Fru talman! Dagens debatt handlar om de grund-
stenar som skall bära upp ett nytt och för sina upp-
gifter bättre anpassat totalförsvar. Ominriktning må
vara ett krångligt ord, men det är faktiskt vad som
kännetecknar det som nu sker på försvarsområdet. Vi
står vid ett vägval. För mig som historiker är det
naturligt att jämföra denna ominriktning med några
tidigare vägval. Låt mig ta några centrala årtal ur
svensk försvarshistoria.
· År 1279 antogs Alsnö stadga. Då infördes
rusttjänsten och med den de bepansrade riddarna.
· På 1540-talet skapade Gustav Vasa embryot till
det som skulle bli en nationell armé.
· Detta fullföljdes på 1620-talet av Gustav II Adolf
med tillskapandet av just en sådan armé med byg-
deregementen som bas.
· År 1686 fick vi indelningsverket, vilket innebar
en yrkesarmé med bönderna som ekonomisk
grundbult.
· Detta indelningsverk kompletterades år 1812 med
det s.k. beväringssystemet efter erfarenheter från
Napoleonkrigen om behovet av massarméer.
· År 1901 infördes den allmänna värnplikten med
garnisonering av förbanden.
Om vi för en stund lämnar trätan om 1 miljard hit
eller dit till försvaret och i stället ser till innehållet
skall man finna en ambition att förnya och förbättra
försvaret i en sådan omfattning att man med rätta kan
kalla det kommande försvarsbeslutet för ett historiskt
vägval. Det känns rätt på tröskeln till både ett nytt
sekel och ett nytt millennium.
Fru talman! Grundvalen för Sveriges försvars-
struktur måste alltid vara den hotbild som föreligger i
närtid eller som kan förutses i ett längre perspektiv,
grundat på en geopolitisk verklighet.
Som flera talare sagt förut i denna debatt har det
säkerhetspolitiska läget i Europa generellt sett förbätt-
rats kontinuerligt efter det kalla krigets slut och bil-
dandet av EU. Detta har också slagits fast av en, i det
avseendet, enig försvarsberedning.
Denna generella bild störs givetvis av den pågå-
ende konflikten på Balkan, men i ett nordeuropeiskt
perspektiv kvarstår nog ändå bedömningen att den
säkerhetspolitiska situationen avsevärt förbättrats.
Det som händer i Kosovo snarare bekräftar För-
svarsberedningens slutsatser, att risken för storkrig är
försumbar medan risken för s.k. regionala krig har
ökat. I det sammanhanget bör det naturligtvis noteras
att det inte anses finnas något militärt hot mot vår del
av Europa.
Under de närmaste tio åren är ett invasionsföretag
syftande till ockupation av Sverige inte möjligt att
genomföra, men det förutsätter att Sverige har en
grundläggande försvarsförmåga. Vi kan dock inte helt
avskriva väpnade angrepp mot begränsade mål i Sve-
rige.
Två typer av hot har fått ökad aktualitet. Det ena
handlar om hoten från kärnvapen och från biologiska
och kemiska vapen. Riskerna har ökat för att andra
aktörer än stater, t.ex. terrorister, kan producera eller
komma över dessa vapen. Det sänker på ett drama-
tiskt sätt tröskeln för dessa vapens användning.
Det andra hotet är informationskrigföring. Vårt
datoriserade samhälle är redan i fred sårbart för data-
virus och s.k. hackers. Bara under den här våren har
vi lärt oss att frukta både Melissa och CIH-viruset.
Det finns många exempel på att datornätverk kan slås
ut av s.k. mejlbombning. Dessa och andra metoder att
lamslå datorberoende system kan användas också för
icke-militära angrepp från stater och terroristorgani-
sationer.
De som kritiserar de aviserade besparingarna på
Försvarsmaktens område gör det ofta utifrån ett osä-
kert framtidsperspektiv. Det har vi också hört i dag.
Man hävdar att vi inte kan veta hur det är i Europa
och fem eller tio år, vilket i och för sig är sant. Man
jämför ofta med situationen före första och andra
världskriget och påvisar att den tidens politiker inte
beaktade signalerna och heller inte vidtog upprust-
ningsåtgärder i tid. Med andra ord skulle anpass-
ningskonceptet inte ha någon trovärdighet enligt
kritikerna.
Som historiker har jag stor respekt för den kriti-
ken. Jag vill t.o.m. bekräfta den vad avser det histo-
riska skeendet, så var det. Men betyder det att detta
historiska betraktelsesätt är relevant i vår tid? Jag tror
inte det. I dag har vi på ett helt annat sätt tillgång till
information och underrättelser. IT och mediesamhäl-
let har inneburit att ingen nation kan förbereda en
aggressiv utrikespolitik i lönndom.
I vårt geopolitiska närområde har de tidigare tota-
litära systemen ersatts av en gryende demokrati, vil-
ket i sig är ett avgörande hinder för krig. Första
världskriget utkämpades mellan delvis totalitära, eller
i varje fall odemokratiska, kejsardömen och monarki-
er. Andra världskriget var en kamp mellan fascistiska
diktaturer och västerländsk demokrati och humanism.
Nej, den historiska parallellen håller inte vid en
intellektuell analys. Det faktum att det pågår en mili-
tär konflikt i Europa just nu är givetvis ett memento.
