Fru talman! Då har vi återigen fått höra ett vackert
tal -- ett vackert tal om jämställdhet. Som jag sade
i min inledning handlar det nu, när vi står inför en
valrörelse, om att bevisa vad som är gjort och hur
man har levt upp till det vackra talet.
Det går an att säga ''hela lönen'' till dem som har
ett jobb, men allt fler kvinnor ställs i situationen att
inte ha ett arbete, inte ha sin frihet och inte kunna
försörja sig själva. Då klingar talet om ''hela lönen''
något falskt i deras öron.
Det handlar i grunden om vad man menar med
jämställdhet, Bengt Westerberg. För oss
socialdemokrater och s-kvinnor är grunden för
jämställdhet ett eget arbetet, en egen lön och egen
frihet. Folkpartiet som regeringsparti skapar en
utveckling som går i rakt motsatt riktning genom att
föra en politik där man inte har full sysselsättning
utan inflationsbekämpning och prisstabilitet som
den övergripande målsättningen. Ni tillåter en hög
arbetslöshet. Det betyder i sin tur att kvinnor inte
kan få denna frihet. Det tal som Bengt Westerberg
håller är inte sanningsenligt. Det klingar falskt.
För de kvinnor som ändå har ett jobb kan det
möjligen kännas skönt att det finns de som talar för
att kvinnor skall få ''hela lönen''. Jag vill fråga hur
ni vill komma till rätta med den strukturella
löneskillnad som finns. Jämställdhetsministern
sade att han vill rätta till situationen med alla
medel. Han talade om en skärpning av
jämställdhetslagen. Kommer det att gälla alla
företag eller bara de som har mer än tio anställda?
Det hölls en diskussion i Löneskillnadsutredningen
om det. Kommer det bara att gälla kartläggning,
eller kommer man att göra en analys av varför det
är som det är och försöka hitta metoder att rätta till
det?
Vad gör Bengt Westerberg åt målsättningen att det
skall finnas 30 % kvinnor i statliga verk och
styrelser? Den nåddes väl inte.