Fru talman! Det svenska försvaret står inför stora
strukturella förändringar. Sedan det kalla krigets slut
har vårt säkerhetspolitiska läge successivt förbättrats.
Det sker ständigt förändringar i hur länder i vår om-
värld agerar för att tillgodose säkerheten. Också de
militära resurserna förändras, liksom den militärtek-
niska utvecklingen och de militära doktrinerna i Eu-
ropa.
Med andra ord: sammantaget betyder detta att vi
nu förändrar, förnyar och moderniserar vårt svenska
försvar. Det är något som de flesta inser och håller
med mig om. Omdaningen av försvaret har sin ut-
gångspunkt i Försvarsberedningens arbete. Vi bygger
upp ett modernt och rörligt försvar, anpassat till da-
gens verklighet och med förmåga till anpassning för
framtida behov i form av ominriktning eller tillväxt.
Det är ett framtidsinriktat försvar, där vi har möj-
lighet att bidra till den kollektiva säkerheten i Europa,
både med diplomati och med totalförsvarsresurser.
För säkerheten i vår del av världen och därmed för
Sverige måste det svenska försvaret förnyas och stäl-
las om, så att vi fullt ut kan delta i den internationella
krishanteringen. Kriget i Kosovo visar att Europas
säkerhetspolitiska läge som helhet inte är lika bra som
det är för Sverige. Jag vill påstå att kriget i Kosovo
inte har medfört en ökad risk för vare sig en invasion
i traditionell mening eller ett väpnat angrepp, som det
står beskrivet i regeringens proposition till riksdagen,
under förutsättning att vi har en grundläggande för-
svarsförmåga.
Med en utveckling som blivit så befäst är det
självklart att vi skall genomföra en omstrukturering
samtidigt som vi kan sänka kostnaderna för försvaret.
Det kommer att ta tid att anpassa försvaret till nya
uppgifter och villkor. En anpassning av den förestå-
ende storleken medför kostnader, och därför tillför vi
ett omställningsbidrag om 5 miljarder kronor.
Det finns också, mot samma bakgrund, all anled-
ning att genomföra en förnyelse av materielförsörj-
ningen. Vi måste bort från det som har varit vårt
signum under flera decennier - långa serier och stora
kvantiteter - och vi måste i stället satsa mer på forsk-
ning och teknikutveckling. Till detta kommer behovet
av omstrukturering av den europeiska försvarsindust-
rin. Vi vet att det i dag finns en överkapacitet på pro-
duktionssidan i Europa. Sammantaget måste för-
svarsindustrin konsolidera sig och möta de behov
som finns i framtiden, detta med ett bibehållande av
hög teknisk kompetens.
En fortlöpande säkerhetspolitisk analys är en vik-
tig del i det nya försvaret. I propositionen pekade
regeringen på att det finns ett behov av att förbättra
förmågan till analys och se över arbetsformerna, och
det arbetet pågår inom Regeringskansliet. Vi kommer
att genom Försvarsberedningens arbete analysera
tänkbara utvecklingar i vår omvärld och därefter på
ett logiskt och metodiskt sätt vidareutveckla försvaret
mot vad som nu behövs. Det innebär att vi får möj-
lighet att utveckla nya förbandstyper och att tillföra
nya kunskaper och materiel som motsvarar dessa
krav. Det skapar förutsättningar att möta även andra
kriser än dagens. Vi skapar ett instrument för att stän-
digt utveckla vår förmåga att möta framtida hot och
risker.
Fru talman! Socialdemokraterna och Centern har
tillsammans, genom sin uppgörelse om försvaret,
visat att våra båda partier vill och kan ta ansvar för
den framtida utformningen av försvaret. Vi har också
visat att vi är villiga att ta ett ansvar för de omfattan-
de förändringar som detta medför.
Övriga partier, som säger sig vara försvarsvänner,
gör det inte. Min uppfattning är att både Moderaterna
och Kristdemokraterna delar många av våra tankar
kring behovet av förändringen av försvaret. Men icke
förty har de valt att ställa sig vid sidan när det gäller
att genomföra dessa beslut. Trovärdigheten i Krist-
demokraternas försvarspolitik undermineras dess-
utom genom att de lovar lite mer och lite för ofta vid
olika tillfällen.
Folkpartiet känner jag dock ligger regeringen och
Centerpartiet nära när det gäller både verksamhet och
ekonomi. Jag noterar de råd och de synpunkter som
Runar Patriksson hade här i dag när det gäller nästa
steg i vår omdaning av vårt svenska försvar.
Fru talman! Hur den säkerhetspolitiska utveck-
lingen i Europa blir på mycket lång sikt är omöjligt
att helt säkert förutspå. Vägen från diktatur till demo-
krati är lång och svår. Men min övertygelse är att ett
alltmer djupgående samarbete mellan demokratiska
länder kommer att vara vägen mot ett allt säkrare
Europa. Som medlemmar i det internationella sam-
fundet har vi en skyldighet att agera både preventivt
och efter det att en konflikt blossat upp. Kraven att vi
skall kunna agera i militära krishanteringsoperationer
på uppdrag av FN eller OSSE kommer att finnas
kvar. Detta ansvar har vi tillsammans med alla stater
inom Förenta nationerna. Jag som socialdemokratisk
försvarsminister har till uppgift att skapa förutsätt-
ningarna för att vi skall kunna ta detta ansvar. Genom
att vi stöttar och uppmuntrar de unga demokratierna
kan vi också säkerställa en positiv utveckling i värl-
den.