Det finns givetvis också en risk för att en regional
konflikt kan spridas geografiskt och trappas upp. I det
sammanhanget måste det slås fast att det ankommer
på den permanenta försvarsberedningen att på ett
ansvarsfullt sätt följa utvecklingen på Balkan och i
vårt omedelbara närområde och förutsättningslöst
göra de säkerhetspolitiska bedömningar som situatio-
nen kräver.
Skulle man vid en sådan analys finna att den sä-
kerhetspolitiska situationen avsevärt försämrats sedan
bedömningen i vintras måste man givetvis överväga
att återföra resurser till försvaret. Detta är ett trovär-
dighetskrav för den s.k. anpassningsdoktrinen, men
också ett trovärdighetskrav på oss försvars- och sä-
kerhetspolitiker.
Fru talman! Det är i detta sammanhang också
viktigt att notera att överbefälhavaren i grunden har
samma uppfattning - dvs. givet att den säkerhetspoli-
tiska analysen är riktig får vi ett mycket bra försvar
för de resurser som regeringen och förhoppningsvis
även riksdagen är beredda att anvisa för den kom-
mande försvarsbeslutsperioden.
Överbefälhavaren hävdar vidare att vi i modern
tid inte haft ett bättre tillfälle att omstrukturera eller
ominrikta försvaret till de krav som kommer att stäl-
las på våra väpnade styrkor det kommande århundra-
det. Det må gälla IT-hot, långräckviddiga vapen,
skydd av infrastruktur, rörlighet över stora ytor och
inte minst vår förmåga att uppträda i internationella
sammanhang i samverkan med andra nationer.
Det är för övrigt överbefälhavarens och Försvar-
smaktens Vision 2010 som ligger till grund för den
ominriktning som vi står inför, och det som överbe-
fälhavaren efterfrågar kommer alltså att genomföras.
Det är beklagligt och förvånande att Moderaterna och
Kristdemokraterna har lämnat Försvarsberedningen.
Det blir rent utav gåtfullt när man läser Alf Svenssons
pressmeddelande där det framgår att Kristdemokra-
terna vill delta i arbetet med säkerhetspolitiska analy-
ser. Jag vore tacksam om Åke Carnerö måhända kan
förklara hur man resonerar.
Fru talman! Eftersom det i princip råder enighet
om vad försvaret skall kunna göra är det också be-
klagligt att vi inte kunnat nå en bredare enighet om de
ekonomiska ramarna. Men när man nu ser de ekono-
miska alternativen från i varje fall Folkpartiet och
Kristdemokraterna börjar man undra om det verkligen
är ekonomin som spökar.
Det kanske är så att taktiken förbjuder varje sam-
arbete med regeringen. Nu visar det sig att Folkpartiet
och Kristdemokraterna har 1 miljard mer än Centern
och Socialdemokraterna för år 1 av den nya försvars-
beslutsperioden. Det är 1 miljard kronor mer i en
försvarsram på drygt 40 miljarder kronor per år. Man
skall inte kalla 1 miljard för nålpengar. Det kanske
mer verkar vara symbolpengar. Jag skulle gärna vilja
fråga Runar Patriksson och Åke Carnerö hur man vill
använda den extra miljarden.
Jag måste också i sista minuten svara på den di-
rekta fråga som Lars Ångström ställde till Centern
och till mig beträffande andelen försvarsmateriel, och
bl.a. JAS-systemet. För det första är det kanske lite
tidigt att kommentera försvarsmaterieldelen. Som vi
har hört tidigare kommer ÖB med en materielplan i
juni. Det kanske vore praktiskt att invänta den.
Det fastslås i betänkandet att vi behöver egen
kompetens inom strategiska materielområden. Det
gäller områden som är specifikt svenska, kräver hög
sekretess och områden som behövs för anpassnings-
doktrinen. Man pekar bl.a. ut telekrigföring, under-
vattensteknik, signaturanpassning, JAS-system, be-
folkningsskydd, IT och NBC-skydd, för att ta några
exempel.
Jag vet inte om det räcker som förklaring till Lars
Ångström. Jag kan dela uppfattningen att det i närtid
måhända är en obalans i förhållandet mellan för-
svarsmaterielkostnader och personal- och utbild-
ningskostnader. Men låt oss se det i ett långsiktigt
perspektiv. Det tar tid att svänga om skutan. Som alla
vet är många av dessa materielprojekt bundna i kon-
trakt som kan vara både kostnadskrävande och svåra
att häva. Låt oss i den här frågan invänta ÖB:s mate-
rielplan.
När det gäller Lars Ångströms fråga till mig be-
träffande miljösoldater och miljöbrigad vill jag bara
hänvisa till att gällande lagstiftning är entydig. Den
medger inte inskrivning och utbildning av värnplikti-
ga för dessa ändamål. Här är det bara att hänvisa till
Pliktutredningen, som måhända kan komma med
förslag till ändringar. Med dagens lagstiftning är det
inte möjligt.
Fru talman! Centerpartiet vill medverka till att gö-
ra ett bra försvar bättre och avpassat för framtida hot
och uppgifter. Det är grunden för vår försvarsöver-
enskommelse med regeringen och för vårt långsiktiga
engagemang i försvarsfrågan. Försvars- och säker-
hetspolitiken är fundamentet för den nationella suve-
räniteten. För mig och Centerpartiet är det otänkbart
att reducera svensk försvarspolitik till ett politiskt
spel.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet och avslag på reservationer-
na.