Fru talman! Jag tänker koncentrera mig på JAS-
problematiken i mitt anförande.
De kommande tio åren är det tänkt att vi skall sat-
sa 7 miljarder per år på JAS-projektet. Det motsvarar
ca 40 % av materielanskaffningen per år, och det
motsvarar ca 20 % av de totala försvarsutgifterna per
år i tio år framöver.
När det första JAS-beslutet togs 1982 var det som
ett led i att stärka invasionsförsvaret. När vi i dag
fortsätter på den inslagna JAS-vägen är motiven inte
längre i första hand försvarspolitiska utan snarare
försvarsindustriella, för att inte säga kommersiella.
Förre försvarsministern, Tage G. Pettersson, tyck-
er att vi bör sälja av 50 till 75 JAS-plan till Norge för
att rädda hem några pengar. Nuvarande försvarsmi-
nistern, Björn von Sydow, medger i en TT-intervju att
egentligen behövs endast 60-80 flygplan för stridsbe-
hov. Dessutom saknas i dag flygförare till de 200
beställda planen.
Alla är i dag i princip överens om att JAS-
kostymen är för stor, och man skulle kunna spara
minst 10 % på försvarsnotan eller ca 4 miljarder kro-
nor per år om vi satsar på ett flygförsvar som motsva-
rar det angivna försvarsbehovet. Det är pengar som vi
i stället kunde satsa på en kortare värnpliktsutbildning
för pojkar och flickor eller föra över till den sociala
infrastrukturen.
Detta är också andemeningen i det brev som 54
höga arméchefer översände till ÖB den 13 april i vår.
Även cheferna för marinen och flyget har sedan an-
slutit sig till kritiken av JAS.
Ändå motsätter sig ÖB och försvarsministern att
ompröva JAS-projektet. Man sitter fast i klausul- och
kontraktsträsket och tvingas låta penningen styra
försvarspolitiken, trots att omprövningsbehovet är
uppenbart.
JAS-projektet har varit i blåsväder tidigare men
har fått leva vidare. I februari 1989 havererade det
första planet vid den sjätte flygningen och kritiken
blev stark. I augusti 1993 havererade JAS 39 vid en
flyguppvisning i Stockholm trots att det vid det laget
hade framförts varningar och allvarlig kritik mot
planet för dess tippinstabilitet och svaga motor. 1996
genomförde Riksrevisionsverket en granskning av
ekonomin, som visade en kostnadsökning från 25
miljarder till 67 miljarder.
I dag är planet förbättrat men lider fortfarande av
många brister. Ekonomin är fortsatt ett problem.
I det senaste numret av tidskriften TIFF, om tek-
nisk information för flygmaterieltjänsten, kan vi läsa
att JAS 39 fortfarande är ett omoget flygplanssystem,
att bränsle- och luftsystem fortfarande är en källa till
bekymmer, att databussarna som enligt tillverkaren
aldrig skulle orsaka problem ändå gör det. Reserv-
delsbristen är besvärande, och fortfarande saknas
flera hundra underhållsföreskrifter för Gripen osv.
Vi ser att bristerna också lett till att presumtiva
exportländer avstått från att köpa planet. Närmaste
intressent har hittills varit Lockhead i USA. Men
deras spekulation består i att man vill ha den tvåsitsi-
ga versionen, dvs. ett skolflygplan som marinen i
USA behöver för att träna blivande piloter i olika
roller, attack, jakt, flyg och spaning.
Eller som gamle generalen Carl Björkman ut-
trycker det i en debattartikel: Vad försvaret får för
100 miljarder kan med viss rätt betecknas som ett
skolflygplan. Det krävs tillskott av många miljarder
innan beteckningen JAS blir sann. Så har han uttryckt
sig.
Drömmarna om exportframgångar kommer med
all sannolikhet att förbli drömmar, inte minst nu efter
det massiva och grymma flygkriget i Kosovo och
Serbien där västländernas försvarsindustrier ostört
fått testa sina flygvapensystem i stor skala. Vad har
JAS att sätta emot dessa konkurrenter?
Från Vänsterpartiets sida har vi från första början
varit kritiska till hela JAS-projektet. Vi menar att vi
nu kommit till en kritisk brytpunkt där hela projektet
bör tas under nytt övervägande.
Dessutom anser vi det samhällsekonomiskt van-
sinnigt att binda upp tusentals kunniga människor i en
destruktiv och lågproduktiv verksamhet samtidigt
som den civila industrin och högteknologiska tjänste-
sektorn sägs ropa efter kvalificerad arbetskraft.