Avsaknad av invasionshot och ökat behov av
krishanteringsförmåga är viktiga utgångspunkter när
vi förändrar vår praktiska försvarsplanering och där-
med inriktningen av vårt försvar.
Det moderna svenska försvaret måste kunna
skydda landet och dess medborgare mot väpnade
konflikter och krig. Även om invasionsföretag av det
kalla krigets karaktär ter sig orealistiska kan vi likväl
bli utsatta för hot, påtryckningar eller skadegörelse
med militära eller andra medel.
Jag vill i detta sammanhang också beröra vikten
av vårt pliktförsvar. I dessa dagar hör vi röster som
säger att yrkesarmén nu är under införande och att
den folkliga förankringen sakta tynar bort. Min be-
stämda uppfattning är att det inte är så och inte heller
kommer att bli så. En socialdemokratisk regering
kommer inte att införa ett försvar som bemannas av
yrkessoldater. Vi kommer aldrig att offra folkförsvar-
stanken.
Fru talman! En fråga som alltid har varit svår att
besvara i försvarsplaneringen är varför det behövs ett
visst antal arméförband, fartygsförband och flygdivi-
sioner för att klara försvarets uppgifter. Orsakskedjan
har tidigare varit för lång och komplicerad för att
kunna ge en tillfredsställande förklaring. Försvar-
smakten har under våren presenterat en modell som
kortfattat går ut på att bättre förklara sambandet mel-
lan de uppgifter som riksdagen och regeringen fast-
ställt och de krigsförband som skall organiseras.
Där görs en tydlig koppling till ett antal möjliga
utvecklingar i omvärlden - målbilder. Även Översty-
relsen för civil beredskap omarbetar på ett liknande
sätt.
Jag anser att det är en väsentlig förändring: Dels
ger den de folkvalda en möjlighet att relatera de
övergripande försvarspolitiska målen till vårt totalför-
svars strukturer och resurser och vid behov genomfö-
ra förändringar. Dels blir det lättare att relatera kost-
nader till specifika strukturer och resurser.
Denna koppling mellan säkerhetspolitiska krav
och verkliga behov av förband ger en tydligare bild
av vilka förbandstyper som krävs och inte minst vilka
förbandstyper som inte lever upp till kraven. Det ger
oss beslutsfattare en tydligare bild. Att bevara struk-
turer som var effektiva i går, men som inte svarar upp
mot behoven i framtiden, är en felaktig politik. Jag
menar att det är vår skyldighet att agera så att för-
bandstyper som inte lever upp till de säkerhetspolitis-
ka kraven skall läggas ned. Försvarsmakten har ge-
nom sitt studiearbete givit oss kunskapen om dessa
samband. Nu är det vår skyldighet att ta detta på
allvar och därmed ta vårt ansvar.
Vetskapen om att det tar mycket lång tid att bygga
upp försvarskapacitet får inte förhindra rationell för-
nyelse och ominriktning. Genom att kombinera denna
nya inriktning med en anpassningsprincip skapar vi
förutsättningar för att processen fortlöpande förnyar
försvarskapaciteten i stället för att konservera den.
Genom anpassningsprincipen får vi handlingsfrihet
att utveckla totalförsvaret i takt med förändringar i
omvärlden.
Det civila försvaret måste på samma sätt reforme-
ras till det skydd som ett modernt högteknologiskt
samhälle behöver. Liksom det militära försvaret
måste det civila försvaret kunna stå emot hot och
risker orsakade av allt från svåra påfrestningar i fred
till väpnade angrepp. Våra resurser måste samordnas
så att vi får en bättre krishanteringsförmåga.
Fru talman! Den 19 maj, förra veckan, lämnade
Försvarsmakten ett fördjupat underlag till regeringen
avseende den framtida krigsorganisationen. Den
15 juni återkommer man med förslag till materiel-
plan. Därefter skall Regeringskansliet i samråd med
Försvarsmakten ta fram ett underlag som skall ligga
till grund för regeringens proposition till riksdagen i
höst. Propositionen skall innehålla avvägningar och
förslag både när det gäller krigs- och grundorganisa-
tionen. Processen med försvarets omdaning slutar inte
med höstens proposition utan kommer att fortsätta i
ytterligare steg nästkommande år. För att få ett för-
djupat underlag inför den fortsatta omdaningen kom-
mer regeringen att ta initiativ till flera viktiga utred-
ningar. Utredningarnas uppdrag är att se över led-
ningssystemet, det civila försvarets organisation,
personalförsörjningen och räddningstjänstlagen.
Samtidigt pågår den viktiga Pliktutredningen.
Kraven på förnyelse och ominriktning av försva-
ret kommer att få stora konsekvenser för många män-
niskor, de som arbetar i Totalförsvaret, deras anhöri-
ga, de som bor och verkar på orter där försvaret är
den dominerande arbetsgivaren. Staten kommer på de
platser där det är regionalpolitiskt motiverat att göra
sitt yttersta för att understödja dem som nu drabbas.
Vi socialdemokrater kommer att ta vårt ansvar när det
gäller förnyelsen av försvarspolitiken och vi tar kon-
sekvenserna som följer av denna förändring.
Jag är övertygad om att försvaret kommer att gå
stärkt ur denna förändringsprocess. Vi behöver ett
modernt försvar för framtiden och en ny inriktning av
försvarspolitiken. Politik är att ta ansvar, och jag hade
hoppats att fler partier skulle vågat axla detta ansvar.
Tack!