Fru talman! Ansvar kan tas på många olika sätt.
Mitt parti deltog med liv och lust i de försvarsför-
handlingar som försvarsministern själv ledde i vint-
ras. Jag beklagar i minst lika hög utsträckning som
försvarsministern att de inte kunde fullföljas på par-
tiledarnivå och leda till en försvarsöverenskommelse
som skulle varit avsevärt starkare än det halvdana
förslag som ligger till grund för dagens betänkande.
Vi tar ansvar även fortsättningsvis. Försvarsmi-
nistern sitter själv inte i Försvarsberedningen, inte jag
heller. Jag bidrar ändå i den försvarspolitiska debat-
ten, och det står försvarsministern såväl som andra
fritt att lyssna.
Försvarsministern har hamnat i en mycket svår
situation. Han fick acceptera att Göran Persson inte
var beredd att pröva möjligheten att komma överens i
en bredare majoritet med även andra partier än det
lilla Centerpartiet, som till slut ställde upp som hjälp-
gumma åt socialdemokratin i försvarsfrågan. Han
blev överkörd. Det beklagar jag. Jag tror även att
Björn von Sydow själv beklagar detta. Han tvingas nu
att exekvera en försvarspolitik som förs under välsig-
nelsen av Vänstern och Miljöpartiet.
Jag skulle vilja ställa en fråga till Björn von Sy-
dow. Den handlar om förra veckans underlag. Under
lång tid har vi fört diskussionen om besparingen på
försvaret med förutsättningen att vi faktiskt inte visste
vad den skulle innebära.
För en vecka sedan kom resultatet. Den innebär i
många hänseenden en mycket kraftig nedskärning av
Sveriges förmåga och minskar våra möjligheter att
fullt ut delta på många av de områden som ligger
försvarsministern varmt om hjärtat. Det handlar om
det försvarsindustriella europeiska samarbetet. Det
handlar om förutsättningarna att delta i krishantering,
där underlaget halverar ambitionsförmågan.
Är det här tillfredsställande, eller kan försvarsmi-
nistern på något sätt tänka sig att ompröva den tillyx-
ade nedskärning som blev resultatet av vinterns
misslyckade förhandlingsprocess?