Fru talman! Jag vill å det kraftigaste vända mig
mot Stig Sandströms beskrivning av JAS-projektet
och de brister man påstår att systemet har.
Systemet, som man fattade dubbla beslut om
1982, har ju visat sig vara en kombination av tillräck-
liga prestanda och ett mycket lågt pris. Framför allt är
det på exportmarknaden av stort intresse att planet
kan hanteras på ett ganska enkelt sätt också av värn-
pliktig personal på marken. Det är också ett plan som
har låga drifts- och underhållskostnader, inte minst
jämfört med de flygsystem vi själva har haft tidigare
men också med dem som flygplanet konkurrerar med.
När det gäller planets framtid är det lätt att hålla
med om att fortsätter vi inte att satsa på projektet är
det självklart att det kommer att få brister i de olika
roller som det har. Det är klart att det behöver utrust-
ning. Varnar- och motmedelssystem är ett exempel,
radarjaktrobot ett annat. Taurus, dvs. ett preci-
sionsvapen med medellång räckvidd för att ge attack-
kapacitet, behövs också.
Det är min uppfattning att vi för att åstadkomma
detta bör stå fast vid det beställda antalet flygplan.
Detta måste vara avsevärt svårare för socialdemokra-
terna, som kanske kunde förutsätta att man avsåg att
minska försvarsekonomin och därmed åstadkomma
den obalans som åtminstone jag upplever finns i det
ÖB-underlag som presenterades i förra veckan.
Det var faktiskt Thage Peterson som var för-
svarsminister när JAS-kontraktet slutligen skrevs på
1997. För att kunna se till att projektet får en lång
levnad är följande enligt min mening särskilt viktigt:
1. att göra klart att vi även fortsättningsvis satsar på
det,
2. att se till att de detaljer för att fullända systemet
som jag har talat om verkligen också köps in och
3. att inte bejaka den nedskärning av förslagsansla-
gen som innebär att de övriga försvarsgrenarna får
betala priset för satsningen på det här systemet.