Fru talman! Det är viktigt att jag som företräder
regeringen - och jag hoppas att det också kan gälla
ledamöterna - icke i dag för en konklusiv debatt om
det förslag som överbefälhavaren har gett till vår
bedömning, till regeringen och till Försvarsbered-
ningen dit Henrik Landerholm och Kristdemokraterna
är hjärtligt varmt välkomna för att vara med och ånyo
penetrera den metod som överbefälhavaren har valt
när han undersöker vad det behövs för förband, och
att studera den försvarspolitiska utvecklingen och den
anpassningsprincip som vi går in för, och som jag till
min glädje noterar att försvarsutskottet anser är väl
framställd och begriplig i propositionen. Den pröv-
ningen skall vi göra här i kammaren, inte i dag utan
successivt under de kommande månaderna.
Då kan vi också ta upp och diskutera: De krigs-
förband som vi i dag har, vad har de för motståndare?
Vad syftar de till att kunna användas för, givet den
situation som råder i norra Europa och med de
tilltransportmöjligheter och de vapensystem som
finns? Det är en rationalistisk analys som ligger till
grund för denna bedömning, och det är en riktig prin-
cipiell utgångspunkt. Den är också möjlig att hantera
med olika ekonomiska ingångsvärden, om det säker-
hetspolitiska förloppet blir sådant att det är behövligt.