Fru talman! Problemet, Eva Zetterberg, är att
många män inte heller känner sig jämställda. Det
är faktiskt på det sättet. Jag tycker därför att det är
viktigt att diskutera vad det här gäller. Är det en
fråga om symmetri eller om respekt för varandra
och varandras starka och svaga sidor, varandras
olikheter? Det är den diskussionen som jag
efterlyser, inte dessa ytliga förslag.
Jag rör mig inte i särskilt exklusiva kretsar. Jag har
en ganska enkel bakgrund. Jag har träffat och
sällskapat med många vänsteranhängare. De tycker
inte om Gudrun Schyman, tvärtom. De tycker att
hon bara ger uttryck åt sig själv. Hon representerar
inte deras mera ödmjuka syn på kvinnor.
Också jag tycker att löneskillnaderna är
uppenbara. Jag har arbetat mycket med sådana.
När jag arbetade som rekryterare sade jag till
varenda tjej att stå på sig, efterson ett av skälen till
att kvinnor får sämre löner i det privata
näringslivet, där man måste hugga för sig, är att de
är sämre förhandlare. Jag hjälpte också åtskilliga
kvinnor att hugga för sig.
Vi har föreslagit att man skall komma åt
olikheterna genom att sänka manslönerna. Det är
ett snabbt och elegant grepp, men vi har inte lyckats
få stöd för det.
Det gäller här inte en fråga om kön utan om person.
Man löser inte problemet genom att sätta in en
kvinna, som bevisligen är av honkön. Jag hävdar att
många kvinnor företräder män mycket bra och att
många män företräder kvinnor mycket bra.
Jag har i bankstyrelser sett åtskilliga kvinnor som
inte företräder traditionellt kvinnliga värden.
Tvärtom har de varit mycket mera av machotyper
än många män som jag träffar. De har långt ifrån
vad som kallas androgyna egenskaper. Jag har blivit
skrämd av dem. Jag vet också varför de blir sådana.
De tvingas ibland ta på sig manliga beteenden för
att kunna göra karriär.
Jag tycker att det är viktigt att gå litet djupare och
diskutera vilka värderingar som ligger bakom vårt
beteende och vad vi menar. Hur ser det ut när vi
ökar jämställdheten? Jag köper inte de ytliga
förslagen.