Fru talman! Ärade ledamöter! Protokolläsare! Det
är mot bakgrund av de stora omvärldsförändringarna
som vi nu diskuterar regeringens proposition och
utskottets betänkande om svensk försvarspolitik.
Det har skett stora förändringar. Under de senaste
tio åren har vi sett alltifrån att Sovjetunionen har
kollapsat till att Warszawapakten har upplösts. Och vi
har framför allt sett en demokratisering i östra Europa
och i Centraleuropa. Dessa förändringar har lett till
att militärutgifterna har minskat dramatiskt både
internationellt och, framför allt, här i Europa. Under
de senaste 10-12 åren har militärutgifterna halverats i
Europa. Bara när det gäller Ryssland har de minskat
med över 80 %.
Mot den här bakgrunden har Miljöpartiet före-
språkat att också Sverige skall avskriva det militära
invasionshotet, eftersom det inte längre finns. Vi har
pläderat för att även Sverige skall minska sina militä-
ra utgifter. De ligger i dag, med undantag för 1990
och 1991, högre än de har gjort någon gång tidigare.
Vi satsar över 100 miljoner kronor om dygnet på det
militära invasionsförsvaret, trots att något sådant hot
inte längre finns.
Miljöpartiet har pläderat för att vi skall avveckla
invasionsförsvarsstrukturen och i stället utveckla
Sveriges förmåga att delta i internationella freds-
främjande insatser i FN-regi, och Miljöpartiet har
också pläderat för att vi skall vidga hotbilden. Det är
inte längre den militära invasionen som hotar vår
demokrati och vårt land, utan vi upplever en rad nya
hot. Det handlar om alltifrån sönderrostande ato-
mubåtar i Murmansk till miljöförstöring, rysk gräns-
överskridande maffiaverksamhet och IT-sabotage.
När det gäller dessa hot kan vi inte försvara oss med
JAS-flygplan, ubåtar eller stridsvagnar. Det behövs
helt andra insatser, någonting helt annat än det tradi-
tionella militära invasionsförsvaret.
Det senaste halvåret har försvarsministern på
punkt efter punkt bekräftat att regeringen har kommit
fram till samma slutsatser som Miljöpartiet. Vi är
ense om att vi skall avskriva det militära invasions-
hotet; det finns inte längre. Vi är eniga om att vi skall
minska de militära utgifterna. Vi är eniga om att vi
skall avveckla delar av invasionsstrukturen och om
att vi skall utveckla förmågan när det gäller interna-
tionella insatser. Det finns också en enighet i synen
på de andra icke-militära hoten.
Visst finns det sådant som vi inte är överens om
och som försvarsministern ofta brukar understryka.
Vi är t.ex. inte ense om synen på EU. Det finns också
en viss skillnad när det gäller synen på i vilken takt
minskningarna skall göras och när det gäller priorite-
ringar av vad som skall finnas kvar. Men på viktiga
punkter råder det i dag en samsyn mellan regeringen
och Miljöpartiet, och den samsynen är bra.
Det viktigaste är kanske samsynen när det gäller
det försvarspolitiska läget. Man hör ofta i debatten -
det hörde vi här i kammaren alldeles nyligen - att den
fruktansvärda tragedin på Balkan tas till intäkt för att
de minskningar som nu diskuteras borde påverkas
negativt. Man tar Milosevic och den serbiska natio-
nalistiska regimens vedervärdiga folkfördrivningspo-
litik, mördarpolitik, till intäkt för att vårt försvarspo-
litiska läge skulle vara sämre i dag än det var för
några år sedan.
Det är fel. Vårt försvarspolitiska läge har inte för-
ändrats av tragedin på Balkan. Tvärtom får vi varje
dag bekräftat att den här regionala konflikten inte
sprider sig utanför regionen. Den har pågått i tio år,
och den är fortfarande kvar i regionen. Det finns
heller ingenting som tyder på att den här konflikten
återigen skulle leda till en konfrontation mellan
Ryssland och USA. Visserligen håller sig Jeltsin med
en viss retorik och fördömer i hårda ordalag Natos
agerande, men det är mer att betrakta som ett tal till
den inhemska kritiska opinionen. När det gäller prak-
tisk handling har Ryssland nämligen inte agerat på
något sätt som kan tolkas som en konfrontation mot
USA. Det här är och förblir en regional konflikt. Vårt
försvarspolitiska läge är fortsatt mycket gott.
Jag skulle vilja göra ett par reflexioner över det
här betänkandet och över regeringens förslag. De
finns också uttryckta i Miljöpartiets motioner och
reservationer, och jag tycker att de kan vara angeläg-
na att ta upp här i debatten i kammaren.
Regeringen har kommit överens med Centerparti-
et om att från år 2002 börja minska militärutgifterna.
Man kan tycka att det är lite onödigt att vänta ytterli-
gare ett par år när det gäller dessa enormt höga mili-
tärutgifter. Man har då kommit överens om att man
skall minska dessa utgifter med 12 miljarder kronor.
Det innebär en minskning av Sveriges militära utgif-
ter med 10 %. Om man jämför det med omvärlden -
det har skett en halvering i Europa - måste det be-
traktas som en ganska blygsam neddragning. Många
försöker få det här till att handla om oerhörda föränd-
ringar, och ÖB brukar tala om en halvering. Men det
innebär att vi går från att spendera 100 miljoner kro-
nor varje dag på det militära försvaret till att vi i stäl-
let spenderar 90 miljoner kronor varje dag på det
militära försvaret. Större än så är inte den förändring
som Socialdemokraterna och Centern har kommit
fram till.
