Fru talman! Det kanske förvånar församlingen,
men jag instämmer gärna i uttrycket hela lönen,
halva makten och delat ansvar hemma. Men jag
konstaterar att jag har misslyckats i min egen
familj. Jag har inte hela lönen. Min kära hustru tar
hand om den. Jag har bara veckopeng. Jag har inte
ens halva makten. Vi har tre barn. Vi har
misslyckats med maktfördelningen. Det är 60 %
kvinnor och 40 % män. Men vi upplever inte
problemet som ett problem.
Det hela handlar inte om symmetri 50--50. Det
handlar om respekt för varandra. Där har vi inga
problem. Vi har inte heller problem med det delade
ansvaret hemma.
Jag upprepar: Astras forskningslaboratorier i
Södertälje är våldsamt kvinnodominerade, även på
chefsnivå. Är det ett jämställdhetsproblem? Bofors
forskningslaboratorier är precis tvärtom, dvs.
våldsamt mansdominerade. Är det ett problem?
Jag tycker att det är intressant att diskutera vad det
beror på att kvinnor väljer olika yrken. Varför
väljer kvinnliga civilingenjörer mycket hellre
biokemiska eller biologiska inriktningar än
elektroniska eller liknande? Då tycker jag att man
kommer in i en diskussion värd namnet.
Kära jämställdhetsminister. Jag sade inte att det är
50--50 i USA. Jag sade att det var i amerikanska
banker. Bank of America -- världens största bank,
åtminstone för några år sedan -- har 50 % kvinnor
på sina chefsbefattningar.
Det är inte medvetenheten som är problemet. Jag
tror att vi alla är medvetna om problemet.
Problemet är att vi är oense om medtoderna och att
det finns olika värderingar om vad som är
jämställdhet.
Min fråga till jämställdhetsministern är följande.
Är en hemarbetande kvinna jämställd, dvs. en
kvinna som har valt att vara hemma och ta hand om
barnen? Hon har ingen inkomst. Han är
fullständigt beroende av mannens inkomster. Är
hon jämställd?