Herr talman! Samhällsklimatet hårdnar. För många
har det blivit mycket tufft att leva.
Undersökningar visar ett klart samband mellan den
stigande arbetslösheten och ökningen av våldet i
hemmen och i det civila livet. Den rädsla och oro
som många känner resulterar ibland i hot och slag
mot dem som finns i den omedelbara närheten.
Innanför hemmets väggar sker dagligen en mängd
våldsbrott. För många kvinnor är hemmet den
farligaste platsen att vistas på.
Detta är ingen nyhet för oss. Men våldet i hemmen
ökar, tyvärr, i dag. Varje vecka avlider en kvinna
till följd av skador förorsakade av en man som hon
känner. Varje dag anmäler ca 40 misshandlade
kvinnor sina misshandlare hos Polisen. Varje dag
anmäls ca 3 våldtäkter mot kvinnor.
Landets kvinnojourer får ständigt nya
hjälpsökande. Det här är ingen ''mjuk fråga'', ingen
mjuk företeelse, Margareta Viklund, utan detta är
en stenhård verklighet. Vi måste fråga: Vem skall
stötta kvinnojourerna?
Jag hävdar med bestämdhet att vi i Sveriges riksdag
har ett ansvar. Därför har vi s-kvinnor i en motion
som väcktes under den allmänna motionstiden ett
förslag om ett ökat anslag om 3 miljoner kronor till
ROKS, kvinnojourernas riksorganisation.
Om man funderar över trovärdigheten i politiken
och de förväntningar som Karin Starrin talade om
skulle jag vilja fråga er från de andra partier som
finns representerade här i kammaren: Skulle ni
vara villiga att stödja oss s-kvinnor när det gäller
vårt förslag om ett ökat anslag om 3 miljoner
kronor till ROKS? I så fall skulle vi redan denna vår
kunna lämna ett bidrag till de kvinnor som kanske
behöver det allra mest.
Naturligtvis skulle det vara skönt om vi hade ett
samhälle där kvinnojourer inte behövdes. Tyvärr
dröjer det nog innan dessa kan försvinna. Därför
behövs det en handlingsplan för att ändra
attityderna till våld och misshandel.
Det är sådana attitydförändringar som jag, herr
talman, tycker att vi måste arbeta på för att nå
framgång. Då kan man fråga sig vilket budskap vi i
dag ger våra barn. Inom områdena film, video och
TV har vi ett ökat utbud som medför större
skillnader mellan pojkars och flickors beteende.
Dagens hjältar är supermän. Deras segrar är
självklara. Kraven på en kort och okomplicerad
story ger inget utrymme för frågor om hur en seger
är möjlig eller om den är rättvis. Man vinner om
man är starkast, och man har rätt om man vinner.
En våldskultur håller på att utvecklas som
tillhandahåller ett mansideal byggt på våld och
brutalitet. Det underlättar inte kampen mot
misshandel och kvinnovåld.
Vilka värderingar vill vi ha? Vilka värderingar vill
vi ge våra barn? Är det Rambo som skall vara det
nya idealet?
Ibland funderar jag på om frågan om
kvinnomisshandel egentligen är en kvinnofråga och
på om det här inte borde vara en mansfråga. Borde
inte män ta upp de här frågorna på ett helt annat
sätt än som sker i dag? Man borde diskutera
attityder och värderingar för att nå en förändring.
På vilket sätt vill jämställdhetsministern bryta den
nu förhärligade våldsideologin? Det är dagens barn
och ungdomar som skall vidmakthålla och
vidareutveckla demokratin i framtiden. Det är de
som förhoppningsvis skall fortsätta
jämställdhetsarbetet. Jag tror på en stark kulturell
självkänsla. Jag tror att det är en förutsättning för
att man skall kunna ta till sig och leva sig in i andra
människors situation.
Men vad är det som händer? De kommersiella
radio- och TV-kanalerna blir fler och fler. Vi matas
i allt högre grad med programutbud av mindre god
kvalitet. Samtidigt minskar verksamheten vid
landets skolbibliotek, det är färre
teaterföreställningar, färre konserter och
folkbildningsanslaget krymps. Listan på
försämringar för barn och ungdomar kan göras
mycket lång.
Jag menar att om den jämställdhet som vi så
vackert talar om skall kunna utvecklas, måste vi
satsa mer på barn och ungdomar. Flickor och
pojkar lever i dag i skilda världar. Det gäller för oss
vuxna att ge dem möjlighet till gemensamma
upplevelser och gemensamma referensramar.
Vi socialdemokrater vill bl.a. satsa på
verksamheter för barn och ungdom som exempelvis
kulturbudkavlar över hela landet och ökad
mediekunskap i skola och på dagis. Detta behövs
för att man skall kunna väcka nyfikenhet, starta
debatter och öka förståelsen. Man skall kunna ta
upp skillnaden mellan mäns och kvinnors situation.
För att man skall kunna ändra på attityder måste
man presentera konkreta förslag. Jag saknar tyvärr
sådana förslag hos regeringspartierna när det gäller
att starta debatten bland flickor och pojkar för att
nå ett mer jämställt samhälle i framtiden.