Fru talman! Jag tackar Åke Carnerö för hans de-
klaration, att han i mycket och långt står bakom det
som har varit vägledande för vår gemensamma håll-
ning under förhandlingarna. Jag hoppas också att det
skall bli möjligt att under de kommande månaderna,
när vi bl.a. skall göra det mycket viktiga ställningsta-
gandet, nå en bättre ekonomisk effektivitet för de ca
40 miljarder kronor som vi lägger ned genom att inte
ha onödigt många fredsetablissemang i gång på ett
sätt som inte är rimligt i förhållande till deras uppgift.
Jag hoppas på det.
Jag är glad över att Åke Carnerö tar upp frågan
om försvarsindustrin. Jag har agerat med en utgångs-
punkt från december: Se till att så maximalt många
ställningstaganden som över huvud taget går sker i
samband med det att ÖB den 15 juni överlämnar sina
förslag. Då har han möjlighet att väga vartenda mate-
rielsystem som ligger i förhållande till det behov av
stridskrafter som han presenterade för någon vecka
sedan och som vi - som det tidigare replikskiftet
visade på - givetvis skall gå igenom. Så många ställ-
ningstaganden som över huvud taget är möjligt skall
avvägas i en samlad process av chefen för Försvar-
smakten, av regeringen och därefter - i förekomman-
de fall - av riksdagen.
Så har jag agerat, och det visade sig att det var
ytterligt få projekt som var så tidskritiska att de ab-
solut skulle släppas fram före den 15 juni. Men i
några fall har argumenten varit så starka att regering-
en har gett olika former av medgivanden för att man
skulle kunna gå vidare.