Fru talman! Det är dags att fullt ut ta konsekven-
serna av Berlinmurens fall, Sovjetunionens upplös-
ning och de forna Warszawapaktsstaternas frigörelse.
Sveriges försvar skall inte längre stå kvar vid det
kalla krigets struktur, som byggdes upp för att möta
en stormaktsinvasion från öst. Vi skall förändra och
omstrukturera försvaret för att möta 2000-talets hot
och risker. Omstruktureringen blir den största i mo-
dern tid. Det är ingen enkel process, men den är ab-
solut nödvändig.
Nu är det rätt tid att genomföra ominriktningen
mot ett modernt och flexibelt försvar. Det skall vara
ett försvar som bättre och snabbare än dagens skall
kunna svara mot omvärldsförändringar.
Det betänkande som vi behandlar i dag handlar
därför inte i första hand om ekonomi, även om det
inte sällan framställs som om försvarspolitik bara är
försvarsekonomi. Därför är det bra att överbefälhava-
ren så tydligt deklarerat att vi inte på något sätt står
inför att halvera försvarets förmåga. Det viktiga är
förmågan, vad vi kan få ut av de satsade miljarderna,
inte organisationsstrukturen.
När ÖB den 19 maj presenterade sitt förslag till
försvarsstruktur skrev han också följande: "Det för-
svar, om än kraftigt reducerat, som finns kvar efter
omstruktureringen kommer att innehålla en hög per-
sonell och materiell kvalitet, en materiell förnyelse
och en rimlig anpassnings- och förnyelseförmåga.
Försvarsmakten kommer att ha goda förutsättningar
att bedriva verksamhet och utveckla sin kompetens
mot förväntade uppgifter."
Detta skrivna uttalande står i en ovanligt tydlig
kontrast till de domedagsprofetior som har spridits
och där det genomgående används begrepp som
"slakten", "massaker", "motorsågsmassaker" och
andra begränsat nyanserade uttryck för att beskriva
den förändring av försvaret som vi nu genomför.
Om de ca 44 miljarder kronor vi i dag lägger ned
på försvaret används för investeringar för att möta hot
som inte finns, innebär det naturligtvis inte på något
sätt större trygghet och säkerhet för medborgarna än
om 40 miljarder kronor används för satsningar som är
anpassade till dagens verklighet.
Dessutom är det inte oviktigt att understryka att i
fast prisvärde är Sveriges försvarsutgifter i dag lika
stora som under kalla krigets kallaste dagar. Årtion-
den av rubriker om nedskärningar inom försvaret,
nedläggningar av förband och ständigt återkommande
kriser har förmedlat bilden av att landets försvar i
stort sett är nedlagt. Det finns säkert politiska och
andra motiv för att beskriva verkligheten på detta sätt,
men sanningen är en helt annan.
I uppgifter från SCB kan vi se att de svenska för-
svarsutgifterna, i fast prisvärde, i dag ligger något
högre än 1980. År 1980 var året efter Sovjetunionens
inmarsch i Afghanistan, och sovjetledaren Leonid
Brezjnev styrde stora delar av Europa. I dagens pen-
ningvärde låg då de svenska försvarsutgifterna på 42
miljarder kronor, vilket är något mindre än i dag.
Uppgiften är intressant. Den beskriver en helt an-
nan verklighet än de överord som har dominerat vår
försvarsdebatt.
Fru talman! Den säkerhetspolitiska situationen
påverkas redan i dag, och än mer i framtiden, inte
enbart av nationalstaters agerande, utan i allt större
utsträckning av andra aktörer. Det rör sig om det
mesta inom skalan från multinationella företag med
större ekonomisk styrka än de flesta nationalstater
över hela spektrumet till kriminella organisationer.
Utvecklingen av teknik har fört med sig att staters
maktmonopol är brutet och enskilda aktörers ageran-
de kan utvecklas till att bli allvarliga hot eller utma-
ningar för vårt samhälle och totalförsvaret.
Samhällets sårbarhet förändras avsevärt genom de
alltfler internationellt sammanflätade processer och
institutioner som i många fall bygger på avancerad
informationsteknik och kommunikation. Ett led att
möta detta måste bli att det svenska försvaret så snart
som möjligt sätter upp avancerade IT-
säkerhetsförband. Varken JAS eller Bamse når cyber-
space. Sådan ny kompetens blir av avgörande bety-
delse för att öka säkerheten för landets medborgare.
Det innebär också ett sätt att öka försvarets förmåga.
Det är värt att notera att riksdagens samtliga sju
partier står bakom beskrivningen av vilka hotbilder
som är de mest troliga för den kommande tioårsperi-
oden:
1. Väpnat angrepp med annat syfte än ockupation.
T.ex. fjärrstridskrafter som kryssningsmissiler
som kan utgå direkt från fredsgruppering.
