Fru talman! Både Barbro Andersson och Lennart
Beijer har tagit upp de kritiska synpunkter som jag
har uttalat med anledning av Lagrådets behandling av
remisserna när det gäller det här lagförslaget. Jag vill
därför kommentera detta litet kortfattat.
Den avvecklingslag som riksdagen har att ta
ställning till i dag är ett utomordentligt komplicerat
lagstiftningsärende. Det har hanterats på rekordtid
inte bara i Regeringskansliet utan också i Lagrådet.
Detta möter berättigad kritik, inte från politiskt håll
men från utbrett juristhåll.
I Lagrådets skyndsamt hopkomna yttrande sakna-
des analyser i väsentliga delar. Detta föranledde ett
enhälligt näringsutskott att begära kompletterande
synpunkter från Lagrådet. Lagrådet hade då bytt
sammansättning. Det nya Lagrådet vägrade att
komplettera det tidigare yttrandet till näringsutskottet.
Jag har uppfattat att skälet till detta är att herrar justi-
tieråd och regeringsråd i Lagrådet ogärna ville ta upp
en diskussion därför att det skulle kunna uppfattas
som om varje tillkommande synpunkt som lämnades
till näringsutskottet skulle bli någon sorts recension av
de kolleger som hade yttrat sig första gången. Därför
avstod man från det. Detta har jag kritiserat.
Skälet till det är inte att jag inte har förståelse för
de svårigheter som det nya Lagrådet hamnade i, men
det är otillfredsställande att ett riksdagsutskott vid sin
beredning av ett ärende inte får tillgång till det under-
lag som riksdagsutskottet har bett att få.
Lagrådsjuristernas förhållningssätt uttryckte lojali-
tet mot juristkollegerna i det tidigare Lagrådet, och
jag kan ha respekt för det. Men jag anser att respekten
för statsmakten är viktigare och att Lagrådet därför
borde ha lämnat ett kompletterande yttrande. På den
punkten menar jag att Lagrådet förtjänar kritik.
Låt mig också säga att vi är stolta över att vara ett
intresseparti, som vi beskylldes för. Vi tjänar indust-
rin, en samlad fackföreningsrörelse och de arbetslösas
intresse. Det är vi stolta över.