Fru talman! Jag tror att Henrik Landerholm var
lite ouppmärksam på mitt ordval. Jag sade inte att
kriget och tragedin nere på Balkan inte fick några
säkerhetspolitiska konsekvenser. Jag sade att det inte
fick några försvarspolitiska konsekvenser. Det är en
stor skillnad. Självklart får det säkerhetspolitiska
konsekvenser bl.a. vad gäller Sveriges medverkan i
förhoppningsvis framtida FN-uppdrag för att säkra en
fred. Men när det gäller försvarspolitiska konsekven-
ser står jag självklart fast vid vad jag sade.
Visst har Henrik Landerholm rätt när det gäller
osäkerheten i Ryssland. Den har vi hela tiden. Det är
en stapplande utvecklande demokrati med ett stort
mått av osäkerhet. Samtidigt finns det ingen militär
invasionskapacitet kvar i Ryssland. Vi ser hur den
ryska krigsmakten fortsätter att sönderfalla. Visst kan
man varna för eventuella rödbruna allianser och
framtida val, peka på osäkerheten och skrämma män-
niskor. Samtidigt vet även den mest rödbruna politi-
kern att den dag man börjar rusta mot omvärlden -
om man skulle falla tillbaka till någon sorts 70- och
80-talstänkande - avbryts omvärldens stöd till och
samarbete med Ryssland. Det är slutet för Ryssland.
Fru talman! Henrik Landerholm förvånas också
över hur vi prioriterar ned det svenska försvaret,
medan vi är angelägna om att Sverige skall kunna
delta i internationella FN-uppdrag. Det finns inte
längre något militärt hot mot Sverige som motiverar
ett invasionsförsvar för 100 miljoner kronor om da-
gen. Då är den självklara slutsatsen att man prioriterar
ned där. De pengar som vi satsat där behövs på andra
områden i vårt samhälle - sjukvård, skola, barnom-
sorg. Det är bara att gå ut i kommunerna och se. Ock-
så Sverige måste kunna frigöra militära resurser för
angelägnare områden. Samtidigt är det också ett fak-
tum att vi behöver ett starkare och bättre FN som
förhoppningsvis kan agera förebyggande och föregri-
pande. Det är självklart att också Sverige skall delta i
det.