Fru talman! Det är helt klart att det är skillnad på
rätten till nationellt försvar, om nu Ryssland skall
försöka sopa ihop något av de rester som fortfarande
finns kvar, och att utveckla en offensiv militär inva-
sionskapacitet av den grad som vi såg tidigare under
Sovjetunionens tid. Man får också se till det politiska.
Den dag vi får se en nationalistisk eller gammelkom-
munistisk regim som bedriver en aggressiv politik
mot omvärlden är jag övertygad om att man kommer
att avbryta samarbete med och stöd till ett sådant
Ryssland. Vi vill i stället främja en demokratisk ut-
veckling, främja demokratiska institutioner och säkra
demokratin i Ryssland, inte bidra till något som går åt
fel håll.
Jag håller inte med Henrik Landerholm i hans be-
dömning att insatserna att stå till FN:s förfogande
med 450-500 man i Balkan efter eldupphör, med
möjliga minröjningsinsatser, med skydd för livsme-
delstransporter och andra humanitära åtgärder, skulle
förutsätta att Sverige fortsätter att hålla sig med ett
militärt invasionsförsvar för 100 miljoner kronor om
dygnet. Det tycks mig som om moderaterna kramp-
aktigt biter sig fast i alla möjliga argument som går
att hitta för att bibehålla något som har funnits tidiga-
re och som motiveras med någonting som inte längre
finns. Det är lite tragiskt.