Herr talman! Nej, Margareta Viklund, ni arbetar
inte för individernas ansvar utan för familjens. Vad
ni då bortser från -- det finns en utmärkt svensk
vetenskaplig undersökning i det sammanhanget --
är att det också i familjen finns en maktstruktur.
Gjorda undersökning visar att mannens behov
kommer först. Sedan kommer barnens behov.
Kvinnan får ta det som blir över. Det är vad som
händer när man organiserar på familjenivå på det
sätt som ni vill.
Vi har gått ifrån det, därför att vi anser att kvinnor
och män är lika mycket värda som individer. De
behöver, för att kunna vara det och för att kunna
fungera mera jämställt i en familj, den stötta som
den gemensamma sektorn i form av barnomsorg
och äldreomsorg kan ge.
Alf Svensson har sagt, och jag vill gärna upprepa
det för att få en kommentar från Margareta
Viklund, att vårdnadsbidraget inte kommer att
kosta så mycket, eftersom så många färre kommer
att efterfråga barnomsorg.
Men allting kan inte finnas i ett samhälle. Man
måste faktiskt välja väg. Det finns ju inte pengar till
allting. Men Alf Svensson löste det hela genom att
säga att barnomsorgen inte kommer att efterfrågas
så mycket, och att det då blir pengar över till
vårdnadsbidraget. Vidare har han sagt: Visserligen
är det nu bara 2 000 kr, men det är en början.
Detta gör mig oerhört orolig. Jag ser genast här en
öppning till den andra sortens samhälle. Alf
Svensson talar om en början -- en början till vad?
Om jag förstod Margareta Viklund rätt så bejakar
hon den utveckling som vi fortfarande ser i t.ex.
Tyskland, där Kristdemokraterna styr mot nämnda
mål, vilket är annorlunda jämfört med vårt.