2. Angrepp av förtäckt typ. Angriparen, som kan
vara såväl en stat som en organisation, är svår att
identifiera. Nya typer av påverkansmedel an-
vänds, t.ex. angrepp mot infrastrukturen.
3. Aktörer som inte är stater men som utnyttjar
avancerade vapen.
4. Svåra påfrestningar på samhället, där tidsförhål-
landen är knappa och totalförsvarets resurser be-
höver utnyttjas.
Försvarsberedningen, regeringen och majoriteten i
riksdagens försvarsutskott konstaterar att det råder en
konflikt mellan gällande lagstiftning och de mest
effektiva medlen för att på bästa sätt möta detta breda
spektrum av nya hotbilder.
Samhällets samlade skydds- och försvarsresurser
- det vi i allmänt tal kallar totalförsvaret - måste
kunna tillvaratas i ökad utsträckning också på mycket
låga konfliktnivåer. Därför är det bra att det nu snabbt
blir en översyn av lagstiftningen och att regeringen
snarast återkommer med förslag till förändringar.
Fru talman! Morgondagens försvar är en kompe-
tensorganisation som kan genomföra olika omedelba-
ra insatser, men som också har en inbyggd förmåga
till ominriktning, till långsiktig anpassning. Det be-
hövs ett antal högt prioriterade, kompetenta och
mångsidigt användbara förband, som dock är avsevärt
färre än de vi har i dag. Det innebär att vi kommer att
lägga ned många av de förbandstyper som enbart har
uppgifter att möta ett större invasionsföretag eller
som av andra skäl inte är relevanta mot de hotbilder
vi ser framför oss.
I det fortsatta beredningsarbetet, som bl.a. kom-
mer att ske i Försvarsberedningen, är det dock oerhört
viktigt att vi förmår skapa en riktig avvägning mellan
de resurser som vi satsar på det vi vill kunna i nutid
och de resurser som skall avsättas för att säkerställa
långsiktig kompetens och förmåga till förändringar.
Försvarsutskottets ordförande Henrik Landerholm
var också inne på frågan om avvägningen mellan
krigs- och fredsorganisationen, avvägningen mellan
nutid och framtid.
Den 19 maj lämnade ÖB fram sitt förslag. Nu tar
den politiska processen vid. Jag är övertygad om att
även Henrik Landerholm behövs i den.
Fru talman! Det finns en stark majoritet i riksda-
gen för att minska försvarsutgifterna. Uppgörelsen
mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna innebär
att ramen sänks med 4 miljarder från år 2002, vilket
motsvarar ca 10 %. För att underlätta ominriktningen
och effekterna av olika avvecklingar, kommer För-
svarsmakten att få ett särskilt omställningsbidrag på
totalt 5 miljarder kronor.
Folkpartiet anslår samma ram, men vill ha 1 mil-
jard kronor extra i omställningsbidrag för år 2002.
Skillnaden mellan Socialdemokraterna och Centern
och Folkpartiet för det ekonomiska anslaget det året
ligger i storleksordningen 2 %. Till drygt 98 % har vi
även detta år samma ekonomiska ram. Det är en vär-
defull enighet. Mellan de tre partierna råder det också
en stor samsyn kring inriktningen av framtidens för-
svar, vilket Runar Patrikssons anförande var ett starkt
uttryck för.
Det nya försvaret behöver färre värnpliktiga, färre
anställda och mindre materiel. Allt detta för med sig
att ett stort antal regementen och andra verksamheter
kommer att läggas ned. Utbildningen av totalför-
svarspliktiga skall endast utgå från det behov som
krävs för att lösa uppgiften.
När vi lämnar invasionsförsvaret bakom oss inne-
bär det att Försvarsmaktens behov inriktas mot mer
tekniskt avancerad materiel och bort från stora kvan-
titeter och serieproduktion. Därför bör vi överföra
medel från produktionskostnader till forskning och
teknisk utveckling. Dessutom bör ökad vikt läggas
vid att sammanlänka civil forskning, teknik och ut-
veckling till totalförsvarets behov. Det senaste årtion-
det har civil och kommersiellt driven forskning fått
allt större betydelse även för det militära försvaret,
vilket måste få konsekvenser för materielanskaff-
ningen.
Fru talman! I tider av näraliggande oro saknas av
lätt insedda skäl förmågan att vidta förändringar i
strukturer som inte längre är relevanta. Då klamrar
man sig fast vid det man har. Därför skall vi nu ge-
nomföra de nödvändiga satsningar som ger landet ett
starkt och effektivt försvar även i nästa århundrade.
Dagens betänkande är ett viktigt steg mot detta,
och därför, fru talman, är det viktigt att yrka bifall till
hemställan i försvarsutskottets betänkande, vilket jag
härmed gör. Jag konstaterar att datumet för dagens
försvarsdebatt var väl valt, med tanke på att det är
Anders Svärds 60-årsdag.