Fru talman! Stefan Kihlberg säger att Sverige inte
är världsmästare i jämställdhet. Det kan jag
verkligen instämma i. Så är det inte. Just därför
nämnde jag några konkreta exempel på hur vi kan
förändra och förbättra vår lagstiftning. Jag tog upp
ett exempel från Canada. Stefan Kihlberg valde att
uppehålla sig i USA och inte kommentera det
konkreta förslag som vi har lagt fram om hur man
skall komma åt de löneskillnader som finns mellan
män och kvinnor. Det skulle vara intressant att få
ett svar från Stefan Kihlberg på den frågan.
Jag vill också kommentera frågan om kvinnlig
representation i näringslivet. Den är ju bevisligen
oerhört dålig på höga nivåer. Vi som är politisk
aktiva klagar och tycker att andelen kvinnor här i
riksdagen, drygt 30 %, är låg. Den har dessutom
sjunkit. Men om vi ser på bolagsstyrelser handlar
det inte om 30 % utan kanske om 3 %. Det gör att
det är oerhört viktigt att få in fler kvinnor på höga
poster och i bolagsstyrelser i näringslivet.
Vad vi från Vänsterpartiets sida har föreslagit och
krävt -- jag utgår från att Ny demokrati nu kommer
att stödja detta -- är att näringslivet i sina
årsredogörelser skall lägga fram en plan där man
talar om vad man skall göra för jämställdheten och
klart skall ange hur många kvinnor som sitter i
styrelserna. Det är bara att välkomna Ny demokrati
att stödja detta förslag.
Till slut, Stefan Kihlberg: Visst kan man vända sig
till RUT och leta i uppslagsböcker efter definitioner
av jämställdhet. Det är intressant och viktigt i sig.
Men man behöver inte gå så långt ut bland
människor i verkligheten, som nydemokraterna
brukar tala om, för att höra om svenska kvinnor i
dag upplever sig vara helt jämställda eller inte. Mitt
svar är att väldigt många svenska kvinnor inte anser
sig vara det, eftersom de får ta huvudansvaret för
familj och hem samtidigt som de har ett tufft arbete
att sköta. Man behöver alltså inte ha de här olika
definitionerna för att komma med konkreta förslag
till att förbättra jämställdheten.