Fru talman! Den sista frågan är fullständigt omöjlig
att besvara generellt. Låt oss titta tillbaka på det
svenska samhället på den tiden majoriteten av gifta
kvinnor med barn arbetade i hemmet och var
beroende av bidrag från sina män. Jämför deras
möjligheter med männens möjligheter senare i
livet. Det råder inget tvivel om att det då inte rådde
jämställdhet mellan dessa två grupper.
Den kvinna som väljer att stanna hemma flera år
har betydligt sämre möjligheter senare i livet. Det
har också visat sig att de kvinnor som är hemma
flera år möter sådana svårigheter och trivs mindre
bra på arbetsmarknaden när de väl kommer ut än
de kvinnor som också under småbarnsåren har valt
att förvärsarbeta.
Låt oss beskriva en kategori av kvinnor, nämligen
kvinnor som väljer att stanna hemma under många
år när barnen är små. Deras möjligheter till ett
jämställt liv är betydligt sämre än för dem som
väljer att fortsätta att hålla kontakt med
arbetsmarknaden under småbarnsåren.
Det behöver inte vara något bekymmer att Astras
laboratorier domineras av kvinnor och att Bofors
laboratorier domineras av män. Men däremot är
det ett problem när vi ser ett tydligt mönster i hela
samhället. Det kan vara att på chefsnivå i
näringslivet finns nästan bara män. Det är ett
problem när vi ser ett tydligt mönster att män
rekryterar män, att kvinnor slås ut och stöter på ett
glastak. Det är ett problem när kvinnor inte får
möjlighet att ta sig fram i näringslivet. Det är också
ett problem för samhället. Det innebär ett sämre
utnyttjande än möjligt av de resurser som finns. Vi
utnyttjar inte de kvinnliga resurserna tillräckligt
bra i det svenska samhället. Det skulle vara bra för
Sverige och svensk samhällsekonomi om vi
utnyttjade kvinnor bättre än vad vi gör för
närvarande.