Det andra som jag skulle vilja ta upp är den dis-
kussion som förs om anpassningsförmågan. Många
talar om vikten av anpassningsförmåga. Man talar
enbart om anpassning uppåt, dvs. att vi måste ha en
beredskap för att återigen kraftigt kunna höja militär-
utgifterna och återta militär kapacitet.
Fru talman! Jag tycker att det är en brist i den dis-
kussionen, eftersom den mer sannolika utvecklingen
är att det blir en fortsatt minskning av dessa utgifter i
omvärlden. Vi får hela tiden rapporter om hur den
forna ryska röda armén fortsätter att sönderfalla och
om hur den militära kapaciteten i Ryssland mer eller
mindre har upphört att existera.
När man i dag säger att det skulle ta minst 10-15
år för att fysiskt återskapa en offensiv militär styrka i
Ryssland innebär det att tidrymden blir längre för
varje dag som går. Därför är det mer relevant att tala
om vikten av att ha en anpassningsförmåga nedåt.
Hur förbereder vi oss för ytterligare minskningar av
militärutgifterna och förändringar i försvaret? Om vi
inte har den anpassningsförmågan skapar vi problem
för oss själva, inte minst i de kommuner som kommer
att beröras av neddragningar och nedläggningar av
regementen. Det är viktigt att understryka det.
En tredje reflexion som jag skulle vilja göra gäller
vikten av att utveckla vår kapacitet i fråga om inter-
nationell medverkan i fredsfrämjande operationer i
FN-regi. Regeringen har skrivit så här i sitt förslag:
"Sverige skall särskilt bidra till FN med viss special-
kompetens som är särskilt efterfrågad av FN som t.ex.
ledningsfunktioner, civilpoliser, observatörer, ammu-
nitions- och minröjning, transporter, logistik samt
sjukvård."
Det här är en klok hållning som vi i Miljöpartiet
håller med om, fru talman. Man skall satsa på det som
Sverige bevisligen är bra på. Jag har tidigare i dag i
debatten här i kammaren pekat på vikten av att vi
ökar vårt engagemang i minröjningen. 100 miljoner
landminor runt om i världen skördar tiotusentals liv
varje år. Med nuvarande minröjningstakt räknar man
med att det tar upp till tusen år att befria de här män-
niskorna och dessa länder från det ok som mineringen
innebär. Sverige besitter i dag en unik kompetens, en
unik teknik, när det gäller minröjning. Regeringen
säger också att det här skall vara en prioriterad del av
den internationella verksamheten inom försvaret.
Men tyvärr skiljer sig ord från handling. I praktiken
är det nämligen mindre än 2 % av försvarsbudgeten
som satsas på minröjning. I stället borde våra sats-
ningar stå i proportion dels till att vi kanske har den
bästa tekniken i det här landet, dels till att vi är ett av
världens rikaste länder.
Slutligen, fru talman, skulle jag vilja ta upp den
fjärde punkten, vikten av att inrätta en insatsstyrka för
nationella och internationella miljökatastrofer. En
majoritet i riksdagen har ställt sig bakom att ett av de
mer relevanta hoten är hotet mot miljön där det tradi-
tionella militära försvaret inte kan skydda oss.
I Borås kommun har man tagit fram ett koncept
för att utbilda människor i att hantera nationella och
internationella miljökatastrofer. Vi i Miljöpartiet
anser att det är en bra verksamhet. Vi ser dagligen
exempel på var sådana här insatsstyrkor skulle kunna
användas i FN:s regi, nu senast nere i Serbien i det
forna Jugoslavien, där en av krigets konsekvenser är
enorma oljeläckage och läckage från kemiska fabriker
som påverkar miljön på Balkan på ett sätt som få i
dag är medvetna om. Här skulle en internationell
insatsenhet vara av stort värde. Det har vi också ut-
tryckt i en motion från Miljöpartiet.
Allra sist, fru talman, skulle jag vilja ställa en frå-
ga till Centerpartiet. Uppgörelsen med socialdemo-
kratin innebär att man fortsättningsvis lägger stor vikt
vid materielinköp. Vi har vapenbeställningar på upp-
emot 80-90 miljarder, vapen som motiveras med ett
hot som alla säger inte längre finns. Det faktum att vi
fortsätter att fullfölja t.ex. JAS-projektet får stora
konsekvenser för regementena, som i ännu högre grad
måste läggas ned runt om i kommunerna, och det i en
snabbare takt än vad som hade behövts.
Jag undrar hur Centerpartiets paroll "Låt hela lan-
det leva" överensstämmer med ett beslut som lägger
tonvikten vid vapen- och materielköp, vilket drabbar
just kommuner runt om i landet på ett kanske onödigt
sätt. Detsamma gäller miljöbrigaden. Miljöpartiets
motion har avstyrkts av också Centerpartiet. Hur
rimmar det med Centerns försök att profilera sig som
varandes miljöengagerat? Det vore intressant för oss
och för väljarna att få en förklaring på det senare.
Jag stöder självklart alla Miljöpartiets reservatio-
ner, men för att vinna tid i kammaren senare yrkar jag
bifall endast till reservationerna 3 och 11.