Fru talman! Jag vill börja med att citera Kjerstin
Dellert, som var hos oss 180 centerkvinnor i går när
vi genomförde ett kvinnokonvent. Hon sade så här:
''Livets mening är att förändra och att förändras.''
Samhället förändras ständigt. Men rätt
förändringar kräver att också kvinnor skall finnas
med där besluten fattas.
Jag vill påstå att 1994 års val kommer att bli ett
trovärdighetsval. Kommer partierna verkligen att
leva upp till det som man nu pratar vitt och brett
och vackert om? Detta gäller alla nomineringar.
Det finns fortfarande nämnder och styrelser där
inte en enda kvinna är representerad. Det kan vi
inte acceptera. Många har redan tidigare sagt att
näringslivet måste skärpa sig, så jag skall inte
utveckla det mer än att noga understryka det.
Makt kan mätas på många olika sätt. Om man
lägger ihop alla församlingar där beslut fattas som
berör andra människor, kan man se att kvinnor har
13 % av den totala makten. Det måste slås fast att
det inte är bra, och vi måste naturligtvis ändra på
det.
Vi är i Sverige stolta över att vi har en hög
förvärvsfrekvens. Det har varit relativt lätt att
uppnå i expansiva tider och i högkonjunktur. Men
det är nu som det gäller. Kvinnorna får inte vara
enbart en arbetskraftsreserv i högkonjunktur.
En stor del av framtidens arbeten kommer att
finnas inom tjänstesektorn, både offentlig och
privat sektor. En rad möjligheter till eget
företagande växer fram som alternativ i den
offentliga tjänstesektorn.
I takt med förändringar och rationaliseringar, både
på det offentliga och på det privata området,
försvinner många traditionella kvinnojobb. Det
gäller ofta äldre kvinnor, som har arbetat länge med
arbetsuppgifter som nu blir omoderna. Det är
angeläget att dessa kvinnor nu får utbildning, så att
de kan vara med och konkurrera på den totala
arbetsmarknaden, vara med och slåss om alla jobb.
Utbildningsvikariat är ett sätt att höja
kompetensen och skapa jobb även i fortsättningen.
De konjunktursvängningar som vi i dag ser på
arbetsmarknaden har lett till en stor obalans.
Medan många människor går arbetslösa har andra
väldigt mycket övertid. Med en annan fördelning av
arbetstiden skulle det bli fler arbetstillfällen. Detta
är oerhört viktigt. Om vi räknade om all övertid i
dag, skulle ungefär 50 000 nya jobb kunna fixas.
Flexibla arbetstider blir allt vanligare, även i
kombination med olika jobb. Alla lokala försök
som har gjorts, enligt de anställdas önskemål, visar
på ökad trivsel, ökad effektivitet och ökad
produktion. Både arbetsgivare och arbetstagare
tjänar på sådana här system.
Målet måste långsiktigt vara att vi strävar efter sex
timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka.
Därför behövs en ny arbetstidsutredning, som har
som direktiv att fixa ytterligare jobb.
Vi har i debatten hört en hel del om att
löneskillnaderna ökar, och det kan vi inte
acceptera. Olika företrädare för SAF håller inte ens
en gång med om att det finns löneskillnader, så vi
har inte kommit speciellt långt i debatten.
Det krävs omfördelningar av den befintliga
lönepotten. Det är ett väldigt tufft steg att ta. När
det egentligen inte finns några utrymmen alls för
löneökningar måste vi välja omfördelningar. Här
har facken en oerhört viktig uppgift när det gäller
att hjälpa till att skapa förståelse för kvinnors
orättvist låga löner. För det krävs ett
arbetsvärderingssystem. Ett sådant har man tagit
fram i Canada, och på det sättet har man där
verkligen lyckats.
Vi tar kvinnors otålighet på allvar. Vi har under
allmänna motionstiden lämnat in en omfattande
motion med 56 krav som syftar till förändringar i
riktning mot jämställdhet. Kvinnor och män måste
ha rättigheter, skyldigheter och möjligheter att dela
på ansvaret både hemma och i arbetslivet.