Fru talman! Först och främst tycker jag att en viktig
del i jämställdhetsarbetet är att både kvinnor och
män skall kunna försörja sig själva. Denna rättighet
till försörjning är ett mycket viktigt inslag. För att
det skall kunna förverkligas är det nödvändigt att
man är beredd att dela på ansvaret för hem och
barn.
Stefan Kihlberg säger att kvinnor är bättre chefer.
Detta understryker vad jag säger. Bristen på
kvinnliga chefer är en stor förlust för Sverige som
nation. Vi skulle vinna mycket,
samhällsekonomiskt och på annat sätt, om vi hade
fler kvinnor på sådana positioner.
Vidare säger Stefan Kihlberg att för att underlätta
för kvinnor och män skall de få slippa
dubbelarbete. Man kan inte slippa arbetet med
hem och barn. Barnen behöver naturligtvis sina
föräldrar. Det handlar om fördelningen av arbetet
mellan kvinnor och män. Den faktiska situationen
i dag är att kvinnor tvingas att vara mycket flexibla.
Kvinnor får ta ansvar för hem och barn och för
försörjning och arbete, medan männen när barnen
kommer till världen fortsätter som och ingenting
har hänt. Det är de förhållanden vi måste förändra
i det svenska samhället.
Personligen tycker jag att det finns mycket starka
invändningar mot det Vinellska förslaget. I det
svenska skattesystemet har vi en grundprincip som
innebär att utgifter som är nödvändiga för
inkomstens förvärvande får dras av men däremot
inte utgifter för privat konsumtion.
Vi skall hålla fast vid den principen. Det är den
enda rimliga princip som man kan hävda i det
svenska skattesystemet. Det tycker egentligen
utredaren Vinell, men av någon outgrundlig
anledning har han ändå valt att lägga fram detta
förslag.