ska Eu-
ropa kunna ta ett större globalt ansvar såväl för fat-
tigdomsutrotning som för fred och säkerhet i världen?
Inom alla de här områdena pågår arbete och pro-
cesser där vi i Sverige har ett stort ansvar, alldeles
särskilt nu under ordförandeperioden, men också i
framtiden. Jag tänker särskilt på utrikes- och säker-
hetspolitiken, där EU nu är på väg att ta ett större
ansvar. Det tycker vi i Centerpartiet är bra.
Vi i Sverige har en komplicerad attityd till EU.
Samtidigt som vi är det mest EU-negativa folket är vi
också mest positiva till EU:s utvidgning. Vi i Center-
partiet har en lång tradition av att hävda en alleuro-
peisk gemenskap, bl.a. därför är frågan om utvidg-
ningen av fundamental betydelse för vårt arbete med
det framtida EU. Det är bra att svenska folket tycker
så också. Det är också viktigt att öka den folkliga
förankringen.
Förberedelserna inför och genomförandet av ord-
förandeuppdraget var och är fortfarande en stor möj-
lighet att öka den folkliga förankringen genom en
ökad diskussion och delaktighet i hela Organisations-
och Folkrörelse-Sverige. Naturligtvis skulle mer ha
kunnat göras och kunnat bli bättre, men det är ändå
en liten bit på väg.
Ett av de mer spännande uppdragen för ordföran-
delandet Sverige är att utveckla diskussionen om
EU:s framtid, den s.k. post-Nice-diskussionen som vi
i det av utrikesutskottet och konstitutionsutskottet
sammansatta utskottet har haft att arbeta med inför
toppmötet i Göteborg. Det har varit intressant för oss,
och allmänheten har haft en möjlighet att delta genom
den brevlåda som upprättats. Där har också många
intressanta synpunkter kommit in.
De fyra viktiga frågor som behandlas särskilt är
hur man ska upprätta och därefter upprätthålla en mer
exakt avgränsning av EU:s och medlemsstaternas
befogenheter i överensstämmelse med subsidiaritets-
principen, vilken ställning EU-stadgan och de grund-
läggande rättigheterna ska ha, en förenkling av för-
dragen för att göra dem tydligare och lättare att förstå
utan att innebörden ändras och de nationella parla-
mentens roll i den europeiska strukturen.
Vi i Centerpartiet har arbetat mycket med EU-
frågorna, med mycket stor bäring på de frågor som vi
har behandlat i utskottet. Det handlar om formen och
kanske inte så mycket om innehållet. Men formen är
viktig för att arbetet ska fungera.
Det är ingen hemlighet att vi, även om vi på våra
stämmor har fattat EU-positiva beslut, också har en
stark EU-kritisk opinion i vårt parti. Det har gjort att
vi har fått lägga ned extra omsorg på vår EU-politik.
Det har varit mycket nyttigt för oss. I rapporten Ett
smalare och effektivare EU utvecklar vi våra tankar
om det framtida EU. Nu går vi vidare med ett förnyat
arbete om EU:s framtid, som vi ska besluta om på vår
stämma i sommar. Det handlar bl.a. om konstitutio-
nen, om ansvar och maktfördelning.
Vi befinner oss alltså i en utvecklingsprocess,
precis som EU gör. Därför tycker vi att den summa-
riska hanteringen av våra motioner i betänkandet är
helt acceptabel. Vi har inte fogat något särskilt ytt-
rande till betänkandet heller. Det innebär förstås inte
att vi på något sätt har gett upp vår politik. Vi har
länge efterlyst en grundläggande diskussion på bred
bas om vad EU egentligen ska ägna sig åt. Om inte
EU ägnar sig åt det som känns angeläget och viktigt
för medborgarna kommer en legitimitet för samarbe-
tet aldrig att kunna växa fram.
Vi anser att EU måste förändras för att kunna
hantera viktiga uppgifter och för att inte tilltron till
EU och dess förmåga ska förloras. Vår uppfattning är
klar och entydig. EU ska vara en union som gör det
som görs bäst tillsammans. Och det är hög tid att reda
ut vilka frågor som ska beslutas gemensamt och vilka
som hör till medlemsstaterna och kanske i än högre
grad till medlemsstaternas regioner och kommuner.
EU ska koncentrera sig på att möta de gränsöver-
skridande problemen och utmaningarna, att bygga
och främja fred, demokrati, frihandel, miljö och håll-
bar utveckling. EU ska bekämpa den gränsöverskri-
dande brottsligheten, men främja ekonomisk utveck-
ling, välståndsutveckling i de fattigaste delarna av
Europa och i tredje världen samt öppenhet inom EU
och mot omvärlden. Det innebär att man slår vakt om
det unika i EU-samarbetet, nämligen blandningen av
mellanstatlighet och överstatlighet.
Därutöver finns en rad politikområden som med
fördel sköts av människor själva eller på lokal, regio-
nal eller nationell nivå, där inget mellan- eller över-
statligt beslutsfattande egentligen främjar saken. Att
kunna definiera, begränsa och förtydliga EU:s upp-
gifter skulle kunna ta en lämplig form i en kompe-
tenskatalog, tycker vi. Den skulle kunna ange ramar-
na för ett smalare men starkare EU. Men den måste
utformas på ett sådant sätt att den inte är alltför statisk
och medför för stora låsningar inför framtiden. Vi
tycker att vi behöver ett smalare men effektivare EU,
som är öppet mot omvärlden och mot nya medlem-
mar. EU:s viktigaste uppgift framöver är att på jämli-
ka villkor bereda alla europeiska stater som uppfyller
Köpenhamnskriteriet tillträde till den inre marknaden.
Vi i Sverige har stort ansvar. Vi behöver vara en
pådrivande kraft mot det vankelmod som vi kan se
hos en del andra medlemsstater när det gäller utvidg-
ningen, t.ex. de långa övergångsregler som Tyskland
och Österrike nu kräver för de nya medlemmarna när
det gäller människors fria rörlighet.
EU uppfattas ibland som stort, byråkratiskt och
långt borta. Fördragen upplevs som komplicerade och
ibland omotiverade regler. Vi välkomnar att för-
dragen ska omarbetas och förenklas. Det är viktigt att
komma ihåg i den här processen att fördragen ofta är
resultat av förhandlingar och kompromisser och inte
alltid de mest effektiva. Men efter en mognadsprocess
tror jag att det nu går att göra förenklingar. Det är
oerhört viktigt, inte minst för att stärka EU:s folkliga
legitimitet.
Vår vision av Europa bygger på ett folkligt enga-
gemang och mänskligt utbyte. Det är viktigt. En ökad
folklig legitimitet för EU kan aldrig kommenderas
fram uppifrån. Den kan bara växa underifrån, av de
många människornas egna fria vilja att samla sig och
sluta upp bakom en idé eller ett projekt. Därför är det
viktigt att stödja och stimulera mellanmänskliga
kontakter och folkligt utbyte. Föreningslivet, frivilli-
gorganisationerna, de idéburna organisationerna,
liksom universitet, högskolor, kommuner och regio-
ner bör uppmuntras att fungera som kraftkälla i det
medborgerliga Europasamarbetet. Naturligtvis är
också de nationella parlamentens roll, som vi har
behandlat i det här betänkandet, oerhört viktig i det
sammanhanget. Det kommer vi att gå in på mer se-
dan.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till för-
slaget i betänkandet.