Fru talman! Det är alldeles utmärkt att Bengt
Westerberg lyssnar på de krav som Maria-Pia
Boe thius och de andra stödstrumporna ställer. De
kraven är djupt förankrade hos många kvinnor --
och män -- i vårt land.
Problemet är att regeringen talar vackert om
jämställdheten men i praktiken har gjort mycket
för att försämra den. Jag vet inte när Bengt
Westerberg infann sig här efter händelsen med det
nedfrysta flygplanet, så jag kan nämna det som jag
och Margareta Winberg tidigare tog upp angående
dessa försämringar.
Det gällde naturligtvis vårdnadsbidraget och
sänkningen av nivån i föräldraförsäkringen. Det
gällde också arbetslösheten, som nyss diskuterades.
Den har ännu inte fullt ut drabbat kvinnor, men om
regeringens planer fullföljs kommer den i hög grad
att drabba just kvinnor inom kommun och
landsting.
Ändringen av arbetsskadebegreppet gör att
kvinnor med förslitningsskador inte i samma
utsträckning som hittills kan hävda arbetsskada.
Det finns alltså en rad olika förslag som regeringen
har lagt fram för att försämra för kvinnor och för
jämställdheten. Därför vill jag ställa några
konkreta frågor om en del av detta till Bengt
Westerberg.
Visst är en pappamånad jättebra; vi stöder förslaget
fullt ut. Men varför sänks föräldraförsäkringen för
att bekosta den? Vi vet ju att Bengt Westerberg
själv inte har varit positiv till det. Det kan inte leda
till annat än att färre pappor är villiga att ta ut
ledighet, precis som Bengt Westerberg var inne på.
Jag undrar också med anledning av den kommande
propositionen på jämställdhetsområdet: Hur
kommer det sig att JämO har så små resurser? Hur
skall man kunna genomföra det som
Löneskillnadsutredningen har pekat på? Och vad
säger Bengt Westerberg om vårt förslag om en
modell som den i Canada med arbetsvärdering för
stora företag?