Fru talman! Dagens betänkande med anledning av
regeringens proposition Förändrad omvärld - omda-
nat försvar lämnar mycket övrigt att önska. För att
förstå den halvering av Försvarsmakten som blir
resultatet av Socialdemokraternas och Centerns för-
svarsuppgörelse måste man titta tillbaka lite grann
och se vad som har hänt sedan 1994.
Jag kommer därför i mitt anförande att först ta
upp handläggningen av försvarspolitiken och hur den
påverkat Försvarsmaktens ekonomi. Därefter skall jag
mycket kort kommentera försvarets förmåga samt
totalförsvarsplikten.
När det gäller handläggningen av försvars- och
säkerhetspolitiken kan jag konstatera att Socialdemo-
kraterna och Centern har gått ifrån en ordning som
gällt i Sverige under efterkrigstiden. Det har ju varit
vanligt att de flesta partierna i Sveriges riksdag kom-
mit överens om hur det skall gå till.
Inför varje försvarsbeslut t.o.m. 1992 års för-
svarsbeslut har först, antingen genom försvarsbered-
ningar eller genom kommittéer, säkerhetspolitiken
avdömts; detta innan anslagsramar och försvarets
förmåga handlagts.
Sedan 1994 har tågordningen varit en annan. Först
har den ekonomiska ramen satts. Därefter har för-
svars- och säkerhetspolitiken mer eller mindre fått
rätta sig därefter. Även om majoriteten i Försvarsbe-
redningen inte varje dag medvetet sneglat på miljar-
derna kan man inte undgå att påverkas av de direktiv
om ekonomin som regeringen tidigare har lagt. Så har
det också varit inför det beslut som skall tas i dag. Att
handlägga försvars- och säkerhetspolitik på detta sätt
är, åtminstone enligt min mening, oacceptabelt.
Så till ekonomin. 1996 års försvarsbeslut resulte-
rade förutom i nedskuret anslag med 4 miljarder kro-
nor per år också i en obalans mellan uppgift och eko-
nomi. Det ledde till minskad utbildning av verksam-
het inom försvaret. Därefter fullföljde inte regeringen
riksdagens beslut om kompensation till Försvar-
smakten för ändringen av anslagsförordningen. Om
det sedan gällde 2 eller 3 miljarder kronor per år kan
vi lämna därhän men Försvarsmaktens planerade
verksamhet och investeringar omkullkastades på
mycket kort tid.
I dag fullföljs raseringen av svenskt försvar ge-
nom en nedskärning med ytterligare 4 miljarder kro-
nor per år. Sammantaget innebär de senaste årens
nedskärningar och dagens beslut att försvarets förmå-
ga att försvara hela Sverige måste, och kan, starkt
ifrågasättas.
Enligt ÖB:s förslag/konsekvensbeskrivning, som
lämnades häromdagen, reduceras både krigs- och
grundorganisationen i en omfattning som borde oroa
de allra flesta medborgare, politiker och andra i Sve-
rige.
Tidigare fanns det ett stort samförstånd om att fle-
ra brigader skulle kunna operera i vinterklimat. Nu är
risken stor att inte ens en brigad blir fullt vinterutbil-
dad. Som norrlänning som vet vilka förhållandena är
blir jag ännu mer oroad över att utvecklingen kan bli
att bara ett fåtal soldater blir vinterutbildade.
Risken finns att fördelen med sammanhållna gar-
nisoner slås sönder när specialförbanden föreslås bli
utbildade på endast en plats i Sverige. Det är att gå
tillbaka till någonting gammalt som inte visade sig
vara bra. Därför är det viktigt att närmare titta på
detta inför höstens försvarsarbete.
Vidare har vi föreslagit att hela det militära för-
svarets personalförsörjning skall ses över. Jag skall
helt kort beröra pliktfrågan.
Vi måste snabbt få ett beslut när det gäller uttag-
ning av ungdomar genom pliktlagen. De senaste årens
förändringar dels genom besparingar, dels på annat
sätt har inneburit att stora förändringar i antalet värn-
pliktiga och kanske framför allt när det gäller de
uppgifter som de är uttagna för inte har kunnat full-
följas. De som med kort varsel fått besked om att de
inte kommer att inkallas har missat kanske både
värnplikt och civil utbildning. Det är naturligtvis
otillfredsställande. Därför måste vi se till att vi har en
pliktlag som fungerar. Dessutom kommer kanske
bara en tredjedel, eller drygt det, av dem som mönst-
rar att inkallas. Det är då också viktigt att få en rättvi-
sa i det hela.
Vi måste se till att också de värnpliktigas ekono-
miska ersättning och meritvärdering ses över. I varje
fall måste man kunna acceptera att man lever under
en pliktlag. Orättvisan kan annars bli alltför stor, och
förankringen och viljan när det gäller att gå en för-
svarsutbildning kan också minska.
Fru talman! Med detta korta anförande yrkar jag
bifall till reservation 1 under mom. 2 men givetvis
står jag bakom samtliga moderata reservationer.